Jag har i tidigare inlägg bekymrat mig över lärarutbildningens akademisering. Nu svänger jag 180 grader och oroar mig för att landets lärarutbildningar förs över från högskoleminister Krantz ansvarsområde till utbildningsminister Björklunds bord.
Jag är nästan aldrig nöjd och misstänker att våra professorer är om möjligt ännu mer missnöjda!
Björn Åstrand, dekan vid lärarutbildningen vid Umeå universitet, är vice ordförande i lärarutbildningskonventet. Han har heller inte hört talas om att lärarutbildningen bytt minister och är också förvånad.
— Lärarutbildningen är en akademisk professionsutbildning som bör ingå i högskole- och forskningsministerns räjong. Den måste ha en närhet till skolverksamheten men hör hemma bland de akademiska utbildningarna som handhas av högskole- och forskningsministern.
Han anser att bytet av ansvarig minister är olämpligt och verkar ogenomtänkt.
— En central fråga är lärarutbildningens forskningsbas, att forskningsbasera utbildningen. Att flytta bort utbildningen ur det sammanhang där forskning och forskningsstöd diskuteras är riskabelt för utbildningen.
Björn Åstrand varnar också för följderna av en lärarutbildning som görs för att passa in.
— Om utbildningen helt designas efter skolans struktur riskerar den att bli konserverande och inte utvecklande. En akademisk utbildnings karaktäristika är ju bland annat den generella kunskap som kan leda också till förändring, förklarar han.
Tysta tankar 
Oj, oj oj!
Det finns en viss risk att du i framtiden kommer att drabbas av yrsel pga alla piruetter orsakade av oro! 😉
LikeLike
Jag ser faran och funderar på att gå över till konståkning. 180 grader är trots allt bara en fjärdedels dubbel axel!
LikeLike
Antagligen är jag lite lätt paranoid, i vanlig ordning, men nog börjar det se lite ut som om Kampen Mot Lärarkåren är Björklunds eget Mount Everest?
Detta avgränsande från forskningssektorn torde effektivt stjälpa möjligheterna till statusökning för lärare, vilket också torde vara en del av avsikten.
LikeLike
Jo det luktar personlig vendetta över agerandet!
Kapten Ahab?
LikeLike
Är lärarkåren Ishmael eller Moby Dick?
LikeLike
Ishmael är väl berättaren? Den oskyldige skeppsgossen som dras in i det ödesmättade spelet?
Jag tänker nog att Björklund är Ahab som är besatt av sitt hat mot lärarutbildningen och att landets lärare har en kluven inställning till denna institution. Kanske r lärarna sjäva havet?
LikeLike
Det stämmer, men hur oskyldig han är ligger i läsarens tolkning.
Om lärarna skulle varit havet, vad är då Moby Dick? Vilken är Björklunds vita val?
Nej, lärarna är nog valen, och han anser att valen tagit hans ben och kostat honom så mycket smärta av ondska och illvilja, trots att det egentligen var hans egen självöverskattning och bristande förmåga som orsakade det hela.
LikeLike
Frågan är om Björklund egentligen är intresserad av skolan? Denna passionerade jakt skulle också kunna vara ett enkelt populistiskt knep för politisk framgång.
Jag vet inte vilket scenario som är mest skrämmande.
Ahabs hat är i alla fall äkta!
LikeLike
Ahabs hat är äkta men karln är tokig.
Han har nischat sig, menar du? Kanske det. Jag är skeptiskt, jag får intrycket att Björklund faktiskt har en vision, inte bara för skolan utan för hela samhället, ja för hela världen!
LikeLike
Napoleonkomplex med inslag av grandiositet tänker jag tyst – och är egentligen motståndare mot psykologisering och slarviga diagnoser…
LikeLike
Slarvig diagnostisering är livsfarligt, att använda diagnoser som bilder för att förtydliga ett resonemang är däremot smått behändigt, så länge samtliga inblandade har klart för sig att det är precis bara det och inget mer.
LikeLike
Tack för att du reder ut skillnaden – nu slipper jag skämmas för det retoriska skamgreppet!
LikeLike
😉
LikeLike