Förstora bilden
Jag älskar böcker med budskap. Ofta får fantasin en riktning av författarens avsikt att medvandegöra läsaren om något viktigt, som i det här fallet: hur det är att vara annorlunda.
Problemet är att formen åldras så snabbt.
Jo – den här boken om Robert Högfeldt köpte jag på loppmarknaden.
Tysta tankar 
Väcker tank från barndomen och söndagsskolan med bössan med negerpojken som bockade varje gång man la i en slant…..
LikeLike
För ett par år sedan rensade jag ut “Lilla svarte Sambo” ur vårt skolbibliotek.
I USA kan man inte säga “neger” numera utan att bli nedslagen. Det är ett skällsord (?)
För 30 år sen satte vi in utvecklingsstörda barn på barnhem från nyföddhetsåldern och la dem sedan i spännbälte om de bråkade – allt verkligen i alla välmening.
Tja, det ändrar sig hela tiden! Man får se upp så man håller sig inom den egna tidens värderingsramar och inte klampar i några klavér!
LikeLike
Men boken är kul!
Fadern till barnet tar betalt av byns befolkning för att de ska få se det märkvärdiga barnet. Boken vibrerar av fördomsfrihet!
Jag försöker förstå om det handlar om värderingar eller bara språkbruk – och tror det är en viktig skillnad!
LikeLike
Personligen tror jag att språkbruket skiftar med den politiskt korrekta för sin tid.
Ta bara synonymen neger-svart-afro. Olika ord på samma företeelse. Sedan att vi har andra värderingar kan ibland vara en synvilla.
Två saker stökar till det. Attityder som speglar vår korrekthet i det sammanhang vi är i och våra beteenden. Beteende sitter fast i våra värderingar. I UGL beskrivs detta på följande sätt. Attityden – bojen på vattenytan. Beteendet – kättingen mellan attityd och ankare. Värdering – ankaret förankrat i sjöbotten.
Med andra ord, bojen kan med hjälp av kättingen flyta på ytan utan att för den skull ankaret flyttats en millimeter……
LikeLike
Tack Plura! Det var vackert skrivet!
Och ändå är det ofta den där bojen vi jagar och dömer varandra utifrån!
LikeLike
Kolla detta.
Denna bok fanns i mitt barndomshem:
http://apanslillablogg.blogspot.com/2008/03/den-mrka-kontinenten-afrika.html
LikeLike
Den knde jag inte till – det verkar vara en brokig och väl gömd genre!
Sorgligt bortplockad av nitiska bibliotekarier – i gårdagens kulturnytt fanns ett inslag om att Jan Lööf låg i riskzonen för censur.
LikeLike
Någon gång på 40-talet fick vi boken.
Det är skrivet på 1:a sidan.
“Till kusinerna i Mariestad från kusinerna i Mariefred.”
Den har kommit på avvägar och jag söker den.
Känner en varm och humoristisk glädje då jag ser bilderna och läser rimmen. Svårt att se något nervärderande.
LikeLike
Jag fick den här boken i julklapp som barn och jag gillade den skarpt men mest gillade jag Robert Högfeldt teckningar här och i serien om Trollet BamBam och alla hans övriga roliga tavlor om sina “människotroll” i olika familjesituationer . För mig är det naturligt att kalla en svart människa för neger och jag lägger inget annat värde i ordet än att jag anger en färg . Hur skall man identifiera “Den vite mannen” t.ex.? Att kalla en indian för “Rödskinn” är väl också att överskrida gränsen för vad man får kalla en medmänniska. Går det bra med “solbränd” månne??
Vi håller bestämt på att bli fåniga i vår strävan att ge företeelser nya namn i akt och mening att antingen uppgradera ett värdebegrepp eller att försöka trolla bort ett gammalt fördoms- begrepp.
Håller dock med om att “Lokalvårdare” låter trevligare än “Skurkärring”
LikeLike
Vi kanske kan nöja oss med den historiska aspekten?
LikeLike