En försiktig runda till den forna kulturmetropolen Tomelilla är dagens äventyr. Jag räknar till sju affärer som säljer fyrverkerier men avstår från inköp. I samhället trängs mäklarna och pizzeriorna. På stora torget utanför banken pekar statyn mot skyn – tiden är obeveklig, det nya året närmar sig.
I Sydsvenskan argumenterar Per Tryding för en radikal höjning av lärarlöner (innefattar han förskollärare i kollektivet?) och det är naturligtvis svårt att säga emot honom. Samtidigt är det spännande att ställa frågan:
– Om lärarlönerna ska höjas – vilka grupper ska sänka sina löner?
Spelet om status är komplicerat och jag tycker inte att den vetenskapliga sidan av argumentationen är helt övertygande. Men ett bra försök.
Tysta tankar 
Jag kan hålla med dig. Kopplingen högre lärarstatus = bättre elevlärande är inte helt glasklar. Samtidigt är status ett mångtydigt begrepp som nog måste anses ha olika innebörder beroende på vilken lärare det handlar om…
Istället tycker jag det är intressantare att prata mer konkreta förbättringar för att få fler att bli lärare. Bättre villkor (ordentligt med planeringstid, så att läraruppdraget blir genomförbart) och högre lön (i alla fall så att man inte tvingas “offra sig” i samband med att man väljer läraryrket, vilket säkert avskräcker många idag).
Där är kopplingen tydligare.
Gott nytt år!
//K
LikeLike
Jag har funderat mycket över det här – ofta sker det en koppling till rekrytering av män som förutsätts vara mer beroende av pengar, status, ämne och äldre barn än kvinnor.
Det känns inte bra och stämmer inte med mina erfarenheter som lärarutbildare.
Men det fanns en tid när jag var rejält bitter över min dåliga lön.
LikeLike
Kopplingen är solklar! Ju högre betyg från gymnasiet desto större valmöjligheter på högskolan. Lönen är mycket betydelsefull för känslan av trygghet, valmöjlighet och glädje,(icke att förväxla med lycka men oerhört väsentlig) Har vi fortfarande fullt av Florence Nightingales i Sverige? Alltså, de som med toppbetyg väljer att bli lärare? Hur ser det ut på lärarhögskolorna? Är inte betygssnittet för de blivande lärarna förhållandevis lågt? Är det inte ett femte- eller sjättehandsval för många?
En som också träffar många lärandestuderanden
LikeLike
Anonym, jag tror du har helt rätt, kopplingen är tydlig.
Läraryrket, liksom t ex vårdyrken, betraktas fortfarande i viss grad som ett ‘kall’, där underförstått själva jobbet som sådan skall vara en belöning i sig. Kanske finns det någonstans i botten kvar en tanke om att eftersom de kallade främst är kvinnor är det inte ett yrke som någon som också känner sig kallad att ha familj väljer, eller behåller när familjen väl kommer, därför behöver inte lönen vara så hög. Var det inte så, en gång i tidernas morgon, att manliga lärare med familj försågs med rymligare bostad, som en del av lönen, än andra eftersom de ju var familjeförsörjare, medan lärarinnor med familj inte fick någon bostad alls eftersom de ju redan hade ett hem (underförstått det som finansierades via mannens arbete, vare sig han nu var bonde, klockare, lärare eller vad han nu kan ha jobbat med)?
LikeLike
Kopplingen är tydlig – men inte entydig!
Det går att sätta sig över ett enkelt “kakan är begränsad”-tänkande och bortse från helheten av resurser, men de flesta lönesättande rektorer har sin lilla pott att fördela.
Tänker ni att spridning skulle kunna vara statushöjande i sig? Gör följande tankeexperiment:
100 studenter söker till utbildning
50 kommer in
20 klarar sig igenom
15 får jobb
14 tjänar mediokert
1 stjärnlärare tjänar 100.000:-/månad och hyllas dessutom i medier som världens frälsare!
Är det inte medielogiken fungerar?
LikeLike
Jag har en förvirrad känsla av vi för två helt olika samtal parallellt med varandra, för jag förstår inte alls hur din fråga följer på det jag skrev? Beror det kanske på att jag uttryckte mig illa?
Jag funderade på om det kunde vara så att lärarinnor och sjuksköterskor, t ex, fortfarande i någon grad förväntas acceptera låga löner dels för att jobbet i sig skall ses som en slags belöning (de ska t ex vara glada att de får jobba med små rosiga glada barn istället för att behöva slita vid ett löpande band i t ex en Toyotafabrik) dels för att man underförstått förväntas att de ska ha någon i bakgrunden, dvs en äkta man, som står för huvudinkomsten i familjen?
Hur gick jag därifrån till en position där jag förväntas försvara luddigt motiverad lönespridning?
LikeLike
Förlåt – det hamnade fel!
Men jag vill gärna slippa den där allmänna till inte förpliktigande nivån. Om det är en statlig politisk fråga så hamnar vi på en strikt politisk nivå – annars är det nödvändigt att förhålla sig till de här olustiga marknadsdimensionerna som jag tror att vi egentligen skulle vilja slippa.
