Jag vill verkligen respektera alla människors religiösa sökande även om jag själv är djupt icke-troende. Göran Skyttes nya bok recenseras i Aftonbladet av Ann-Charlott Altstadt under rubriken Skytte kramar sig själv och det är länge sedan jag läste en så elak (och rolig) text.
Skytte representerar i stället en bekvämlighetens variant av politik och kristendom, Skytte tror på det som gagnar honom. Han vill bli ekonomiskt oberoende alltså är han framgångsteolog – Gud kan hjälpa dig bli rik och aktiemarknaden är en förträfflig institution. Men kunde inte åtminstone en liten dust med teodicéproblemet vara på sin plats?
(……)
Jag möter en narcissistisk man som trots framgången alltid mått apdåligt, som söker publik för att fylla tomrummet i sin själ. Han återkommer ständigt till sina höga tittarsiffror som programledare i början av 90-talet. I dag har han nya åhörarskaror, de ber för honom, de vänder sina ansikten mot honom, vilket kan få vilken bekräftelsenarkoman som helst att flyga.
(……..)
I Omvänd tycks Il Papa fästa sin blick på Skytte i Sankt Peterskyrkan och han blir salig. Jag hoppas den kristna kicken ska räcka länge. Men är Gud en välbärgad vit medelklassman med familjekonservativa värderingar och en nästan religiös tro på marknaden? Skulle inte tro det.
Det gör nästan ont att läsa en så brutal sågning av en mans brottning med sin gud och jag anstränger mig för att inte njuta av elakheterna. Det går inte så bra.
Antagligen är Göran Skytte en sådan person som någon (hallå Mats – du tror inte på gud!) har sänt ut för att vi ska träna vår tolerans. Jag kan inte tänka mig ett värdigare objekt. Tyvärr tycks han i sina svd-krönikor njuta av sin roll som missförstådd provokatör och det gör spelet än mer komplicerat. Utfallen mot de gamla vänsterkompisarna känns ofta slappa och slentrianmässiga.
Om det fanns en skrift med titeln 1000 böcker jag absolut inte ska läsa under min livstid tror jag att Görans nya bok skulle platsa där.
Tysta tankar 
Får säga som intervjuoffer i media, kan inte uttala mig om det enskilda fallet….
Dock tycker jag det är märkligt att ytans kulturelit i Fjollträsk har synpunkter på ett gammalt X. Är det avund eller missunsamhet och avståndstagandet när någon som lämnat en “sekt” på vänsterkanten för att efter nya insikter – upplevelser – tro, stå för något som inte kliar i örat på vänsterkanten. Är det ok med bekännande socialister som Mankell och Guillou som är mångmiljonärer eller…..
Hårda ord kanske….men behövs inte en dialog för att se om det är slappa och sletrianmässiga argument i debatten……
LikeLike
Jo den där dialogen behövs säkert – frågan är om Göran bidrar till den i sin nya skepnad. Jag gillade intervjun med honom i “Den heliga familjen” där han ibland lyckades förmedla en viss form av självrannsakan mellan de grandiosa partierna.
Om socialistiska miljonärer har jag ingen åsikt. Än. Men tänker att det är lite motbjudande om man kopplar pengar med någon form av religiös idé:
– Jag är rik för att gud gillar mig!
Det där med att lämna vänstern och känna ett stort behov av botgöring är ganska vanligt. Jag tänker att auktoritära personligheter drogs till den auktoritära vänstern och när den inte längre gav utrymme för maktambitionerna så drog de auktoritära personligheterna vidare till andra arenor där folk kunde duperas.
Det har nog inte så mycket med politik att göra.
LikeLike
Buddha var ingen “gud”. Det är väl han som sa att varje möte är en möjlighet att lära känna sitt inre jag? Kunde säkert uttryckt detta finurligare men sån é nu inte jag. *komplex komplex*.
LikeLike
Mats – riktig reflexion. När man skärskådar den hårda kärnan i 68 rörelsen beståd den till stor del av “överklass”-ungar från Östermalm i Stockholm. Bra beskrivet i Bratts bok.
Vad jag försökte säga att det i och för sig inte är fel att och ha pengar. Skorrar lite i mina öron med de ideal vänsterkanten säger sig företräda, med ett klasslöst samhälle.
Sen har du rätt i analysen av personerna som lämnade vänster. De har vänt kappan efter vinden där de alltid haft störst personlig eget inflytande och makt över andra.
LikeLike
Varje människa är ett möjligt möte – det låter fint och mina tankar går mot Martin Buber som kanske är en form av andlighet som jag uppskattar mer.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Buber
LikeLike