Jag återvänder till torvmossen och funderar över vad det är som fångar mig i miljön. Kanske är det känslan av att tiden står still och att naturen långsamt tar tillbaka herraväldet efter människans härjningar.
På min arbetsplats varslas adjunkter för att bereda plats för lektorer. Det som tidigare kallades arbetsbrist visar sig vara en skenmanöver för att dölja det verkliga syftet som med ett obehagligt nyord benämns”kompetensväxling”. Rektor beskriver det som “en höjning av nivån” och för första gången känner jag mig djupt främmande inför högskolan. Vad är det för värderingar som styr verksamheten?
Jag tror inte på den här uppdelningen adjunkter/lektorer och vill inte bli inplacerad i ett fack där adjunkterna skulle vara natur, erfarenhet, praktik, känsla, reproduktion och intuition – medan lektorerna skulle stå för kultur, distans, reflektion, nytänkande och analys.
I min värld måste varje lärare ha tillgång till båda sidorna och försöken att dela upp tänkandet i “vetenskapligt” och “icke vetenskapligt” är underligt. Jag har nog läst för många dåliga avhandlingar för att leva i underdånighet.
Samtidigt är jag orolig över att en möjlig konflikt mellan grupperna ska drabba studenterna. På ett plan är vi som anställda utbytbara och ska göra det vi blir tillsagda. När jag diskuterar läraretik med studenterna försöker jag försvara ett annat synsätt och betonar det personliga ansvaret.
Jag anar vad främlingskap är och saknar känslan av att höra till.
Richard Lindgren säger det bättre. A man you can hate är fortfarande årets bästa skiva (fast den kom i fjor).
Tysta tankar 
Jo – nog ska akademin göra sig märkvärdig.
Men min personlig erfarenheter av de avhandlingar som kommer ut från dessa inrättningar, som borde stå för den “högsta” av kunskaper, är fullspäckade av vetenskapligt “struntprat” om olika metoders tillförlitlighet och relevans för den undersökning eller uppsats man ska skriva för att vederlägga sin teori. De är inte ens skrivna på ett sammanhållande språk.
Läste en doktorsavhandling en gång där det tog mig femhundra sidor att komma fram till kärnan i det vetenskapliga. Och dess emellan försökte jag läsa en grötig text utan en röd tråd. Vetenskaparen hade inte lärt sig att utnyttja den dramaturgiska kurvan för att hålla nyfikenheten vid liv. Tragglade den bara för att jag själv skulle ha den i en bok.
Så jo – vetenskapligt om det kan tillföra “verkligheten” något annars gör sig vetenskap bäst på lärosätena……
Så de stackars studenterna får väl lära sig att lida med detta under tiden de går där för att få en examen. Examen var ju bara till för att man skulle kunna nå en viss typ av jobb…….sedan började verkligheten….
Och det är det som är konstigt i dagens skolpolitik….å ena sidan vill man avakademisera gymnasiet genom att införa en yrkeshögskola. Samtidigt som högskolor och universitet blivit mer utbildningsfabriker med krav på forskning. Men säg mig var de största framgångarna kommit…inte genom medveten forskning, utan genom ett misstag begånget i labbet……
LikeLike
Jag blir orolig – den här diskussionen är så laddad och i min värld får vi gärna ifrågasätta allt. Utom oss själva.
Frågan om vetenskapens värde känns nästan övermäktig. Varje kommunpolitiker och förvaltningschef jag möter älskar vetenskaplighet över allt annat. Forskningen ska rädda oss när resurserna sviktar.
Jag tror inte det går att hitta en vettig ton i frågan – den är för känslig. Jag är dessutom en aning rädd för att bli stämplad som populist.
P.S. Men jag håller med dig!
LikeLike
Det finns många exempel på skolnära forskning över landet där vetenskap och skolutveckling fungerar bra tillsammans.
http://www.mah.se/Nyheter/Nyheter/Ny-akademi-pa-vag-att-bildas/
http://www.hlk.hj.se/doc/5541
LikeLike
Jo – visst letar de efter frälsarkransen. Har märkt det på utbildningsturnéer jag gjort. Å ena sidan går man till forskningen för att få en dos teori för att vara torr under armarna. Å andra sidan kommer de till mig och undrar hur man gör.