Visst finns det starka rester av förlegad kvinnosyn och unken idealitet i lönesättningen – är vägen ur detta stark central statlig styrning av lönesättning eller går det att lösa problemet marknadsvägen? Facket försöker ju göra båda sakerna samtidigt.
Min tilltro till staten som den “stora utjämnaren” är begränsad. Samtidigt är jag osäker på om lönespridning och konkurrens är den andra vägen.
Menar du att det finns fler strategier? Tryding försöker öppna en “vetenskaplig” väg och jag tror han överskattar den formen av retorik.
LikeLike
Om vi ska argumentera att bra lärare ger bra utbildning bör vi först och främst definiera, så tydligt det någonsin går så att även den som inte alls är insatt i yrket förstår, vad som menas med ‘bra’ i relation till lärare och i relation till utbildning.
Innan vi gjort det är den ‘vetenskapliga vägen’ inte ett dugg vetenskaplig, utan bara luddig känsloretorik.
Ett annat bekymmer är det du beskriver som att “de flesta lönesättande rektorer har sin lilla pott att fördela”. Det säger ju sig själv att så länge vi ska hålla på och pjutta med småsummor blir det ingen kännbar höjning av lärarlönen, och kampen förs mot väderkvarnar.
Vill Björklund och Sverige ha en bättre skola? Tja, man får vad man betalar för så då är det bara till att öppna kassakistan. Kommunala löner är ett skämt om man inte är politiskt tillsatt tjänsteman eller svåger med någon av dessa, lärarlönerna borde rimligen dubblas, men en moderat generell höjning med 12 000 per månad och lärare är ett lämpligt första steg (inga fåniga procentsatser, sånt är bara larvigt). Detta kommer inte att ske i en kommunal skola, därför måste staten tillföra dessa pengar.
Sjuksköterskorna har Norge som bakdörr, kanske borde svenska lärare också börja kika över kölen för att se vad som finns där på andra sidan?
LikeLike
Morrica har helt rätt i beskrivningen av läraryrkets historia. Hans Lagerbergs bok “Lärarna” beskriver svängningarna väl.
LikeLike
Jovisst – lön kommer alltid att vara det ultimata styrmedlet. Frågan är hur den här förvirrande blandning av plan- och marknadsekonomi fungerar på något så stort och komplicerat som skolan.
Jag funderar över hur en grupp som t.ex. sjuksköterskor, med hög status, misslyckats med att höja sina löner genom årtiondena. Alla är överens om att de är viktiga och underbetalda – ändå ger inte stridsåtgärderna det önskade utfallet.
Ett vanligt argument för att hålla nere lönerna är:
– Ni är för många. Det blir för dyrt!
Jag har även utsatts för några varianter:
– Nu ska vi satsa på de nyutbildade för att kunna rekrytera fler!
Eller den här:
– Vi måste få upp slutlönen hos de som jobbat länge!
På högskolan är det en annan charad:
– Allt handlar om huruvida du har disputerat eller inte!
När jag började jobba 1978 hade TCO ett lönepolitiskt program med målet att minska lönegapet mellan förskollärare och adjunkt och förskollärare till hälften. Nu är jag adjunkt och befinner mig återigen på den sidan som ska avstå!
Självklart har anonym rätt och jag vill inte romantisera idealitet, men många väljer att utbilda sig till yrken med besvärlig arbetsmarknad utan löften om ekonomisk belöning (journalist – arkitekt – o.s.v)
Om vi ska höja lönen krävs det antagligen en satsning på topparna och en rejäl omfamning av marknadstänket. En rektor som får säga upp de svaga korten och belöna stjärnlärarna skulle kanske höja statusen – men jag är inte säker på att det skulle förbättra skolan för barnen!
LikeLike
Har sjuksköterskor generellt hög status? Specialistsköterskor kan ha det, absolut, men vanliga sjuksköterskor som springer mellan avdelningarna de har ansvar för på nattskiftet, har de verkligen också hög status?
Jag har svårt att hänga med i dina tankegångar idag, Mats, vad det nu beror på. Du skriver “Självklart har anonym rätt och jag vill inte romantisera idealitet, men många väljer att utbilda sig till yrken med besvärlig arbetsmarknad utan löften om ekonomisk belöning (journalist – arkitekt – o.s.v)” och jag förstår inte om du menar att kopplingen till läraryrket tänks vara att det är en mindre besvärlig arbetsmarknad; att du menar att det faktum att båda yrkena i ditt exempel har relativt hög status gör att folk är villiga att chansa; eller om du menar att de utsikter som trots allt finns att ro hem en fet lönecheck i dessa branscher (lönespridningen igen, kanske?) gör att folk satsar, trots att de flesta kommer att få harva fram i låglöneskuggan bakom de framgångsrika finns ändå chansen att man kan vara en av de få som lyckas?
LikeLike
Det kan vara julmaten…
Jo ungefär tänker jag nog. Utbildning är en form av investering som i bästa fall kapitaliseras i en framtida ykeskarriär.
Drömmen är full ekonomisk utdelning i ett yrke som ger personligt utbyte och samhällelig status, Helst genom en kort och behaglig utbildning utan alltför krävande utsortering.
På ett plan kommer detta alltid att vara en form av lotteri – ingen vet om utbildningen verkligen ger tillträde till ett yrke (eller om det ens finns något sådant i framtiden.
