…om Björklunds förslag att det ska bli obligatoriskt med engelska i första klass.
Min första reaktion är att de flesta barn lär sig engelska på egen hand och att skolans försök till formaliserad träning ibland motverkar barnens lust att tränga in i språket. Film, musik och spel är kraftfulla incitament att lära.
Men jag tror att det är bra om blivande lärare får någon form av grundkurs i det engelska språket. Idag är det en underlig lucka i systemet – det finns ingen utbildning för lärare med inriktning mot grundskolans tidigare år i ämnet.
Barn lär sig annars efter behov.
Tysta tankar 
Jag har en helt annan erfarenhet! Barnen formligen älskar att få börja med engelska och få ett par glosor i läxa. Det är otroligt att se vilken lust de har inför att lära just engelska!
LikeLike
Så bra!
Jo – om skolan lyckas bevara den där magin som finns runt det engelska språket är det inga problem. Engelskan öppnar ju världen åt oss!
Det behöver inte finnas någon motsättning mellan formellt och funktionellt lärande.
LikeLike
Det står ju visserligen i artiklarna att “eleverna ska börja läsa engelska”, vilket låter lite formellt, men jag tror faktiskt att lärarna i de första åren är tillräckligt professionella och erfarna för att inse att det handlar om lek.
Ingen fara på taket alltså! (Skriver jag i samma stund som jag kommer på att Björklunds kontrollmani kommer att innebära att det ska sättas upp mål i ämnet som skall utvärderas genom att man “mäter” elevernas “kunskaper”…och då är det fara på taket helt plötsligt..).
LikeLike
Vi måste arbete med vår tillit!
Alla är oskyldiga tills motsatsen är bevisad. Fast när det gäller Björklund tror jag att det motsatta gäller.
LikeLike
Yes! Ett fantastiskt förslag, I am overjoyed! Barns oförblommerade förtjusning över ännu ett sätt att kommunicera och deras insikt att kommunikationen är viktigare än korrekthet tillåter dem att lära sig i en rasande takt och på ett väldigt naturligt, individuellt, sätt. Go for it!
Det lärarna behöver lära sig är pedagogik och metodik, tillit och insikt i hur språkinlärande går till, snarare än glosor och grammatik. De behöver få öva sig på att våga prata på engelska, förstärka sitt budskap med gester och bilder, utnyttja visuella hjälpmedel, de behöver lära sig barnramsor och lekar, sånglekar och få en inblick i den engelska barnboksskatten.
Det här kan bli riktigt bra!
Förutsatt att den som formulerar målen är grundligt insatt i vad h*n gör. Det är lika viktigt som lärare med modet att släppa elevernas lärande fritt.
Jag blir förtjust över att se att de moderna språken föreslås utökas med kinesiska, det är ju underbart! Varför inte arabiska och persiska också, och ryska? Kommunikation FTW!
LikeLike
Det kanske blir ungefär som de obligatoriska matematikkurserna som alla lärare måste läsa nu.
Många fruktar ämnet, men upptäcker att det handlar om att släppa loss tanken. Matematik kanske inte är ett språk men det är absolut ett sätt att få grepp om världen – ungefär som engelska.
Väldigt skrämmande tills man kan det – aha, var det så enkelt!
LikeLike
Det är klart matematik är ett språk! Det enda sant globala språket vi har, ty överallt i världen, oavsett samhällstruktur, gemensamma värdegrunder, kulturskillnader etc så förblir 2+2=4
Lärare behöver slappna av en aning, tror jag. Lite mer av anarkistisk lek i skolan så bleve det nog fart på inlärandet. Och utlärandet.
LikeLike
Jag har vaga minnen av en upprörd diskussion om huruvida matematik är språk eller ej – men kommer inte riktigt ihåg positioner eller argument. Det är något väldigt skonsamt med ett svajigt minne.
Den här anarkistiska leken är svår att förena med det som vi brukar kalla skola – och ännu svårare med högskola!
LikeLike
Det som är svårt är ju lyckligtvis inte omöjligt, och i fallet språkinlärning är lek, både anarkistisk och annan, synnerligen nödvändigt.
Matematik beskriver med symboler förhållanden och relationer mellan olika fenomen, kommunicerar metoder och slutledningar till andra, oavsett om de inblandade saknar ett gemensamt traditionellt språk, så nog är matematik ett språk, alltid.
LikeLike
Känner igen bilen (Epan). Det står parkerad i metropolen Hammenhög.
Nära brandstationen.
