Jag har varit hos tandhygienisten. Man hinner tänka en hel del under 45 minuter. Framför allt måste jag lära mig att kontrollera min stolthet. Att bli så tillrättavisad (läs uppläxad) av en ung invandrarkvinna vänder upp och ner på mina dolda hierarkier.
– Ska jag verkligen behöva finna mig i detta?
Min taktik blir snart den döende pudeln och jag sjunker in i självömkan och ångerköpthet. Jag lovar borsta precis som hon visar och dessutom bruka allvar med tandtråden.
Under ultraljudsbehandlingen av tandsten är jag beredd att göra vad som helst för att komma därifrån. När hon mäter tandköttsfickorna med den vassa sonden vill jag bara gråta. Som avslutning putsar hon mina tänder med den mjuka gummisnurran och god pasta. Det är nästan skönt.
Vår relation är strikt yrkesmässig. Hon talar och jag lyssnar. Hon förmanar och jag lyder. Det finns inte utrymme för sårade känslor eller uppblåsta egon. Om sex månader ska jag komma tillbaka. Då siktar jag på beröm.
Jag önskar att de lärare vi utbildar tar sitt yrke på samma allvar som min tandhygienist. Utan yrkesstolthet går det inte undervisa.
Tysta tankar 
Vad innebär yrkesstolthet? Hur uppnår man det? Och hur bär man sig åt för att behålla den när det stormar hårt?
LikeLike
I det här fallet var det en stenhård fokusering på uppgiften – jag som är van vid att det handlar om relationer och feelgood känner mig överrumplad av hängivenheten.
Min tandhygienist tar sin uppgift på dödligt allvar och jag skäms över att göra henne besviken.
– Kan jag betala dubbelt och slippa utskällningen? Nähå, inte det.
Ärligt talat så tror jag att stoltheten kommer inifrån. Jag tar mitt jobb på allvar och väntar mig att du sköter din del.
LikeLike
Jag tror som du, yrkesstolthet kommer inifrån.
LikeLike
Utömmande beskrivning. Tillhör dom som inte har allt för stor glädje till att gå till tjäftis. Storst fobin i mitt liv.
Men gläds alltid åt personer som är hängiven sitt yrke. Utan det är det bara ett levebröd.
Och är det ett levebröd hur bra blir person då på att leverera?
LikeLike
Ung invandrarkvinna!
Jag drar mig till minnes mina tidigare tandhygienister. Vore det inte för min nuvarande helt underbara kvinnliga tandhygienist så skulle jag bära på en fördom.
Tandhygienister utbildas efter speciellt intag på Fallskärmsjägarskolans annex.
Räta på ryggen slöhög.
Vart har du tandtråden?
Tuffast var en ung mycket militant ung invandrartjej. Inget dalt här inte.
Dessutom sa hon att tandtråd var skit. Björkpinnar skulle det vara . Punkt slut!
LikeLike
PS!
Kl 15 50 denna dag är det min tur att utsättas. Jag känner oron komma. Tidig betingning.
DS!
LikeLike
Konstigt det här.
Anders beskriver även mina upplevelser. Dock med den skillnaden att min tandläkare är egyptiska. Och det är banne mig inget snack utan in med borren eller “Gud ske lov” numera högtryckstvätten för att få bort tandstenen.
De tidigare svenskfödda tandläkarna tugade och bad för att jag skulle sitta still i tandläkarstolen.
Leve mångfalden…..
LikeLike
Jag gillar de här upp ochnedvända hierarkierna – det ger mig att se på makt och utsatthet ur ett nytt perspektiv.
Frågan är om jag vill ta ansvar för de här behandlingarna. När doktorn frågar om jag vill ha bedövning känner jag ett sting av olust – kommer det att göra så ont. Skräckscenariot är att jag ska åsikter om fyllning.
LikeLike
Vi kanske kan söka kollektiv behandling från det här traumat? På ett plan känner jag nog att den här smärtan är välförtjänt och den förnedrande utskällningen är en uppmjukning inför de plågor jag ska utsättas för som straff för mitt syndiga liv.
Ständigt denna arvssynd…
LikeLike
Skäller hon verkligen på dig, eller är det så att hon är konstruktiv och informativ och ditt dåliga samvete (som jag anar mellan raderna) la till själva skällaspekten?
LikeLike
Just så är det – hon är lugn och klok. Jag är skuldtyngd och korkad.
LikeLike
De är på bettet… Anne-Marie
LikeLike
Men du, MIN tandläkare i min stad, är så avslappnat inställd till tandinnehavarens bruk av tråd, stickor, mellanrumsborstar, munskölj flour eller inte flour så att jag sjunker ner i stolen där och liksom får en livsåtergivande medittation i en halvtimme..
Hon svarar då man frågar. Men så jobbar hon också i ett område där, låt oss slå till med, ungefär 70% har utländsk härkomst.
Skuld funkade inte på mig, fick mig att hålla mig ifrån tandis i mer än tio år. Du kan själv räkna ut hur många skäl min nuvarande (som jag skulle vilja hylla med nåt pris allra minst), borde ha att “skälla”.
LikeLike
Ja – det finns kanske en tunn gräns mellan nonchalans och respektfullhet?
Kanske är det en fråga om att underordna sig med värdighet? För mig var det en resa in den egna högfärden (“Ingen ska tala om för mig hur jag borstar mina tänder”)
Man kanske kan avslöja en människas djupare karaktär genom att studera huv hon tar emot en välmotiverad utskällning!
LikeLike
Ja, alldeles säker är det nog så. Man avslöjar sig onekligen, och det vemodiga i det hele är väl just känslan av att bli just avslöjad, som om detta förakt för svaghet är inpräntat i oss från början.
LikeLike
Det värsta föraktet för svaghet skulle då gälla den egna svagheten?
Så har jag inte tänkt tidigare.
LikeLike
Det ligger nog mycket i det. Den som är stark, och vet om det, har mindre att bevisa och inget att förlora på att ge andra utrymme också.
LikeLike