Och som du förstår har inte forskningen lyckats förklara det här med mål- och resultatstyrning. Eftersom målarbete och resultatstyrning är ett hantverk som måste tränas på inte teoretiseras om.
Och som amen i kyrkan kommer också att de pedagogiska metoderna måste dynamiskt anpassas efter vilket mål man satt upp för verksamheten. Det finns ingen given patentmedicin. Utan varje utbildningstillfälle är unikt men kan anpassas till det mål man vill flytta sig till.
Om sedan kommunfolket litar till att hitta sesam-sesam öppnar dig, måste jag göra dem besvikna. Det finns bara en vetenskaplig metod, som bygger på forskningen kring TQM, som kan hjälpa dem. Och det är utvärderingar baserad på utmärkelsemodellerna. Här kan du “snabb” se, beroende på vilken teknik du använder, var det behövs resurser eller kan skära bort utan att förstöra helheten. Men som bekant är det lättare att hitta personalkostnader och använda den norska uppfinningen osthyveln…….
LikeLike
Oj – den här diskussionen var jag inte beredd på. Och förbehäller mig lyxen att inte ha en åsikt.
För mig handlar det till sist om vad det är för personer vi rekryterar och vilken trovärdighet vi lärare har i mötet med studenterna.
En komplikation är att det inte är enhetschefen som avgör lektorsanställningen utan anställningsnämnden som då går på strikt vetenskapliga meriter. Sedan är det upp till chefen att hitta arbetsuppgifter för den nyanställde. Jag är orolig för att dessa nyrekryteringar kommer att jämföras med de adjunkter som avskedas.
LikeLike
Jag läser igenom artikel om Skolakademi i Malmö och studsar till över den avslutande frågan:
“Men vill lärare återvända till grundskolan och gymnasiet efter att de doktorerat?
– Det är jag övertygad om, om man skapar intressanta tjänster är jag säker på att det är lika attraktivt som högskolan, säger Roger Johansson.”
Varken intervjuaren Magnus Jando eller Roger tycks snudda vid tanken på att det finns lärare i förskola och fritidshem
LikeLike
Nej – det föresvävar väl inte akademin att förskola och fritidshem har en lärande uppgift. Och säker är det inte fint nog att “pjoltra” med små barn. De har säker inte förstått att förskolechefen har samma position enligt det nya skollags förslaget.
Sedan vet jag att man ska anställas på vetenskapliga meriter. Det var därför jag en gång i världen inte fortsatte i vetenskapens tjänst.
Har alltid tyck att det är jobbigt att vara en smal “dyckert” människa – litet huvud men ytterst djup kunskap. Bättre att vara ett häftstift – brett huvud med en vass spetskompetens.
Man navigerar bättre i tillvaron så…..
LikeLike
Ett stort problem med dyckertmänniskorna (bra ord) är att de hamnar i ett sammanhang som är extremt oförutsägbart. Jag tror att jag är en ganska flexibel person och längtar efter sju år vid högskolan fortfarande efter en dag när jag med gott samvete skulle kunna säga att jag har full kontroll.
Vi kastas mellan arbetsuppgifter på ett sätt som är svårt att beskriva – jag tänker att rektorsuppdraget är lika komplext – och samtidigt odlar vi en myt om generella kunskaper.
– Alla ska kunna allt.
LikeLike
Det är väl just det som är en myt – att akademierna har generella kunskaper. Är väl bara när man är verksam utanför som man måste kunna lite om mycket och ha en vass kompetens inom ett område.
Om alla ska kunna allt på den akademiska nivån undrar jag alla nördar ska befinna sig, som bara är intersserad av sitt lilla område och lever i sin egen lilla bubbla. Är det inte dessa dyckert människor akademien ska vårda…..