Vi spekulerar i vem som söker sig till lärarutbildningen och en tes är att högre lön skulle ändra urvalet kraftfullt. Jag ser en stor och brokig grupp med disparata bevekelsegrunder.
De som vill jobba med barn “för att det verkligen tycker om barn” är svåra att jämföra med de som har läst spridda ämnen i fem år och upptäcker att studiemedlen håller på att ta slut och doktorsexamen fortfarande är avlägsen. För den senare gruppen är lärarexamen ibland en form av trygghetslösning när den ursprungliga planen sprack.
Åsch – jag skulle nog inte tagit den där sista tuggan i alla fall…
Jag är ovan vid att försvara lönespridning, men tror inte att vi kommer att få se några generella jättepåslag i framtiden.
LikeLike
‘De som verkligen tycker om barn’, är det verkligen lärare de ska bli?
LikeLike
Medielogiken tillämpas vad jag känner till inte bland läkare.
De båda utbildningarnas längd är densamma. Vore lärarlönerna i paritet med läkarlönerna skulle situationen se mycket annorlunda ut både vad gäller standarden på tillströmningen till lärarhögskolorna och statusen bland lärarna.
LikeLike
Det är ett intressant antagande. Utveckla gärna de nationalekonomiska konsekvenserna och beskriv förutsättningarna för att förankra det i partipolitiken.
LikeLike
Morrica:
“Sjuksköterskorna har Norge som bakdörr, kanske borde svenska lärare också börja kika över kölen för att se vad som finns där på andra sidan?”
En hel den förskollärare och fritidspedagoger pendlar till Köpenhamn – det lär löna sig men jag tycker det verka jobbigt. Men det är att individualisera frågan.
Staten, staten, staten… Varför skulle den göra något så dyrbart och utifrån så lösa antaganden? Förr sa man ofta “statens kaka är liten men säker”. Idag är den inte ens säker.
LikeLike
Staten, staten, staten är ingen främmande organism, staten är vi. De pengar som finns i statens kassakista är de pengar vi tillsammans sparar ihop för att kunna hålla oss med saker som vägar, sjukhus, skolor och annat trevligt som skiljer ett samhälle från vildmarken.
Vi, dvs medborgarna i landet, klagar i många tonarter över den usla skolan men är inte villiga att betala för en bättre. Vill vi betala för en Euroshopperskola får vi en Euroshopperskola, oavsett om det beror på att vi inte har råd med något annat alternativ eller är dumsnåla.
Vi väljer själva.
LikeLike
Det låter som om det är dags att bilda parti!
Hur ser du på enfrågepartier? Går det att kombinera vårt engagemang i lärarlöner med andra frågor? Hur får vi andra yrkesgrupper att rösta på oss?
LikeLike
Nej. Det låter som om vi behöver bilda opinion för denna fråga och få etablerade partier att följa oss, istället för att låta oss ledas omkring i nosringar som andra tjurskallar.
LikeLike
Facklig fråga?
Partipolitisk fråga?
Allmän opinionsbildning?
Marknadsekonomisk fråga?
Vad som helst är bättre än att vi håller tal för varandra och tycker synd om oss själv.
LikeLike
Allmän opinion. Skolan angår alla på ett eller annat vis.
LikeLike
Morrica säger:
‘De som verkligen tycker om barn’, är det verkligen lärare de ska bli?
Jo – även om det är en ytterst skör grund för yrkesvalet så tänker jag att det är en bättre bas än de som “verkligen älskar sitt ämne”.
LikeLike
Din blogg sparkade bakut och talade om att jag skrev alldeles för fort för att få posta *flinar glatt*
Hur tänker du då?
*skrivet mycket långsamt med bara pekfingrar på tangenterna*
LikeLike
Jag ska tala allvar med bloggen – ett sådant oartigt beteende tolererar jag inte!
För mig får du gärna skriva med hela kroppen!
LikeLike
Lärare har haft en 50-procentig försämring av sin lön under de senaste 40 åren. Det säger väl allt om kvaliteten i svensk skola idag. Ytterst få med andra förutsättningar väljer att studera till lärare. Mina egna lärarstuderanden svarar ofta helt frankt att betygen inte räckt till något annat, då jag frågar dem varför de valt att bli lärare.
Man kan också undra var och hur det kommer att sluta, så länge politikerna inte är så insiktsfulla som Per Tryding. Vi får den skola vi betalar för helt enkelt. Sen kan man laborera med allt möjligt för att försöka lösa problemen med skolan men det är inte där skon klämmer, tyvärr. Nationalekonomiskt borde vi kunna ha råd med en skola där lärare betalas lika mycket idag som för 40 år sedan!
LikeLike
Jag möter blivande lärare som tror att de ska ha tre månaders sommarlov och 22 timmars arbetsvecka. De kommer också att bli besvikna.
LikeLike
Tja, om de tittar på den genomsnittliga lärarlönen förstår jag hur de kan dra den slutsatsen.
LikeLike
Touché!
LikeLike
Älska barn eller älska sitt ämne? Det handlar förstås om en kombination. Ingen lärare på gymnasiet blir “älskad”, som inte älskar sitt ämne. Så enkelt är det!
