I Malmö ställer den folkpartistiske politikern Björn Lagerbäck en enkel fråga till Kjell-Arne Landgren (s):
– Ämnar du ta initiativ till bildandet av ett manligt nätverk?
Detta nätverk skulle då få i uppdrag att bilda opinion för kvinno- och barnfrid.
Jag har svårt att sätta ord på min misstro mot den här formen av uppifråninitierade nätverk – särskilt när jag sympatiserar med goda avsikten. Men det är något som gör mig avvaktande. Jag förstår inte varför Björn menar att ansvaret faller på Kjell-Arne? Gör det själv!
Min lilla söta hjärna försöker förstå vad ett manligt nätverk egentligen är. På diskussionsforumet Feminetik möter jag en hätsk debatt om faderrättsrörelsen som signaturen “najs” menar är en “normalisering” av antifeministisk retorik.
Mäns kamp för att få vårdnaden om sina barn och viljan att dela föräldradagarna är då i grunden ett uttryck för kvinnoförakt och antifeminism. I ett obehagligt inlägg berörs PAS som, om jag förstår rätt, är ett försök att beskriva anklagelser om pedofili som något normalt i vårdnadstvister. (jag kan ha missförstått detta!)
Exempel på forum där detta kvinnoförakt odlas menar “najs är:
“Wikipedia engelsk version skriver om PAS och hur Gardners teori avvisas av all vetenskap[länk]
Men fadersrättsrörelsen här liksom i andra länder påstår att PAS är utbrett (vilket de nog är ganska ensamma om att hävda). Några exempel på fadersrättsrörelsen, varav så gott som alla driver PAS (en del påstår tom att det är “vetenskap”):
Pappa-manualen [länk]
GenusNytt [länk]
Pappa-barn [länk]
Pappa-barn-Sverige [länk]
Pappaombudsmannen [länk]
Umgängesrätts Föräldrarnas Riksförening [länk]
Pappaliv [länk]
Nodaddy [länk]
Papparättsgruppen [länk]
Även Styvmorsviolen driver såna frågor som är typiska för fadersrättsrörelsen. [länk] “
När vi försöker driva ett nätverk på lärarutbildningen med den begränsade målsättningen att öka andelen män i skola och förskola känns det besvärande att hamna i närheten av detta polariserade fält. Samtidigt är det antagligen svårt att undgå vissa kärnfrågor som
1) Är den ensamme mannen alltid en representant för könsmaktsordningen – även om han enbart utgör fem procent av personalgruppen? Vilka konsekvenser får detta perspektiv?
2) Går det att beskriva kvalitativa vinster med att män arbetar i förskola/skola utan att anklagas för biologism/essentialism av likhetsfeministister?
Det går naturligtvis att bedriva ett nätverk som väljer att nonchalera de här inflamerade frågorna och vara just ett nätverk för inbördes stöd och erfarenhetsutbyte.
Tysta tankar 
“Är den ensamme mannen alltid en representant för könsmaktsordningen – även om han enbart utgör fem procent av personalgruppen?” frågar du, Mats. Om han nu gör det, denne ensamme man, vem är det då som upprättar och upprätthåller denna ordning? Är han en brutal sälle som går omkring och ägnar hela dagarna åt att förtrycka allt som rör sig, eller handlar det snarare om att han av omgivningens outtalade förväntningar och ibland rätt direkta antydningar (t ex ‘Kalle tar nog gärna ordförandeklubban vid mötet i eftermiddag’ oavsett om Kalle föredragit en mer tillbakadragen roll som t ex kaffebrödsuppläggare) inordnas i en roll där han behängs med vissa egenskaper och tankemönster som han kanske inte ens har?
LikeLike
Jag tror att det är nödvändigt att fundera över vilka förväntningar/fördomar/förhoppningar som knyts till kön – men (och det är ett jättestort men) en stor del av jämställdhetsarbetet har definierat på detta normbrott som den centrala kvaliteten och lagt ansvaret på individen:
– Titta så duktig jag är som inte lever upp till normen!
Jag tror att belönandet av det här beteendet riskerar att bli en ny norm. Risken att ensam man stereotypieras är naturligtvis stor, men det är et komplcerat spel att ingå i en kultur som på samma gång är väldigt öppen (här är alla välkomna) och sluten (men för att bli accepterad vill vi att du ska tänka som oss)
MIn tes är att de män som “behängs” med egenskaper måste lära sig att spela på dessa och utvinna någon form av frihet ur dem. Ungefär som en vanlig förhandling.
Men maktens vägar äro outgrundliga….
