–Proven styr läroplanen. Det spelar ingen roll vilken undervisning du bedriver, utgången blir ändå densamma, säger Mick Brookes, generalsekreterare för NAHT, rektorernas nationella förbund.
Snarlika kommentarer kommer från NUT, landets största lärarfack:
–Pedagogiken drabbas när vi har hårda inspektioner och allt för detaljerade riktlinjer. Prov behövs men ska följa utbildningen, inte tvärtom, säger utbildningschef John Bangs.
I flera år har kollegerna kämpat för att förändra systemet med hårda nationella prov. I första hand opponerar de sig mot det så kallade Sats-testet, som hålls när barnen är elva år gamla.
–Testerna ska vara ett stöd i undervisningen, inte undergräva den. Det enda Sats gör är att förödmjuka de skolor och elever som redan har det tuffast. De blir föremål för hårda inspektioner som går att jämställa med mobbning. Istället för att förbättra kvaliteten på undervisningen leder det till att sociala skillnader cementeras, säger Mick Brookes
Jag tänker mig att det är en rimlig uppgift för forskarsamhället att sprida kunskapen omde här resultaten till svensk skola.
In i dimman - förstora
Tysta tankar 
Jag läser det Du skriver om prov och deras effekt. Det jag ser är de nationella proven och de är inte helt fel.
Skolforskning funderar jag över på min blogg just nu om Du vill läsa.
LikeLike
8 dagar efter att jag och Babels torn uppmärksammade den engelska undersökningen kommer den första (ganska undanskymda) artikeln i gammelmedia…
Babels torn har länkarna till de engelska källorna:
LikeLike
Två saker kommer fram som vi ska beakta, börja inte skolan för tidigt, låt leken finnas med. Barnen kan vänta till 6 eller 7 år. Vi som arbetar med barn som har svårigheter, ser att det är viktigt med leken så länge som möjligt. Därför bör förskoleåret var ett år med mycket lek. Detta behöver vi fortsätta med längre upp i skolan, eftersom leken är en effektiv inlärningsmetod.
LikeLike
Ann-Marie, det du skriver är viktigt. När jag var barn (dvs ungefär år 1800-frös-ihjäl) hette det lekskola, ett mycket mer positivt ord än dagens ödestyngda förskola. Kanske borde vi försöka återinföra ordet lekskola? En skola där man leker sig till kunskaper och förmågor, helt enkelt?
Det säger ju sig självt att medan det i en förskolas läroplan kan ingå en del alltför formaliserat lärande, som barnen kanske inte är redo för ännu, så ser det annorlunda ut i en lekskola. Där sparkar man omkring i löv såhär om hösten, man kastar kottar i närmaste bäck och ser dem flyta iväg, och rent sådär i förbifarten upptäcker man kanske att kottar och löv har olika sätt att falla. Man sjunger och ramsar, hittar på sagor och tramsar och ingen andas ett ljud om att det är läsförberedande aktiviteter man håller på med. Pedagogerna vet om det, såklart, och det räcker. Detta är ju en skola där leken står i centrum – en lekskola.
Semantik är viktigt.
LikeLike