Jag slöade framför teveprogrammet Världens barn och drabbades av Hans Roslings beskrivning av världens utveckling. Tyvärr finns inget svenskspråkigt klipp men jag hittade en länk på youtube.
Numera är jag obotlig optimist och älskar statistik som redskap för att tydliggöra förändringar. Följ bubblornas vandring över fältet!
Länk till Hans blogg Gapminder
Tysta tankar 
Det var ett helt program om Hans Rosling på svt tidigare – han är fantastisk att lyssna på! Har du sett klippet som avslutas med att han slukar ett svärd (det kanske är detta – jag har inte kollat slutet)?
LikeLike
Hans Rosling är mycket skicklig.
Men vi får vara försiktiga med honom. När han går utanför sitt kunskapsrevir har han vissa farliga anlag. Lite “frälsarjesus” tendenser har jag stött på.
Han har bland annat en naiv attityd relativt de mer destruktiva högerkrafterna inom det religiösa skrået. l
LikeLike
Anders, du har rätt, Rosling är förledande skicklig, han har förmågan att låta förtroendeingivande, kunnig och framförallt har han förmågan att få oss som lyssnare att känna att vi vet väldigt mycket redan, han ger ofta intrycket att han påminner oss om sådant vi redan vet än serverar sina egna sanningar på silverfat.
Det finns anledning att vara försiktig med sådana människor, det är lätt att tappa sitt kritiska lyssnande och bara le och hålla med.
LikeLike
Hej Morrica,
Tack för kritiken, den är uppfriskande. Vad är det konkret som du finner tveksamt+
Hans Rosling
LikeLike
Jag är förtjust i föreläsare som använder formen till något mer än att förmedla innehållet i en text. (Ofta sitter jag och undrar varför jag inte läser boken i stället)
Roslings föreläsning är starkt retoriska och utifrån mitt antika perspektiv är det bra och nödvändigt om man vill beröra.
Akademins perspektiv är ofta det motsatta – den föreläsande vill skydda sig från angrepp.
Baksidan kan vara en viss baksmälla – vad sa han? Vilka konsekvenser får detta? Men det är ett kollektivt arbete som vi får ta itu med efter föreläsninen.
LikeLike