Jag har skrivit en text om akademisering av lärarutbildning som publiceras i dagens Sydsvenska.
Det är en ganska arg och ledsen betraktelse och jag är orolig över att disputerade kolleger ska bli sårade över att jag nedvärderar deras insatser. Kanske är det ett desperat försök att lyfta den lokala konflikten till ett mer principiellt politiskt plan. Jag saknar en ideologisk diskussion om framtidens skola och lärarutbildning.
Regering och Högskoleverk samarbetar i en ohelig allians som är både banal och elitistisk. Det detaljstyrda och ytterst fyrkantiga lärarutbildningsförslaget försöker legitimera sig genom en inställsam och pretentiös forsknings- och IT-retorik.
Genom att ställa krav på ökad andel disputerade hos de lärosäten som söker examensrättigheter blockeras det normala utvecklingsarbetet. Diskussion om innehåll och arbetsformer ersätts av det nya svarta – doktorshatt.
På lokal nivå säljs visioner om akademiska professionsämne, breddad rekrytering och partnerskap ut lättvindigt. Nu gäller det att visa följsamhet mot makten och rektor, områdeschef och enhetschefer agerar därefter. Det som förvånar mig är att varslen har en sådan tydlig udd mot praktiskt-estetiska ämnen och lärare med inriktning mot yngre barn. Förstod områdesstyrelsens lärar-, kommun- och kårrepresentanter detta? Gick det att utläsa av underlaget? Hur kunde man gå vidare utan konsekvensbeskrivning?
Jag har skrivit en hel del inlägg om förändringen och bemötts med hövlig tystnad. Det skulle också skulle kallas “maktens arrogans”. I akademins värld behöver inte ledningen befatta sig med arga adjunkter. När jag skriver detta önskar jag att jag vore disputerad – och inte beroende av framtida forskningsbidrag.
Tysta tankar 
Ska bli intressant att se om du får några reaktioner. Nu när dina funderingar når en större och annan publik. Det torde vara svårare att inte svara, kan man tycka.
Samtidigt ser jag på mina egna debatt- och insändarkampanjer, som oftast passerat i stort sett obemärkta, förutom möjligtvis av någon ledarskribent på den aktuella tidningen som känner sig lite trampad på tårna.
Vad säger studenterna om den här utvecklingen?
LikeLike
Bra – Mats. Speglar det vi till vissa delar prata om På spår 7, om jag minns rätt. Skönt med bluwissler (eller hur det stavas) som vågar göra offentlighet av missförhållande.
Risken kan vara den svenska maktelitens totala tystnad. De har en förmåga att tiga ihjäl obehagliga sanningar. Hoppas inte det händer denna gång.
Eller så kan man låta tiden gå och se att allt går åt skogen. Priset denna gång är att vi får lärare i framtiden som inte håller måttet i verkligheten och tvingas söka jobb utanför läraryrket.
För i botten tror jag du måste älska yrket och tycka om att vara teaterapa. För det hjälper inte hur mycket teoretisk kunskap du än har. Du får ingen trovärdighet om du inte på ett enkelt sätt kan förmedla komplicerade sammanhang. Oavsett hur gamla barnen är.
Och Jannes fråga är berättigad – eller är det så, att de nya studenterna ni fått är där för att det är en taskig arbetsmarknad just nu?
LikeLike
Heja, Mats! Ditt inlägg är så mycket starkare just för att du skriver trots att du oroar dig för vad disputerade kollegor ska tänka och för att anslagen ska utebli. Nånstans måste man börja, ju.
LikeLike
Otroligt bra artikel Mats! Jag känner verkligen igen mig i det som handlar om akademiseringen av lärarutbildningen. Jag har känt ändå från början att det är svårt att relatera det vi gör på högskolan med det som vi får göra på vår VFT.
Mer didaktik och lärarkunskap helt enkelt. Att veta mycket om barn från de olika perspektiv du nämner hjälper föga när jag första gången står själv och ta emot min förstaklass ute i det verkliga livet.
Bra skrivet!
LikeLike
Pingback: Lärarutbildning «
Mats – du hoppar inte på de disputerade – det är inte du som har gjort uppdelningen. Vi trodde alla att begreppet lärare inkluderade adjunkter och lektorer, men här finns en dold agenda. Ingen i ledningen har dementerat det påståendet i de två tidigare artiklarna som Sydsvenskan har publicerat.
LikeLike
Pingback: Akademisering av lärarutbildningen « Christermagister
Dina kollegor borde inte ta illa upp. Det är berättigade frågor och funderingar och det är tydligt att du talar om en balans mellan olika kompetenser som båda har ett värde.
LikeLike
Jättebra artikel Mats!
Ingen har anledning att känna sig trampad på tårna. När man, som jag, rör sig mellan lärarfortbildning och skolvardag inser man ganska snabbt att lärarutbildningens trovärdighet är beroende av dem som har lång och trygg praktik från vardagen med barn och unga.
Teori och beprövad erfarenhet… eller som professorn i svenska som många gånger under sina föreläsningar hänvisade till sin hustru, mellanstadielärarens, erfarenheter för att ge sina tankar och teorier stöd.
Utan förebilder står man sig slätt när man kommer till sin första läraranställning. Mina tre var alla odisputerade kvinnor 50+ som var och en på sitt sätt hade något som jag kunde låna en stund för att hitta mitt eget lärarjag.
LikeLike
Tack alla för uppmuntran!
Frågan om vad studenterna efterfrågar är central och Christer publicerar en undersökning som kanske belyser denna brokiga grupps tankar:
Tack alla för uppmuntran!
Jag är dessutom väldigt nyfiken på hur arbetsgivarna tänker. När Olle Holmberg berättar om bakgrunden till den lärarutbildning som startade 2001 var ett av de viktigaste argumenten att råda bot på en akut misstro mellan kommuner och den tidigare varianten på Lärarutbildning.
Nu är kommunrepresentanterna (de framtida arbetsgivarna) väldigt lojala mot vår organisation. Tror jag.
LikeLike
På tal om akademisering pågår ju en kampanj för att på sikt ersätta alla barnskötare i förskolan med (högskoleutbildade) förskollärare, och i Orsa kommun har man i den ekonomiska krisens namn sagt upp ett gäng barnskötare, vilket väckt en del ont blod (enligt rapporteringen i lokalradion).
Vad tror du händer med förskolan den dag vi bara är förskollärare där, och kan man dra paralleller till akademiseringen av lärarutbildningen?
LikeLike
Jo, jag tycker nog att den parallellen håller! Det finns ett uppenbart förakt mot rutiner hos en del förskollärare som jag tycker är märkvärdigt. Jag förstår att man vill höja sin status men tycker lite i smyg att den här fixeringen vid dokumentation, planering och teoretisering har skett till priset av andra kvaliteter.
– Vi kan inte ha aktivitet idag för vi har inte hunnit planera…
(Detta lär jag få äta upp)
LikeLike
Hoppas vi hinner pratas vid lite då jag kommer och föreläser. A-M
LikeLike
Absolut Anne-Marie! Annars blir jag väldigt besviken.
LikeLike
Pingback: Stenkastning | Johan Eckmans blogg