LikeLike
Enkelt vet jag inte – om de dessutom har en förmåga att kommunicera är mycket vunnet!
LikeLike
Man kan kan förmåga att kommunicera tills man blir blå i ansiktet, kan man inte sitt ämne på en långt högre nivå än man lär ut kan man inte individualisera, man kan inte anpassa sin undervisning efter elevernas nivå och man kan inte möta dem där de befinner sig.
Det är mer som ska till givetvis, men en passion för det ämne man undervisar i är oundgänglig!
LikeLike
De här tre storheterna måste samverka och det är helt meningslöst att spela ut dem mot varandra.
LikeLike
Däremot bör man inse att de inte är av samma dignitet.
LikeLike
OK – då återstår att ge en meningsfull definition av “ämne”!
Skolämne – akademiskt ämne – eller menar vi något annat bortom skolans begränsade horisont?
Står vi ut med bredd och holism i en värld som i hög grad bygger på avgränsning och specialisering?
Jag gillar den engagerade nörden men är osäker på hur användbar han är i skolan.
LikeLike
Min definition rör sig långt utanför skolans horisont. I mitt fall, engelsklärarens, innefattar den dels engelskan som sådan, givetvis, detta världsomspännande språk i alla varianter och i ständig utveckling. Det innefattar litteraturen, ny och gammal, kulturen och så långt det är möjligt hålla mig uppdaterad med nyheter och ‘the talk of the town’ i sfären. Dessutom allmän språkvetenskap, språkforskning, aktuell forskning om språkinlärning, forskning om läsning och inlärning, pedagogisk forskning, och… jag har säkert glömt att räkna upp något, men ungefär så definierar jag ‘ämne’ när jag pratar om att det är viktigt att man som lärare har passion för sitt ämne.
Hur skulle du definiera ämne?
Och hur användbar är den engagerade nörden? Jag vet inte, fråga mina elever.
LikeLike
Håller helt med Morrica om att vi har en Euroshopperskola, en halvdan kvalitet till ett blygsamt pris!
LikeLike
Är det massutbildningens pris?
Eller:
– Vart tog pengarna vägen?
LikeLike
Bra fråga. Vart gör de av pengarna, de som har ansvar för den gemensamma kassakistan?
LikeLike
Ja, om lönen nu ska fortsätta vara en “loserlön”, borde utbildningen bekostas av staten. Då blev sambandet mer förståeligt. Låg lön=gratis utbildning. Mina 50-åriga kollegor har ännu inte betalat av sina studieskulder, trots 25-30 år i yrket!
LikeLike
Statligt betald utbetalning är ett fenomen på tillbakagång – idag är det massor av sökande till polisyrket trots att de betalar sin utbildning själv.
Men lönen – hur är det med den?
I England finns det privata lösningar där studenter förbinder sig att arbeta på skolor i svåra områden ett antal år – mot att de får betald utbildning (eller rättare sagt, de får börja jobba direkt!)
LikeLike
Typiskt lärartänk! En läkare, jurist eller ekonom skulle bara konstatera att “Ja, jag är värd den lönen”! Så var den saken avslutad.
Men yrken inom skola, vård och omsorg är kvinnodominerade och genererar låga löner. Bara i valtider blir politikerna generösa och lovar guld och gröna skogar. Sedan blir det inte mycket av det…
Jag tror aldrig att lärarlönerna kommer att ligga på samma nivå som andra yrken med motsvarande utbildningslängd. Dessutom är det tråkigt att man så ofta får höra att lärarutbildningen är dålig. “Flummig och kunde kortats ner några terminer”. Det kan kollegor som läste för trettio år sedan säga men även nyutexaminerade säger samma sak i dag.
LikeLike
Hur kan det komma sig att lärare, som ofta håller en grupp på trettio ungdomar, stimmiga stojiga tonåringar med hormoner så det sprutar ur öronen på dem, i herrans tukt och förmaning dag ut och dag in, plötsligt blir så mesiga när det gäller att kräva något för egen del?
Ja, visst är det tråkigt att man ofta får höra att lärarutbildningen är så dålig. Varför får man det, tro?
LikeLike
Det är en komplicerad fråga och jag kan erbjuda några lösa spekulationer
1) Lärarhatet i filmen. Bilden av den auktoritäre sadisten Caligula trycker på våra rättrådiga reflexer. Krossa makten och lärarväldet
2) De lata lärarna som sköter jobbet med vänster hand och extraknäcker samtidigt.
3) De moralistiska lärarna som tar chansen att hämnas sin dåliga lön genom att terrorisera barn och föräldrar vid utvecklingssamtal
Detta kluvna skolhat/skolrädsla multipliceras i reaktionen mot lärarutbildningen som då blir den perfekta syndabocken alternativt undergöraren.
När det gäller Björklunds hat mot den lärarutbildning som startade 2001 tror jag att det är ett mycket ideologiskt projekt. En perfekt politiskt plattform för att profilera sig själv som frälsare – men då mste först skolan/lärarutbildningen svartmålas. Det blev lite underligt att han startade kampanjen i-n-n-a-n de första lärarna hade gått ut och det var absurt att anklaga utbildningen som nyss startat för skolans misslyckanden.
