Jag känner mig lite hemlig och blir oresonligt sugen på att läsa om Claes Hylingers trilogi Det hemliga sällskapet.
Kanske är det diskussionerna om alla mötesplatser och gemenskaper som aktiverar mina esoteriska instinkter. Det kan också vara ett försök att smyga undan från alla plikter i vardagen. Jag skulle vilja arbeta på en hemliga högskola där hemliga studenter läste hemliga kurser och jag höll hemliga föreläsningar i hemliga ämnen på hemliga ställen.
Jag undrar vad Högskoleverket tycker om den idén?
I morgon registrerar sig 370 studenter på vår enhet. Jag hoppas de hittar hit.
Tysta tankar 
Hemliga rum har väl alltid farcinerat männskligheten.
Vad sker i de dålda rummen. Må vara i spionernas skuggvärlde eller för all del i den militära eller andra slutna sällskap.
Någon gång har man fått inblicken i dessa dålda rum. Spännande världar med ett tankemönster som hör hemma hos dem som tycker sig sitta på informationsövertaget. En värld som också skulle skrämma många.
Världen är som knutna handen i Ordspråksboken. Kärnan släpper inte in någon. Tar man sig ut från den knytna handen betraktas man som en förrädare, svikare och mollusk….
IB-affären illustrerad i Bengt Bratts bok är också en avslöjande om denna mörkrets värld. En annan som jag läste i sommras, fast på en helt annan planhalva, är Charlotte Esséns bok Sektbarn…..
LikeLike
Huuu – vilka obehagliga exempel!
Jag vill hellre leka och smyga – det roliga med Hylingers bok är att ingen riktigt vet vad som är meningen med sällskapet. Mer än att det är hemligt…
LikeLike
Håller med att det är kittlande som roman perspektiv att skildar det som är hemligt. Jan Guillou är mästare på det, utifrån sin synpunkt.
Intressant är att ställa denna mot hans “kompis” Peter Bratts memoar “Med rent uppsåt”. Enligt Peter glider Janne ovanpå en räkmacka, eftersom det var Peters vän Håkan Isacksson som avslöjade IB. Och därmed en allierad med Claes Hylinger.
Med verkligheten är kallare och grymmare än dikten, även här….
LikeLike
Jag måste läsa den där boken av Bratt – min kamrat A. älskar den och tjatar på mig.
Men Hylinger passar inte riktigt in. Han är lättsinnet personifierad.
LikeLike
Ja – det är en stark bok som inte gör en oberörd.
Att en enda människa fått stå ut så mycket. Man märker klart skillanderna på personkaraktärer på de forna vännerna Bratt – Guillou……
LikeLike