LikeLike
“Manligt nätverk” verkar stå för åtminstone två typer olika av organisationer. Dels nätverk för antifeminister, dels män för jämställdhet. Till de senare tycker jag att just Män för Jämställdhet hör, så den sidan är ett tips.
LikeLike
Tack för tipset!
LikeLike
PAS, eller Parental Alienation Syndrome,
handlar om att avskärma barnet från den andra föräldern
och kan utövas av såväl mamma som pappa –
det är inte på något sätt könsbundet.
Då verkligheten, liksom statistiken visar att flertalet
mammor blir boendeföräldrar för barnet även om
föräldrarna får gemensam vårdnad –
är erfarenheten att många mammor baktalar papporna
för barnen för att barnen ska ta avstånd från papporna.
Mer avancerat än så är det inte.
Men är man politiskt inkorrekt och inte lierar
sig med feministerna, får man räkna med angrepp
från de som stöder en ideologi som grundar sig på
kvinnans överlägsenhet gentemot mannen –
och då speciellt kvinnans överlägsenhet som
förälder.
Uffe från PappaRättsGruppen
LikeLike
Tack – jag det var enklare att förstå än tråden i forumet!
Menar du att feminismen som helhet beskriver kvinnan som överlägsen? Jag känner bara delvis igen mig.
Antagligen upplever jag antifeminismen som delvis meningslös och antiintellektuell eftersom jag inte uppfattar feminism som någon enhetligt definierbar företeelse. Stollar finns det gott om – ungefär som i de flesta intressegrupper.
LikeLike
Feminismen är en sorts paraplyorganisation, därför är det intressanta inte hur många olika falanger det går att hitta, utan vilken typ av -ister som har den reella makten och som därigenom kan påverka din och min vardag genom bl.a. politiska beslut.
LikeLike
Jo – jag var djupt bedrövad över den statliga jämställdhetspolitiken så som den t.ex. tog i uttryck i utredningen om Jämställdhet i förskolan. Kommitténs sätt att rensa ut alla perspektiv än det egna innebar en fördumning och likriktning av debatten och jag förstår dem som vill ge igen när den politiska kartan förändras
https://lumaol.wordpress.com/2007/04/20/jamstalld-forskola-ett-tveksamt-betankande/
Samtidigt tror jag att begreppet antifeminism är djupt olyckligt. Mäns maktutövning är fortfarande ett problem som inga feministiska övergrepp ursäktar.
LikeLike
Hej Mats!
Nu har jag ju läst din blogg ganska länge. (konventionellt påpekande: Herregud vad åren går). Fortfarande, när du skriver om genusfrågor i förskola/skola/The World vet jag inte riktigt vad du vill, eller vilket perspektiv du tar. Jag tror ärligt talat inte att du vet det själv heller, verkar mer vara av en undersökning, och ett försvar, för något du upplevt och känt under stora delar av ditt yrkesliv och som du på ett eller annat sätt nu försöker få införlivat och beskrivet. Vart skall detta projekt, denna undersökning landa? Jag följer med spänning.
EN sak som jag skulle önska ett manligt nätverk gjorde är att skriva dess historia. I relation till barn, barn i det offentliga, barn i det privata. Så brukar ju alla rörelser starta. Det är väl detta som är fonden, inte minst till de ovan länkade vårdnadsfrågorna.
LikeLike
Tack för frågan Susan!
Min vacklande syn på vad som är meningen med genusarbetet handlar nog om min bakgrund i förskolan. I grunden är jag antagligen en obotlig pragmatiker.
Jag behövde en teori som beskriver vilken funktion män skulle kunna ha i den miljön och var inte nöjd med likhetsfeminismens projekt “att omdefiniera maskuliniteten”. Vilka delar av manligheten är intressant? vad måste vi göra upp med?
Den här typen av frågor riskerar att bli väldigt privata och situationsbundna – med genuspedagogik ofta tenderar att vara ideologisk och ge allmänna svar på generella problem. Här uppstår kommunikationsproblem och lojalitetskonflikt. Vilka “traditionella könsmönster” är det som jag i läroplanens anda ska motarbeta.
För mig är den här ideologiska och teoretiska sidan mindre intressant just nu. De enkla målen (rekrytering, fullfölja utbildning, stanna i yrket) känns mer angelägna. Samtidigt tvingas män att ta ställning till anpassningens problem – på samma sätt som andra normbrytare måste fundera över sin roll i gruppen.
Jag försöker att undvika att romantisera männen som förändringsagenter men kan nog inte dölja att jag tror att en del av skolans kultur skulle må bra av att förändras.