Jag tror att missnöjet är i grunden nostalgiskt och de bärande tankarna i 2001-reformen (tematiskt arbetssätt, estetiska uttrycksformer, åldersblandning, nära samarbete med partnerskolor) identifierades som socialdemokratiskt projekt, trots att motionen antogs i politisk enighet.
När det gäller själva kärnfrågan om utbildningens “dålighet” tror jag att det råder ytterst delade meningar. Jag tror att jag mött alla åsikter De flesta är överrens om att det är svår att förena en professionsutbildning med sina inslag av personlig bildningsresa och hantverksskicklighet med akademisk “frihet” som vid närmare granskning var en ganska auktoritär figur som annekterade delar av de värdefulla terminerna.
Min personliga åsikt är att en sådan här utbildning bör innehålla ett visst mått av frihet – annars blir det svårt att hävda läraryrkets personliga karaktär. Vi ritar progressionslinjer och laborerar med kvalitetssäkrade examinationer, men själva mötet mellan barn och student är svårt att komma åt. I Malmö besöker vi i alla fall studenterna under deras VFU. För mig är det en central del av utbildningen och jag har svårt att se hur den går att förhandla bort.
LikeLike
Men det finns ett litet aber dock! I många, många andra länder är lärare ett yrke med hög status och följaktligen hög lön. Hur ser utbildningen ut där? Vilka skillnader finns? Eventuella likheter?
Caligula tror jag inte ett dugg på! Fel personer hamnar inom alla yrken.
Det finns lata personer inom många yrkeskatagorier och inte sjutton sänks den genomsnittliga lönen för det. Man kan faktiskt vända på steken och säga att i låglöneyrken hittar man i så fall lata människor…
Den tredje punkten tycker jag är pinsam!
Däremot tror jag att det är ett bekymmer att lärarutbildningen ändras titt som tätt! Jag tog min examen 1996 på den då nya utbildningen. Sedan har den ändrats hur många gånger som helst. Då tappar man i trovärdighet hos studenter och andra. Lätt infinner sig känslan, är inte alla förändringar genomtänkta? Det går på en höft…
LikeLike
Ämneskunskaper+egen personlighet+egna förebilder har betytt tusen gånger mer för mig än det pedagogiska året på ämneslärarlinjen.
Utbildningen var på den tiden alltför flummig, världsfrånvänd och diffus! Undrar om den har ändrats så mycket idag?
LikeLike
Beror nog på var du gått mer än vilken linje du gått, är jag rädd. Jag har ett bestämt intryck av att det finns superprofessionella lärarutbildare, men att de inte är dominerande. Tyvärr.
LikeLike
Jag skulle aldrig snudda vid tanken på att uttala mig om hur landets folkhögskollärare “är”.
Varför är det helt legitimt att påstå saker om landets lärarutbildare?
LikeLike
Jag vill understryka att jag inte uttalat mig om hur lärarutbildare ÄR, utan vilket intryck av lärarutbildare jag får, via media och via det som kalas folkmun.
LikeLike
Ett år?
Idag försöker vi väva samman (eller fusionera som vi säger) ämne, didaktik och VFU. Det innebär att teorierna hela tiden prövas mot erfarenheterna genom att studenterna har praktik tidigt i sin utbildning.
“Utbildningen var på den tiden alltför flummig, världsfrånvänd och diffus!”
Jag tror att en del menar at den är alltför fyrkantig, alltför inriktad på internationella problem och alltför styrd av mål.
25 lärosäten och ett otal ämnen och åldersspår uppvisar säkert en provkarta på problem och styrkor.
LikeLike
Jag vet hur lärarutbildningen ser ut idag. På 80-talet sökte man in på ämneslärarlinjen. Där startade man med sina teoretiska ämnen och avslutade med ett pedagogiskt år. Det kanske inte var det mest optimala men man visste i alla fall från början, då man valde utbildningen, att man ville bli lärare.
Jag generaliserar inte och säger att lärarutbildarna är/var dåliga men själva utbildningen har jag aldrig hört något positivt om och då måste man vara självkritisk och lyhörd och försöka förstå och förändra den till det bättre.
Jag har kontakt med lärarstuderanden från två lärarhögskolor.
LikeLike
Anonym: Du har ett inbyggt tankefel i ditt argument när du påstår att dina egna erfarenheter och förebilder har betytt mer för din lärargärning än dina år på lärarutbildningen och lärarutbildningen och dess lärare därför ska betraktas som flummig. Det är inte ett hållbart argument.
Om kravet på högskoleutbildningar är att de ska betyda mer än allting som du någonsin upplevt tidigare i ditt liv så är det rimligtvis ingen utbildning som når betyget “Godkänt”. Jag vet läkare som fortfarande drivs av samma vilja att bota sjuka som fick dem att söka läkarutbildningen. Jurister som fortfarande ser upp till de förebilder som de hade när vi växte upp ihop. Du skulle aldrig använda det till att svartmåla dessa yrkesutbildningar.
Antagligen har du under dina år på universitetet fått möjlighet att utveckla VARFÖR du har de pedagogiska förebilder du har och HUR dina personliga erfarenheter av skolan kommer in i ett större sammanhang som kan stämma för elever med fler socio-ekonomiska utbildningsbakgrunder än din egen.
