Det är inte ofta jag går på konsert och stand up undviker jag konsekvent, men när min store hjälte Eddie Izzard kommer till Malmö går det inte att sitta hemma. Jag genomlider snöslask och trafikkaos i mitt fredagströtta utmattningstillstånd – och blir verkligen rikt belönad. Det är en underbar föreställning, men jag tänker inte recensera den. Arenan fungerar akustiskt, dekor och belysning är fantastiskt, berättelserna hänger ihop, karaktärerna utvecklas – ja till och med publikens twitter på storbildsskärmen är meningsfullt. (Hej Morrica!)
Men det är fortfarande en hockeylada och jag förstår Izzards öppningsreplik:
– Varför sa dom inte att jag skulle uppträda i en flyghangar?
Tysta tankar 
Hej hej *vinkar* min son mobbade mig halvt till döds för att jag missade u-knappen på telefonen =) Jag är fortfarande helt varm i själen av showen!
LikeLike
Så vi satt på samma avdelning av läktaren då?
Jag har aldrig haft Izzard som hjälte (eller anti-hjälte eller icke-hjälte heller för den delen) utan gick för att en god vän erbjöd mig en biljett och andra goda vänner talade väl om EI.
Det var definitivt vårt besväret och pengarna och jag instämmer i det du skriver ovan. Det funkade väldigt bra med tanke på att det var i den stora arenan och jag kände mig upprymd efteråt. Inte ens kylan och taxi/busskaoset efter föreställningen kunde ta ner mig igen.
LikeLike