LikeLike
Jag antar att det är du som är språkvetaren…
Men om vi prövar tanken att det är meningsfullt att dela upp den immateriella sfären i språk, konst, vetenskap, ideologi?
Skulle matematiken då vara något “rent” som inte är befläckat av de andra formernas smutsiga konnotationer? Det var väl en gammal fin grekisk tanke det här med sfärernas harmoni och matematik som något idealt och gudomligt?
Jag tror att argumentet mot att beskriva matematik som språk handlar om att det inte är öppet för tolkning? Definitionen på språk skulle då vara dess kontextualitet – en avsändare och en mottagare? Fast jag tror det finns många definitioner.
Jag tänker att det finns problem med att reducera t.ex. musik till “språk” – det blir ett besvärligt fokus på kommunikation.
Det kanske går att tänka sig att renodla dimensionerna uttryck eller beskrivning?
Det kan vara så att siffrorna förhåller sig till matematiken som noterna till musiken? Och att det gäller att inte blanda samman tecknet med fenomenet?
Märks det att jag svamlar?
Det kan vara så banalt att jag inte gillar en hierarkisering där det abstrakta språket (matematiken) blir den högsta kunskapsformen.
LikeLike
JB har rätt!
Kulturmetropolen Hammenhög har många oväntade sidor!
LikeLike
Redan de gamla grekerna trasslade in sig i sina tankegångar ibland. Jag tycker inte du svamlar, på min skärm ser det mer ut som om du filosoferar en stund kring ämnet kommunikation.
Matematiken är ett språk man behöver behärska för att kunna förstå mångt och mycket i vetenskapen, både inom naturvetenskap och samhällsvetenskap. Det är inte den högsta kunskapsformen, även om det ibland omgärdas med en vördnad som om så vore fallet, men kanske är det den renaste just för att den inte lämnar utrymme för något utöver absolut logik?
Jag hängde inte med i ditt tankesprång över till musik? Förklara hur du menar?
LikeLike
Jag tänker…(skryt, skryt) att siffrorna är representationer av något annat – på samma sätt är noterna också tecken för de fysiska ljudvågorna.
Det går att sjunga utan att kunna noter – går det att förstå världen utan matematiska kunskaper?
Eller är den här formen av analogier meningslösa?
LikeLike
Det känns lite långsökt, men meningslös? Nej.
Jag är tveksam till om man kan förstå världen som den ser ut idag utan några som helst matematiska kunskaper. Så mycket i den bygger på matematik, både på den vardagsnära nivån och på global nivå, jag tror det vore ett värre handikapp idag att inte ha någon som helst matematisk förståelse än att inte kunna läsa.
Vi ser ju vilka konsekvenser okunskap och bildningsbrist leder till i samhället omkring oss, sverigedemokraternas retorik bygger i hög grad på överdrifter och rena lögner som folk sväljer helt enkelt för att de inte vet bättre.
Sorry, I digress.
LikeLike
Logik som lösning?
Jag tänker nog som Almkvist (den kloke är ond, den gode är dum – varför är allt en trasa) – men du har rätt. När de mörka krafterna rabblar siffror och spelar ut grupper mot varandra gäller det att hålla huvudet kallt.
LikeLike
Om man inte alls förstår matematikens språk så blir man lurad och duperad av den som rabblar siffrorna, vare sig det är sant eller inte, vare sig den som rabblar har rätt eller fabulerar. Man har inget att sätta emot, och man sveps med och imponeras och bländas och köper resonemanget som låter så vederhäftigt.
Därför är det viktigt att vi har en högkvalitativ skola för alla, utan undantag. En skola som håller bildningsidealet högst, inte prov eller kontroll eller imponerande betygsstatistik eller religion utan bildning, kunskapsförmedling, lärande.
Jag ber om ursäkt att jag agiterar i din blogg, men det är viktigt.
LikeLike
Jag är för agitation och min misstro mot matematiken är nog av det kokettare slaget. Jag gick naturvetenskapligt gymnasium och tyckte alltid att det var ganska enkelt och självklara saker.
Men om man befinner sig utanför paradigmet kan det säkert vara oerhört skrämmande!
LikeLike
Jag har sett tillräckligt många gråta över ekvationer som tycks självklara för mig för att inse att det är ett privilegium att ha lätt för matte. Jag har också ägnat tillräckligt mycket tid med att spåra var det låst sig för att känna mig rätt säker på att jag har rätt när jag förklarar att matematikundervisningen måste börja redan i förskolan, de fyra räknesätten, tiokamrater och tallinjer bör vara något man stött på tidigare och lekt med, ritat, klippt, klistrat, pysslat, snickrat, experimenterat med, dansat fram, skapat med sin kropp och sina kamrater och har en hygglig uppfattning om hur det funkar när man börjar med mer systematisk matematikundervisningen i skolan.
