Pelle Billing skriver en avslöjande text om genuspedagogikens avarter.
Jag har fått lära mig att det finns genuspedagoger som inte är bekväma med benämningen “genuspedagoger” och hellre vill kallas “genusmedvetna pedagoger”.
Fast det blir kanske en aning magstarkt att de övriga då skulle benämnas “genusomedvetna pedagoger”. Är inte det kränkande?
Tysta tankar 
Genusomedveten pedagog – i mina öron (för till protokollet att där klingar tinnitusklockor som kan störa mottagningen ibland) låter det som den slags pedagog som inte bekymrar sig ett jota om huruvida ungarna är pojkar eller flickor utan anser alla ungar utan urskillning behöver ta plats och lämna utrymme för andra, lära sig svinga en hammare och pärla plattor, sjunga för dockor, läsa om modiga prinsessor som räddar fumliga prinsar och tappra tiggarpojkar som byter plats med prinsar och rätt som det är räddar riket, sjunga om vampyrer och fjärilar och måla sina naglar fint utan att få lacket på varken kläderna eller nagelbanden, brottas och springa ikapp, klättra högst i trädet och binda vackra kransar. Utifrån intresse och behov snarare än kön.
Inte värst kränkande, men det kan som sagt bero på tinnitusens klockor.
LikeLike
Jag är nog själv skadad av en vänsterrörelse som njöt av att dela upp mänskligheten i två halvor: de medvetna och de omedvetna!
Det bör nog vara mer korrekt att reservera uttrycket för det autonoma nervsystemet som med rätta kan kallas “omedvetet” – människor är möjligtvis medvetslösa, men det är ett tillstånd som är ganska enkelt att känna igen!
LikeLike
Morrica
Om det vore så väl att din bild var den rätta.
Men tyvärr så finns ständigt föreställningen om sociala konstruktioner programmerande ett “blank blad” i botten.
Och det är då det blir så där Sovjetiskt iskallt.
Nästan exakt som Stalin ville att verkligheten skulle fungera. Att man liksom med social programmering skulle kunna radera miljoner av års evolution.
Huuu jag ryser när jag tänker på dessa “Tabula Rasa Talibaner” med sina teaterregissörsdrömmar.
LikeLike
Anders, de är ju så rasande söta i sin naiva envetenhet! Hur kan du rysa, jag ler mjukt när jag tänker på dem, hur de i sin ettriga enviset ilske attackerar samma väderkvarn om och om igen.
Och du, när det tycks blir sådär Sovjetiskt iskallt, minns att även i Sovjet fanns medmänsklig värme, kärlek, omtanke, generositet, det fanns även då varm soppa och leenden.
Evolutionen är som den är, men när vi börjar försöka göra mer av den än den är, då blir det bara fånigt.
Jag tänker fortsätta tänka mig genusomedvetna pedagoger som pedagoger som föredrar att se invididen först och könet en annan dag, några veckor senare.
LikeLike
Jag håller mig nog på Morricas linje och markerar individen framför såväl kön och genus.
“Omedveten” kan förstås förvirra, men kan jag med att kalla mig flumpedagog lägger det nog inte sten på börda att lägga ytterligare en titel till högen.
“Genusomedveten flumpedagog”. Det låter, det! 🙂
Och i själva verket är det väl vi som för kampen? Vi som faktiskt vågar påstå att kön och genus är ointressant i ekvationen om den eller det du vill bli…
LikeLike
Jag ser fram emot en ny tröja!
LikeLike