Det är med den måttstocken som vi kan mäta lärarutbildningen. Och det är med samma måttstock som Högskoleverket tidigare i höstas konstaterade att dagens lärarutbildning kan vara den mest effektiva som Sverige någonsin har haft.
Att man samtidigt, i en annan del av statsapparaten filar på en helt ny lärarutbildning är märkligt. Särskilt då man med stolthet “börjar om på ruta ett i svensk lärarutbildning” (Jan Björklund vid presskonferensen för En Hållbar Lärarutbildning).
//Killfröken
LikeLike
Oj så bra du uttryckte det!
Tack!
LikeLike
Killfröken skriver: Antagligen har du under dina år på universitetet fått möjlighet att utveckla VARFÖR du har de pedagogiska förebilder du har och HUR dina personliga erfarenheter av skolan kommer in i ett större sammanhang som kan stämma för elever med fler socio-ekonomiska utbildningsbakgrunder än din egen.
För egen del önskar jag så det gör ont att det varit så på åtminstone några delar av de lärarutbildningar jag tagit del av, men debatten blir inte relevant om jag hycklar: det är inte sant och det gör mig förtvivlad!
LikeLike
Förmodligen därför att utbildningen lämnar en del att önska. Många gånger upplever jag att lärarna på lärarutbildningen inte riktigt har koll på hur det faktiskt ser ut i “verkligheten”!
Sedan kan jag spontant tycka att en förskollärare inte ska examinera en blivande fysiklärare eller tvärt om. Ämneskunskaperna är också en del. Även om alla numera ska kallas pedagoger så är det inte samma yrken!
Dessutom ska man kanske fundera på fackförbundens styrka och roll…
LikeLike
Definitivt, Znogge *tänker med isande fasa i blodet tillbaka på den lärarutbildare som gång efter gång återkom till hur viktigt det var med prov för att veta hur eleverna låg i relation till varandra ‘för hur skulle man annars veta vilka betyg de skulle ha’… betygkriterier hade inte slagit igenom i damens värld, så mycket var tydligt, trots att detta var efter betygsreformen*
Och du har så rätt, det är helt olika jobb som inte har många likheter med varandra utöver namnet. Den som klarar att undervisa i sitt ämne på flera olika nivåer är skicklig, och i samtliga fall grundligt ämneskunnig!
LikeLike
Det är visst samma yrke (men olika arbetsuppgifter).
Fundera ett tag på vad det är som lärarens professionella objekt. Vad är det vi kan som ingen annan kan? Inte fasen är det fysik. Då hade det varit en betydligt bättre idé att anställa fysiker att undervisa i skolan.
Lärarens professionella objekt är att skapa förutsättningar för barn och ungas utveckling och lärande. ALLA som i sitt arbete ägnar sig åt ett yrkes professionella objekt är per definition medlemmar av samma yrkeskår. En del gör det genom att ta med sig sina elever ut i skogen för att med egna ögon se löven bli gula medan andra håller föreläsningar om kemiska processer kopplade till fotosyntesen.
Det är helt olika arbetsuppgifter som man behöver olika expertkunskaper för att kunna hantera. (Det är därför som en förskollärare ALDRIG NÅGONSIN examinerar en blivande fysiklärare ämnesdidaktiska kunskaper.) Men det förtar inte faktumet att det är samma yrke.
Jag blir så engagerad i den här diskussionen att jag nästan känner blodet koka. Om vi inte klarar av att hålla koll på vad det är vi gör, hur ska vi då kunna förvänta oss allmänhetens respekt? Skärpning!
LikeLike
Låt mig erbjuda dig lite is till magen så att ditt kokande blod inte stiger dig åt huvudet –
Att jobben är olika utesluter inte att det är samma yrke.
Ord är viktiga, om vi inte har definitionerna klara för oss blir kommunikationen otydlig och missförstånden legio.
LikeLike
Formellt sett är det samma examensordning som styr utbildningen i högskolelagen. Samma betygskriterier för den verksamhetsförlagda tiden (åtminstone i Malmö)
Men nog ser yrkesutövningen bedövande olika ut – kanske mer beroende på barnens erfarenheter och bakgrund än ålder?
LikeLike
Mats skriver: Men nog ser yrkesutövningen bedövande olika ut – kanske mer beroende på barnens erfarenheter och bakgrund än ålder?
Visst spelar det in i hög grad, men vi kommer aldrig någonsin ifrån att det är himlastormande skillnad på att undervisa artonåringar, åttondeklassare och åttaåringar. Skillnaden är så stor att jag undrar över om det inte antingen är så att kriterierna är så allmänt hållna att de är meningslösa, eller om de slår orätt mot en eller flera grupper studenter?
LikeLike
Pingback: Läraryrkets status « metabolism
Ja, jag undrar hur många gånger man bör upprepa sig för att saker ska bli sanna? Som om begåvning har med betyg att göra, som om lärares lämplighet är kopplad till vilken prestation de åstadkom på gymnasiet, som om lärarutbildningen är så mycket sämre än andra utbildningar, som om lågstatus- låglöne- jobbet lärare orsakats av lärarkåren, som om lärarutbildningen ansvarar för lärandet i huvvet på alla ungar i Svärige 2009, som om skolan kan vara något annat än samhället?!