Det blir för tvärt som det blir idag, för många obekanta fenomen kastas över eleverna på en gång och det är inte ovanligt att de låser sig i panik. Ingen bra modell alls.
Jag vet att du inte är helt glad åt ökat samarbete mellan skola och förskola, men för elevernas skull behövs det här, precis som förskolan behöver lägga en stabil grund i läsundervisningen behöver tryggheten i det matematiska språket läggas redan här.
Och du Björklund (jag vet att du läser) nyckelordet här är LEK. Du anar inte hur mycket man kan lära sig genom kravlös lek, det är fullkomligt fantastiskt när man upptäcker det!
LikeLike
Jag är inte alls emot samarbete förskola – skola.
TVÄRTOM!
Men när de här tankarna dök upp på 90-talet och förskoleklassen genomfördes var det med en uttrycklig förhoppning att förskolans idéer och arbetssätt skulle prägla skolans undervisning.
Jag kan bara citera Nationalteatern
http://www.lyricstime.com/nationalteatern-jack-the-ripper-lyrics.html
“I besvikelsens iskalla tystnad…”
Men jag tror också att Björklund någonstans är mottaglig för argumentation och den senaste tiden har han faktiskt lyckats få ordet “lek” över sina läppar utan att ansiktet har förvandlats till ett russin.
Till sist är det resultatet som räknas och om forskningen menar att lek är effektivt…
LikeLike
Hurra, så glad jag är att ha misstolkat dig, och bli rättad.
För samarbetet skola – förskola är ju precis lika viktigt som samarbetet grundskola – gymnasium t ex. Om det ginge en sammanhållande tråd genom varje ämne från minstaste små till unga vuxna, då skulle vi tagit ett litet steg närmare mitt utopia.
Och visst finns det väl forskare som visat på hur viktig leken är för kunskapsutvecklingen? Det är inte helt min avdelning så sådär i huvudet rätt opp å ner kan jag inte nämna några namn, men det kanske någon annan kan?
LikeLike
Jovisst finns det forskning som har försökt bevisa nyttan – men det är kanske är ett ämne som inte lämpar sig för storskaliga experiment? Ofta är de rapporterna som producerats ganska äppelkäcka texter av redan frälsta som säger:
– Ja, lek är viktigt! Och kultur också!!!!
Jag tror att hela den moderna språkfilosofin bygger på lek- och spelteori. Hermeneutiken leker med tolkningar. Vi konstruerar små representationer som vi kallar verklighet och lever våra liv i.
Inom pedagogiken finns det en konflikt mellan olika tankar om hur viktig/farlig vuxeninfluensen är – men få skulle våga snudda vid tanken på att undervärdera lekens betydelse.
Riktigt spännande blir det om man ger sig in i Matti Bergströms försök att försvara “svarta lekar” eller Jarri Sinkonen som har skrivit en uppfordrande bok som heter “Till små pojkars försvar”. Deras syn på lek innebär en uppgörelse med den tillrättalagda varianten som många tror är lek.
LikeLike
Mats, du skriver att du “tror att hela den moderna språkfilosofin bygger på lek- och spelteori”, hur menar du då?
Till Små Pojkars Försvar är jag bekant med, däremot inte Matti Bergström även om jag anar att jag hört namnet tidigare, förmodligen här. Berätta mer, vem är det och vilka är de svarta lekarna?
LikeLike
Jag hittade en udda länk om Bergström från – hör och häpna – TRYGG HANSA!
http://www.tryggabarn.nu/barn/Page1295.html
Inte för att jag har någon djupare insikt i Wittgenstein men nog är det så att det är det tillfälliga och förskjutningarna i betydelser som gör språket så spännande? Våra bräckliga överenskommelser är inte ämnade att ta på alltför stort allvar.
Men det här blir lätt slagordsmässigt:
– Allt är språk!
– Allt är text!
– Allt är lek!
Jag försöker att inte fundera över det här med yta och djup. För mig är nog språk mer ett tillstånd och ett flöde. En lekplats med väldigt allvarliga undertoner.
LikeLike
Läste precis http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article558915/Spraket-later-sig-inte-kedjas.html och nickar och instämmer
LikeLike