En utmanande lärarutbildning?

Jag träffar Christermagister och vi diskuterar min lilla läsarundersökning. Han vill gärna att jag skriver mer om vad jag egentligen gör när jag undervisar och det kanske är ett tema som går att utveckla. Samtidigt måste jag balansera de etiska problemen och undvika att lämna ut detaljer om studenter.

Just nu arbetar jag med en kurs som heter Lek, kultur och kommunikation. Den innehåller en del praktiska moment och jag möter varje basgrupp två gånger som musiklärare. Ett centralt moment i kursen är berättande – eller som det heter i kursmålet “narrativa processer”. Därför har jag letat reda på sånger som innehåller någon form av historia och vi tränar på att gestalta dramatiken i text och melodi.

En favorit är Askungevisan av Lennart Hellsing (finns i den helt omistliga sångboken Våra visor) som innehåller fyra roller förutom kören, även kallad “alla”. Studenterna får tio minuter på sig att göra en liten föreställning och jag uppmuntrar dem att pröva på att sjunga solo i de fyra karaktärerna (Askunge, goda fén, kungen och prinsen). Jag backar upp och försöker skapa en trygg inramning.

Ändå tror jag att de fyra raderna är något av det svåraste en del studenter har gjort under sin utbildning. Samtidigt också något av det mest belönande och utvecklande.

Mitt försvar är att studenterna ska vara förebilder för barnen och då måste de våga utmana sig själv. Även när det gör ont.

Se jag sitter ensam vid spisen

Se jag sitter ensam vid spisen - förstora!

Två ackord räcker långt.

Mer i ämnet hos Sökaren.

13 thoughts on “En utmanande lärarutbildning?

  1. Gammal musik i all ära, men finns det inget modernare att plocka fram. Om barnen vill sjunga med sina föräldrar hemma är det väl bra om materialet går att uppbringa. Förutom på stadsarkivet? 😉

    Mamma Mu. Det är bra storys det.

    Like

  2. Vi borde ha en “musik-bytar-dag” du och jag mats. Jag tror nämligen att vi kan bryta lite ny mark båda två… Jag sätter ihop en spotifylista med det samma.

    Like

  3. Hade studenterna samma möjlighet som P3Guld-vinnaren? att sjunga med heltäckande luva på huvudet?
    Jodå, visst kan man tänka sig att det kan vara lite läskigt att plötsligt ur en tystnad och en förväntan låta sin röst sjunga ut! Jag kan minnas hur jag kunde känna mig generad och rädd ända ner i låren av att vänta på min tur att åstadkomma nån prestation. *fniss*.
    Att sjunga bland okritiska treåringar är nog mycket enklare. Eller varför inte sätta ungarna i grupp framför sing-a-long på youtube?
    Med det förminskar jag inte sång och rytmik, jag tror verkligen att det är grunden för kognition och språk (och allt annat som skulle bli en lång lång lista på bra saker det ger), inte bara för barn.

    Like

    • Jo – många i min generation associerar till att sjunga upp för att få musikbetyg och alla de känslorna av att vara bedömd.

      Frågan är om det går att skapa trygga bedömningsfria rum i en utbildning som är så indränkt av prestationskrav?

      Den andra frågan är:
      – Vem är det som har skrämt alla dessa blivande till tystnad?

      Det är säkert nyttigt och trevligt att sjunga tillsammans. Den traditionen har alltid varit stark i skolan och den sociala dimensionen är jätteviktig. Ibland känner jag att det individuella berättandet har kommit lite i skymundan. Vad finns det egentligen för historia i “Mors lille Olle?”

      Like

    • Jo de där tre orden är inte helt kongruenta (mitt nya favoritord). Tanken på tre rubriker som bildar ett paraply är bra – men skapar en del problem eftersom inget av begreppen låter sig definieras enkelt.

      frågan är om det är möjligt att tänka sig kultur utan kommunikation – kanske en tavla inlåst i ett kassaskåp? Sånt sysslar vi inte med!

      Like

Leave a reply to MrsS Cancel reply