I andra trådar har vi vridit på frågan om feminismens karaktär och eventuella nödvändighet. Jag fick tipset av Susan att läsa Kristina Hultmans roman Undersökningen – one day I woke up an felt so gay. (felciterat – se kommentar!)
Det är en spännande roman om hur det är att komma ut som välordnad tvåbarnsmor och jag har nog inte riktigt förstått hur stort och dramatiskt språnget är.
Jag läser boken som en nyckelroman och avkodar snabbt delarna från Malmö och Österlen. Svårare är det med personerna i Stockholms HBT-värld där jag famlar bland pseudonymer och spridda ledtrådar. Antagligen är det etiskt nödvändigt med den här maskeraden och på ett plan måste jag lära mig att tygla min nyfikenhet. Det är litteratur – inte verklighet.
Mest intressant är skildringarna av spänningarna inom HBT-rörelsen. Bakom den glada Prideparaden anar jag sprickor som bara nödtorftigt kan lappas över i den gemensamma kampen mot patriarkatet. Frågan är hur länge bilden av en gemensam fiende fungerar som sammanhållande kraft och huvudpersonen landar i en form av insikt att “vi lever i tvivlets tid”. De storslagna lösningarna funkar inte längre och vi är tvungna att söka på en personlig nivå. Vad är det jag tänder på? I sexualiteten ställs allt på sin spets och jag har rodnande lärt mig många nya ord i boken.
Kritiken av likhetsfeminismen är obeveklig. Om allt bara är sociala konstruktioner – vad är det då för mening med att bli lesbisk?
Do you wanna go down that road?
Tysta tankar 
Jag brukar tänka att jag tänder på vissa delar av genuset kvinna och inte könet. Med andra ord: jag tenderar att bli kär i personer med en viss social konstruktion. Kanske är det en ledtråd i hur sexualiteten kan spela roll i likhetsfeminismens dimma.
LikeLike
Kär tror jag är möjligt att bli i nästan vad som helst. Men sexualiteten i boken är väldigt fysisk och bestämd i sin riktning. Det här med butch och femme verkar inte vara förhandlingsbart.
Ledtrådar tror jag är rätt ord.
Alternativet är att inte fundera?
LikeLike
Yargh! Jag är för petig för mitt eget bästa, igen.
Bokens titel är: Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay
LikeLike
Tack – detaljer är viktiga!
LikeLike
Oh, jag tycker att detta är en slags generationsroman, som täcker in, kanske väldigt storstadsfokus, men i alla fall, koder, och sfärer som blev nya för oss under nollnolltalet, och som vi, allt fler rör oss emellan, som ensamstående, förälder, skild, partner, självförverkligande subjekt, HBTQ-rörelse-nära (se bara nätets communities) och hon belös hur processerna, rörelserna däremellan, ger i dessa gruppkonstellationer och vad de kräva av kodknäckande, och inte minst nyseende på tradition (ja inte minst likhetsfeminismen).
Hultman verkar ju ha en bakgrund, enligt romanen då, som radikalfeminist, och det är ju ur den inte aggressiva men väldigt sårbart sensitiva utsattheten hon positionerar sig med rister inpå hudjaget i mötet med det hotande patriarkala. Det är det hon lämnar ut, inte pampfletterna, polemiken.
Men till attraktion och kön eller genus:
Fredag i boken är ju ganska störd av att tillhöra ett slags kvinna-kollektiv, vill väl vara man åt sin kvinna på de villkor hon själv sätter, utan att för den skull byta kön och spela “man” helt ut. Tänkte du på det?
Det är för mig en befrielse, att Hultman ruckar på dessa fasta positioner, och för in den irrationella känslans premiss för hur man bara råkar “vilja”(vad är det?) ha det, bortanför det politiskt korrekta. Därifrån sett är detta en inbjudan in under – för nog tillskriver Hultman patriarkatet the bad-guy status – in under tankarna när de inte är satta att försvara sig, för livet försvara sig. Vackert! tycker jag. Och dessutom en mycket fint ton i berättarrösten, vilken går hela vägen ut och kör på med klara stilsäkra brott mellan fiktion och verklighet.
Det kändes friskt, kunnigt och erfaret.
Modigt av Hultman, som nog inte blir så poppis i alla läger i den där communityn.
LikeLike
Jag håller verkligen med! Modigt är ordet och jag inser att mitt behov av ordning styr läsningen mot oväntade håll. Jag vill liksom sortera in och hitta mönster som förklarar – du beskriver det verkligen bra och jag lär mig massor av att inse att feminismen inte behöver vara fyrkantig!
Tack igen för tipset!
LikeLike