Det har varit några plågsamma veckor för oss som har anknytning till skolan i Vellinge. Jag tror att det har varit särskilt obehagligt för de lärare som jag vet jobbar hårt med att förankra läroplanens värdegrund hos eleverna att mötas av tidningsrubriker där kommunens starke man sprider grodor omkring sig.
I dagens Sydsvenska berättar Magnus Wigström om hur de ensamkommande flyktingbarnen är en resurs för skolarbetet.
På måndagsmorgonen välkomnades Mohammad i klassen. Eleverna berättade vad de heter och Mohammad berättade lite om sig själv.
Innan han kom till Sverige några veckor tidigare hade han varit på flykt i ett år. Han har förlorat familjemedlemmar och fruktade för sitt eget liv.
Plötsligt handlade diskussionerna inte längre om några flyktingbarn som eleverna aldrig träffat, utan om en pojke lika gammal som de själva som upplevt och sett fruktansvärda saker.
– Det blev så påtagligt, och eleverna blev tagna, säger Magnus Wigström som tror att den nya erfarenheten är nyttig för eleverna.
Tysta tankar 
Ja, tack och lov att i alla fall dom fick chans på ett möte.
Förunderligt pygmetänk att tro världen kan hållas Vellingeliten. Man vill helst skratta åt nåt så dumt, för det är det verkligen: nåt så förbannat dumt, och inskränkt. Det är inte intolerans, det är att ge bort chanser till liv, att försätta sig på en flotte sedan segla den nånstans där inte ens en Fredag kan komma till dig på din öde ö. Öde öar har aldrig varit särskilt spännande, i verkligheten, aldrig.
LikeLike
Visst finns det duktiga och engagerade lärare i Vellinge, som lägger en enorm kraft på värdegrundsfrågor. Problemet är att de flesta av dessa verkar arbeta på högstadiet eller på gymnasiet. Efter att ha fått berättat för mig vad som för tillfället sägs bland betydligt yngre barn i Vellinge, tror i alla fall jag att man måste lägga mycket mer energi på att motverka främlingsfientlighet och rasism redan i tidig ålder.
/Saga
LikeLike
Jo kanske – men det är svårt att se det som ett entydigt läraruppdrag. Den verkliga toleransen växer i mötet mellan barn med olika bakgrund. Och förutsättningarna för sådana är inte så stora.
Det finns en viss risk att det blir mer flaggviftande på FN-dagar än verklig attitydförändring.
Din beskrivning av förhållandet inom de olika åldersstatdierna delar jag inte. En sådan generalisering låter väldigt grov och… hmmmm… fördomsfull?
LikeLike