Om historieskrivning är det kanske nödvändigt att påminna sig att det var 1960 som män fick tillträde till förskollärarutbildningen. Denna misstänksamhet gör positionen utsatt och en del män orkar inte att jobba i motvind. Samtidigt som vinsterna är uppenbara för män som lär sig spelet…
Vårdnadsfrågorna (och pedofildiskussionen) väljer jag bort. Det är lite lyxigt att ha en blogg där jag kan göra sådana val!
LikeLike
Ja, visst, hela läroplanens duktighetsiver när det gäller att motverka traditionella könsroller blir ju helt omöjlig när det är som du skriver:
“Likhetsfeminismens projekt ”att omdefiniera maskuliniteten”. Vilka delar av manligheten är intressant? vad måste vi göra upp med?”
Ja, jag känner mig vankelmodig – funderar – det måste alltså vara vrålsvårt att vara man i förskolan, och att ha en ide om hur man skall förhålla sig till detta utifrån nån rimlig teori. Man är ju som sagt först och främst en man, därefter har man i sin privata sfär ett eget förhållningssätt till det förväntade genus som konstruerats genom tiderna.
Ja, herregud! var det så!?! Män förbjudna inom förskola fram till 60?
LikeLike
Förbjudna var de väl inte – men förskollärarutbildningen var stängd. Alva Myrdal var rektor och hennes tolkning av jämställdhet var ganska snäv och starkt färgad av hennes personliga intressen. antagligen var det ingen stor fråga!
Jag är också vankelmodig – särskilt svårt har jag att förhålla mig till unga män som verkligen v-i-l-l visa att de tänker göra upp med den traditionella manligheten och omfamnar bilden av sig själv som representant för “det nya”.
Hur ska jag hantera min misstänksamhet mot deras bekräftelsebehov? Det blir väldigt lätt nedlåtande om jag säger att:
– Snart kommer ni att uppleva främlingskap…
De här negativa profetiorna bygger på erfarenheter från massor av kolleger som har överraskats av vantrivseln och upplevt sina svårigheter att bli en del av förskolekulturen som personliga misslyckanden. Det är ganska naivt att tro att vi lärarutbildare ska kunna skydda de blivande lärarna från de här upplevelserna
LikeLike
Alternativet till det här skyddande förhållningssättet är naturligtvis en mer peppande inställning:
– Ni behövs! Ni är viktiga!
Risken är kanske att någon synar korten och ställer den obehagliga frågan:
– Varför då?
När vi gjorde Pojkaktiga sångböcker var det ett ganska primitivt försök att konstruera någon form av manlig stolthet. Nu gäller det att distansera sig från det som jag kallar “manligt övermod” (eller jag-förstoring).
LikeLike
Hur andra ser på “Män För jämställdhet”
http://www.pellebilling.se/2009/12/mfj-man-for-jamstalldhet/
och
http://www.dads-r-us.se/2009/12/10/man-for-jamstalldhet-snarare-man-for-feminism/
LikeLike
Det verkar inte finnas något neutralt läge. För mig är frågan av en väldigt praktisk natur:
– Går det att minska könsobalansen i skola och förskola utan att ge sig in i det här inflammerade träsket? Kan man bedriva högskoleutbildning och aktivt undvika känsliga frågor?
Vilka konsekvenser får det om analyserar skolan som ett fält för kvinnlig maktutövning? När vi diskuterar anledningar till att män undviker skola/förskola ligger det nära till hands att beskriva flykten som ett resultat av aktiv marginalisering – men det är bara en möjlig förklaringsmodell.
Därför är min provisoriska linje att undvika polariserande diskussioner.
Just nu.
LikeLike
Mats
Om femtio år så kan återigen den självklara diskursen vara pojk- och flickklasser / skolor.
I en kultur då man tröttnat på grälet mellan könen och istället insett fördelen med den kreativa påfåglingen. Man kan komma till en punkt då man inser att manlig ansträngning kräver kvinnor som blir imponerade av det män kan. Varför anstränga sig om man ändå bara gör fel.
Ja då kan man väl lika gärna slappa eller hitta på något annat som inte är så jobbigt.
Genusvetarna pratar om människans outgrundliga behov av att göra kön. Men de har inte förklarat hur det skall gå till när kvinnor skall göra och kunna exakt detsamma som män.
LikeLike
Påfågling kan nog vara kul – frågan är om man måste döda sina rivaler? Troligen inte (om de bugar tillräckligt djupt).
