Det är en svår fråga och min rädsla för att framstå som fördomsfull styrde länge mina tankar. Sara Azmeh Rasmussen beskriver problemet och jag inser att det är skönt att få sin världsbild formulerad av någon annan.
Medan jag och de flesta andra är synliga, blir kvinnan innanför niqaben osynlig, identitetslös. För identitet är inte ett namn på ett ID-kort, inte heller en kulturell och politisk markering. Identitet förmedlas till klasskamrater, kollegor och andra genom ansiktet och kroppshållningen. När människor är dolda men samtidigt närvarande, leder det till orimliga påfrestningar och ett obehagligt psykologiskt klimat i skol- och arbetsmiljön.
Niqab skapar utan tvivel en ohållbar situation i skolor och på arbetsplatser, där åtskillnaden, som ju är avsikten med plagget, blir en barriär mellan bäraren och omvärlden. Den täckta kvinnan är frånvarande och samtidigt närvarande, hon reser en mur mellan sig och världen, och kräver samtidigt att bli behandlad som en fullvärdig individ och att bli inkluderad i gemenskapen.
Det är svårt att tänka sig många yrken som kan utövas på ett professionellt sätt med ansiktet dolt. Men arbete inom barnomsorg ställer än högre krav på kommunikation och förmedling av värden. Om religiös tro får någon att leva i en paradox, att befinna sig fysiskt i samhället, men samtidigt söka en symbolisk isolation, kan inte denna dubbelhet bli andra medborgares ansvar.
De praktiska och yrkesmässiga argumenten är nog för att rättfärdiga ett förbud mot ansiktsslöjor i vissa offentliga rum. Men den principiella sidan av saken är väl så viktig, och den handlar om den demokratiska paradoxen och toleransens gränser.
Hur hårt kan vi spänna den elastiska toleransen innan den brister?
Kanske är det viktigt att förstå var gränserna för toleransen går? Det är ingen mänsklig rättighet att bli lärare och när Alias rättighet att välja yrke krockar med mina tankar om att män och kvinnor ska kunna arbeta tillsammans – ja då tar jag ställning för den senare principen. Den är överordnad andra hänsynstaganden.
Det ögat möter
Tysta tankar 
Jag håller med och tycker att det är skönt att fokuset i diskussionen har flyttats från om hon har rätt att bära niqab i yrket och inte under utbildningen. För det var väl egentligen där det började?
LikeLike
“flyttats till om hon har rätt att bära niqab i yrket” menar jag förstås…
LikeLike
Diskussionen är viktig, intressant och delikat. Det är, som du påpekar Mats, ingen självklar rättighet att bli lärare. Det är inte heller självklart att man som lärare bör skylta hur öppet som helst med religiösa och/eller kulturella markörer.
LikeLike
Förresten, jag är en kille på 9 år som inte fattar det här med att bära svarta spökdräkt. Om alla bär sån dräkt i ett klassrum, hur vet läraren vem som är vem? Hur gör man närvaro-kontroll då?
Jag kommer från en religion, där det är heligt att vara naken. Men jag kan inte gå omkring naken här, för då döms jag för förargelseväckande beteende. Det är ju orättvist att vissa får ta med sig sin religion hit, men inte jag.
LikeLike