I en ambitiös genomgång presenterar Skolverket en undersökning vad det är som avgör barns skolprestationer.
Effekten av de förändringar som rapporten belyser är att skolan blivit allt mindre likvärdig. Stöd från hemmet har fått större betydelse för elevernas möjligheter att nå bra resultat eftersom skolan blivit sämre på att kompensera för elevers sociala bakgrund och olika förutsättningar.
Den kompensatoriska strategin är en riskabel väg att uppnå likvärdighet och rapporten pekar på svårigheterna med att förena kontroll och frihet. Men är det verkligen en väl underbyggd slutsats att “skolan blivit sämre på att kompensera”?
Det kan finnas en rad andra förklaringar – tänk om det är skillnaderna mellan barnens uppväxtvillkor som har ökat? Bilden av skolan som den stora problemlösaren verkar inte problematiseras, men jag har bara läst sammanfattningen.
Det finns anledning att återkomma i frågan.

Jag känner precis samma sak och tar upp det i min blogg. Man kan inte bara säga att skolan har blivit sämre på att “kompensera för elevers sociala bakgrund och olika förutsättningar” utan att analysera dessa faktorer. Gör man det så tror jag att man kommer fram till att skolans förutsättningar har förändrats på ett sådant sätt att det krävs både mindre undervisningsgrupper och ny kompetens för att ha en möjlighet att nå upp till de tidigare resultaten.
LikeLike
Ja vi hamnade i samma slutsats.
Läs mer hos Christer:
Det känns bra att vi flummare har en linje!
LikeLike
Den här diskussionen måste vi hålla levande. A-M
LikeLike