Hur ska man komma vidare ur den här infama manin att utan empiri ta sig friheten att nedvärdera allt och alla inom ‘skolans’ värld? DET skadar allvarligt möjligheterna för barnen.
(1/3 del av SVÄRJES folk är inom nån slags ‘utbildningsverksamhet’).
LikeLike
Titta på läkaryrket: korrelationen mellan intagningspoäng-lön-könsfördelning och status.
LikeLike
“en Euroshopperskola” , förövrigt gillar jag det uttrycket ( kommer att använda det) Jo.. tyvärr har vi redan fått en Euroshopperskola på många håll. Stora klasser, dåliga klassrum, avsaknad av hjälpmedel ex datorer etc.. samt att elever med särskilt stöd har svårt att få den undervisning de behöver. Jo nog har vi en en Euroshopperskola alltid, detta om jag bara tittar på det lilla distrikt jag känner till Jämtlands län. Ni kanske har det bättre där nere, det vet jag inget om men här uppe är det bedrövligt. Nog om klagosången, förutom dålig lön, dåliga lokaler, dålig ventilation och ingen kompetenshöjande insatser älskar jag jobbet i klassrummet, med mina elever. Jag tycker personligen att alla lärare borde strejka, helst under vårkanten när de nationella proven ska göras och rättas. Det måste gå så långt så att tredje person blir drabbade, föräldrar och elever, annars kommer inget hända.
LikeLike
Gör tankeexperimentet: Sänk läkarnas löner till en medellön på 25000. Vilka blir läkare då? Hur skulle standarden bli på dessa? Det stora intresset för utbildningen skulle försvinna. Några kvinnor med en stark känsla för att vilja vårda, skulle möjligtvis finnas kvar. Studieskulden skulle de dock få bära med sig genom livet, vilket kanske skulle kunna uppvägas av alla de många patienter de skulle få möjlighet att gulla och kommunicera med, eftersom yrkeskunskaperna säkert inte längre skulle vara det viktigaste.
LikeLike
Visst – under högkonjunkturer brukar 1000-tals lärare söka sig till näringslivet för att skära lite guld.
Under lågkonjunkturerna kommer de krypande och vill gärna jobba inom det kommunala igen. Helt förståeligt men jag tror aldrig att vi kan matcha de lönerna på lång sikt. Förhoppningsvis finns det andra dimensioner som gör den låga lönen uthärdlig.
LikeLike
Vilka skulle dessa dimensioner vara? Jag är inte näsvis, jag vill verkligen gärna veta vad som legitimerar låg lön för högkvalificerat arbete?
LikeLike
Antingen är lönesättning en rationell process som sker efter höga principer som dessutom är föranrade i det allmänna rättsmedvetandet – eller är lön något mystiskt marknadsmässigt som ständigt hånar oss genom sin orimlighet.
I den stund jag börjar jämföra mig med fotbollsproffs eller finansvalpar vill jag bara gråta, men jag är inte säker på att det är en samhällsfråga.
LikeLike
Fast nu svarade jag inte på frågan – som jag egentligen inte tror går att svara på utan att bli väldigt personlig. En del av oss ställer stora krav på frihet, meningsfullhet, trygghet, variation och andra sådan där mjuka kvaliteter som riskerar att bli ytterst suspekta om de ska tillämpas på ett allmänt resonemang.
Men jag vet varför jag arbetade 25 år i förskolan.
LikeLike
Menar du att dessa aspekter – frihet, meningsfullhet, trygghet etc – finns i lärarvardagen idag, överallt i alla kommuner, i så hög grad att det motiverar skamlöner?
LikeLike
“Menar du att dessa aspekter – frihet, meningsfullhet, trygghet etc – finns i lärarvardagen idag, överallt i alla kommuner, i så hög grad att det motiverar skamlöner?”
Nej – det hade väl varit en ganska lättsynad position. Men det är ett historiskt faktum att relativt många människor faktiskt stannar kvar på sina jobb år efter år.
Vi kan betrakta dem som korkade eller offer för sin egen idealism, men jag föredrar nog att tro att de gör medvetna val.
LikeLike
Somliga stannar för att de brinner för skola, för utbildning, för sitt ämne eller för eleverna. Andra stannar av bekvämlighet, man vet vad man har men inte vad man får. Ytterligare andra stannar för att de upplever att de är det enda som står mellan eleverna och kapital total katastrof. En och annan stannar sannolikt för att man helt enkelt trivs med sitt arbete, sin arbetsplats och sina arbetskamrater.
Men räcker det som kompensation för en lön som inte ens är tillräcklig för att alla inom gebitet ska hinna betala tillbaka sitt studielån innan de går i pension?
Jag tycker inte det.
LikeLike
Steg 1
Älska sitt ämne
Steg 2
Lära sig att Lära
Steg 3
Kan man inte lära ut så skall man inte bli lärare
Steg 4
Då jobbar man med sitt ämne inom en annan arena än skolan.
LikeLike
Självklarheter! Finns det någon som inte anser det?