Utan nördar kommer nog Sverige att stanna……
LikeLike
Kul Mats – den andra länken du gav mig kända jag igen en del kommuner.
Just i Smålåland har kommunerna fattat behovet att lära sig styra skola på det sätt som var avsett redan för femtonår sedan när de nya läroplanerna kom……
LikeLike
Tack för en fin låt – jag följer resonemanget men vill inte diskutera. Är det ok. A-M
LikeLike
Trädbilderna med järnspåret gör smärtsamt ont i mig. Jag är en aning känslig. A-M
LikeLike
Hej Plura – jo jag är själv en utpräglad nörd och vårdar detta som en kär gåva. Förmågan att gå helt in i något och stänga ute världen är en del av livets mening och något jag högaktar djupt. Men när jag möter 350 studenter måste jag ta farväl av denna lyx och träda in i något som jag i brist på annat kallar pedagogiskt tjänande – min uppgift är att inte ställa mig själv i centrum utan att försöak ta reda på vad de jhär blivande lärarna vill och behöver. Kanske kan jag hjälpa dem.
Vi kommer tillbaka till sorteringsaspekten – de som har disputerat har ofta levt i en hårt sorterande omgivning och blivit skoningslöst granskade. En kollega beskrev sin doktorandtid som “fyra års fostran in i lydnad”. Jag är rädd att den idén ska sprida sig i grundutbildningen.
hej Anne-Marie!
Det känns tryggt att ha dig här!
LikeLike
Mats – visst är jag också nörd. Fick höra redan i mellanstadiet att man hade konstiga idéer. Höll ihop med klassen stora ljus och vi snöade in på allt annat än motorer och moppar som kamraterna runt oss.
Var tillräckligt nördig som redan i 14 års åldern skickade efter kurskatalogen från KTH för att börja ta reda på vad för kurser de läste där.
Så nog var man duktigt inåtvänd under tonåren…..
Samtidgt är jag lite av teaterapa och blir som en gammal cirkushäst när jag väl står på scen. Och ju fler elever jag har framför näsa ju mer trivs jag. För då om inte förr gäller det att leverera kunskap på ett begripligt sätt….
Fast jag kan också tycka det är ruskigt stimulerande att bara ha två eller tre åhörare eller kursdeltagare. Då blir det en dialogutbildning istället…..
Sen tycker jag det låter hemskt och bakåtsträvande att doktoranderna “fostras till lydnad”. Ska inte forskningen per definition vara banbrytande…..
Eller är det så att vi som sysslar med konkurrensutsatt utveckling är spjutspetsen och lägger örat mot rälsen så det inträffar det som finns i dina brutala bilder i denna tråd……
Allt väl och lycka till med dina nya elever. Så länge man har dem lär man sig…..
LikeLike
Nördar och kufar befolkar skolorna och ofta är det dem vi minns från vår egen skoltid. Jag skulle gärna vilja se en kurs med namnet “Hitta din inre kuf,15 hp” och tror det skulle kunna bli minnesvärt! Kanske kan vi hyra in Björn Hellberg som ligger nära definitionen på en urnörd!
Jo den där lätt extroverta narcissismen tror jag är en krydda för de flesta lärare – frågan är om den går att kontrollera och utvinna något användbart ur. Det går i alla fall inte att vara hur blyg som helst. då blir jobbet en plåga.
LikeLike
Mats du säger – “Det går i alla fall inte att vara hur blyg som helst. då blir jobbet en plåga”.
Kan just det vara ett av problemen med “ordning och reda” i skolan, att somliga läraren inte älskar att stå på scen, men är kompetenta i övrigt……
LikeLike
Vi riskerar att glida över i ledarskapets dilemma. De flesta lärare käkar taggtråd inför föreläsningar och ibland lyckas de till och med intala sig själv att deras budskap är viktigt och klokt.
Det kanske är en del av kompetensen men den gränsar ofta till hybris – vi orkar liksom inte tvivla på meningsfullheten. Och du vet vad Tage brukade säga” Utan tvivel är man inte klok”
Hos de blyga har tvivlet tagit över
LikeLike