Du har nog en poäng. Med risk att bli onödigt personlig tänker jag berätta en historia från min tid som förskollärare. I början bedrevs ett projekt som hette “god stämning” och syftet var att beskriva mäns och kvinnors kompetenser ur ett komplementärt perspektiv (trodde jag)
När den positiva rapporten refererades i tidningen hade projektledaren lyft fram ett citat som blev artikelns rubrik “männen fuskar och smiter i förskolan”. Vi var ungefär fem män som jobbade inom förvaltningen av 400 anställda och jag minns en stark upplevelse av svek. Ungefär:
– Nu har jag torkat 5000 bord och bytt 10000 blöjor. Ändå ska jag behöva läsa sådan skit…
Då kände jag ungefär som Anders beskriver:”Varför anstränga sig om man ändå bara gör fel. Ja då kan man väl lika gärna slappa eller hitta på något annat som inte är så jobbigt.”
Jag upplevde kritiken som orättvis men också som ett försvarande av reviret. Männen var ganska kaxiga och hade åsikter om pedagogikens innehåll – tjuvnypet om smitning från rutiner var ett sätt att sätta oss på plats.
För mig fungerade det tvärt om. Jag slutade att sukta efter mina kollegers uppskattning och bestämde mig för att gå åt andra hållet.
LikeLike
Mats
Alla är dock inte lika “starka” och självständiga agenter som du. Flertalet flyr eftersom de behöver stöd av gruppen. I detta fall gruppen för manliga identifikation.
Långsiktiga grupprocesser är fortfarande något flertalet inte vill ta i. Speciellt inte när det handlar om kön / genus. Just nu finns bara utrymme för ett perspektiv fastän det i den verkliga verkligheten finns mängder av konkurrerande perspektiv och kraftfält.
När det enda perspektivet slår in i väggen finns utrymmen för paradigm.
Inte just nu men kanske om femtio år. Eller när 90 % av grundskolans / gymnasiets lärare är kvinnor och när man fortfarande funderar över varför grabbarna slutat anstränga sig i skolan.
LikeLike
Jag vet inte om det handlar om styrka. Vi var tre killar som stöttade varandra. Dessutom var Chodorows teorier bra redskap för att sätta ord på skillnaderna mellan manliga och kvinnliga identitetsprocesser. Jag hade musiken som var en väldigt tacksam kanal att pröva tankarna genom.
Jo du har rätt – den avgörande styrkan var stödet från kollegerna (även kvinnliga) och det där långsiktiga perspektivet:
– Jag har en plan….
LikeLike
Mats: “– Går det att minska könsobalansen i skola och förskola utan att ge sig in i det här inflammerade träsket? Kan man bedriva högskoleutbildning och aktivt undvika känsliga frågor?”
Tveksamt.
MFJ tex verkar mest vara ett förklätt radikalfeministiskt organ. Tyvärr.
“Nyinvalda ledamöter i rikstyrelsen
Lars Jalmert, Stockholm
Lars är professor i pedagogik vid Stockholms universitet och känd från jämställdhetsområdet sedan mitten av 1970 talet. Lars Jalmert var den första i världen att genomföra en undersökning om män och jämställdhet redan 1982 då han på regeringens uppdrag gjorde undersökningen Om svenska män. Lars har allt sedan dess verkat i många olika jämställdhetssammanhang.”
“Mäns våld mot kvinnor i nära relationer
– en sammanställning om situationen i Sverige
_________________________
# Mäns våld mot kvinnor, orsaker och mekanismer, Lars Jalmert”
http://www.kvinnofrid.se/Temp/amnesty.html
“Torbjörn Hedström, Borlänge
Torbjörn leder en ideell uppsökande verksamhet gentemot män som misstänks för våld mot kvinnor. Syftet är att slussa dessa vidare till lagförande och behandlande myndigheter. Verksamheten är ett samarbete mellan Män för Jämställdhet Borlänge och kvinnojouren i Borlänge.”
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/tomas-wetterberg-ny-ordfoerande-foer-riksorganisationen-maen-foer-jaemstaelldhet-282445
“Varför inte en kampanj mot våld i allmänhet?
Synliggörandet av orsakssambanden mellan våld å ena sidan och erfarenheter som många män och pojkar gör å den andra leder till en bättre förståelse av hur våldsbeteenden generellt uppstår. Det kan därför också leda till att den mindre andel våld som kvinnor står för bättre kan förstås och förebyggas. Ett könsperspektiv på våld öppnar helt enkelt nya kunskapsperspektiv och strategiska vägar att förebygga våldet. Kontaktuppgifter: Män för Jämställdhet i Borlänge – Falun Torbjörn Hedström”
http://www.sakerhetsnalen.se/about.aspx
http://www.newsmill.se/artikel/2009/04/24/myten-om-mans-vald-mot-kvinnor
LikeLike