Men hur kopplar du de 4 stegen till lärarnas status eller lön?
LikeLike
“Kan man inte lära ut så skall man inte bli lärare”
Det verkar rimligt – ändå är det här något som vi snirklar kring språkligt. Vad innebär det att lära “ut” något?
Pedagogik, didaktik och metodik har växlat och just nu är det inte särskilt populärt med direkt “metodundervisning” trots att studenter gärna vill veta:
– Visa oss hur man gör!
Det är en vanlig hållning att avvisa generella metoder och att betona läraryrkets komplexitet i mötet mellan de specifika elevgruppen och den unika lärarens personlighet.
Dessutom är det många som menar att verklig kunskap konstrueras inifrån och inte varken lärs ut eller in. Men detta kan vara ett stickspår i debatten, som vore mycket enklare om lärare verkligen kunde monopolisera “att lära ut”!
LikeLike
Om vi istället för uttrycket ‘lära ut’ använder det synonyma uttrycket ‘förmedla kunskap’ blir det, åtminstone för mig, mycket tydligare vad det är vi pratar om, och hur oerhört viktig ämneskunskapen är. För att kunna förmedla kunskap måste förmedlaren äga kunskapen. Inte bara besitta den eller veta var h*n kan läsa om den utan äga den med sån sjävklarhet att den känns som en del av förmedlaren. H*n behöver veta hur den är sammansatt, vad som bygger på vad och vad som ger vad, vad som kommer först och vad som följer efter. H*n behöver ha helheten och överblicken för att i en blinkning kunna avgöra var adepten befinner sig i kunskapsinhämtningsprocessen, och visa vilken väg som är lämpligast att ta härifrån för att komma vidare.
Metoder i all ära, de fyller också sin funktion och sitt syfte, men utan grundliga ämneskunskaper hos förmedlaren stapplar sig adeptens läroprocess framåt som en halt och lytt höna.
Men jag förstår inte varför lärare skulle sträva efter att monopolisera detta? Lärande sker överallt och hela tiden, skulle vi försöka begränsa detta till enbart vissa institutioner och tider skulle vi få ett förfärligt och omänskligt samhälle, varför skulle vi vilja dig?
LikeLike
Jag anar att du är väl bekant med den reformpedagogiska kritiken av förmedlingspedagogiken och tror att vi hamnar vid sidan om lönediskussionen om vi skakar liv i den gamla diskussionen.
Men nog är det möjligt att se på kunskap i andra former än något som ska förpackas och transporteras – även om det sker på ett ytterst behagligt och respektfullt sätt?
Metaforen med den kloke läraren som leder eleven har sina fördelar. Jag kan tänka mig andra bilder av lärargärningen som tilldelar eleven en mer aktiv roll i lärandet.
LikeLike
Förpackas och transporteras? Jag inser att jag uttrycker mig förfärligt illa och inte alls säger vad jag tror att jag säger, och avser att säga.
LikeLike
Jag ville enbart tydliggöra en grundprincip.
Självklart måste lärares löner höjas.
Men minst lika viktigt. Ta bort kommunaliseringen.
Det var den stora statusförlusten.
jag har sedan länge förordat en ny statlig skola med en separat skolriksdag frigjord från politiken på samma sätt som Riksbanken.
Kunskap är den långsiktiga ekonomin.
LikeLike
Anders, jag hoppar till varje gång jag finner mig själv instämma i dina ord.
Klokt talat!
LikeLike
Men vad är det för uppfattningar som jag har som du inte kan bejaka.
Jag fattar ingenting. Jag vill ju bara ha ett vänligt empatisk, funktionellt, jämlikt, kreativt och långsiktigt hållbart samhälle.
Det kan väl inte vara fel.
LikeLike
Det lustiga är, att jag har varit av samma åsikt som Morrica i alla hennes inlägg, dvs. jag tycker att hon resonerar mycket klokt i alla sina åsikter som handlar om skolan och sedan inser jag, då jag läser hennes blogg, att hon röstar på vänsterblocket när jag stöttar Alliansen!
Då förstår jag att skolpolitik står utanför all blocktillhörighet, men jag betvivlar ändå att Morrica kan ha så många sympatisörer bland socialdemokrater och vänsterpartister. Eller har jag fel?
LikeLike
Tack, det var roligt att höra.
Jag håller med, skolpolitik står utanför blocktillhörigheter. Vad gäller sympatisörer bland vänsterfolk – jag jobbar på saken =) men bryr mig egentligen inte om var på skalan folk befinner sig. Skolan är för viktig för att förminskas till den fnuttiga nivå som partipolitiken utgör.
(och jag tycker också jag resonerar mycket klokt *ler hult*)
LikeLike
Pingback: Generalismens dilemma och möjlighet « Tysta tankar
Jag blir så imponerad – hur många gensvar och diskussionsinlägg har du inte på din blogg – vilket underbart forum. jag är mest en iakttagare… så jag går inte in i diskussionen. Ser mest på den och tänker… WOW! Anne-Marie
LikeLike
Tack!
Jo jag är själv förvånad! Ibland är det lite rörigt med trådar hit och dit men jag är glad över att alla håller en bra ton. Och orädd.
LikeLike