Jag har varit på besök på den södra delen av Österlen som är en ganska hektisk plats vid den här tiden på året. Där nere på platten flänger skördetröskorna och rundbalspressarna mellan styckena. I år tycks vara vara ett bra, om än aning torrt, jordbruksår.
Vi bor på den karga och höglänta delen. Här passar marken bättre för bete än vete och det finns skogar som jag i min lokala enfald kallar vildmark.
Ändå lyckas några bönder att få ihop både spannmål och halm. Jag gillar verkligen rundbalar i motljus.
Min långe finlandssvenske vän (som är lärare) brukar säga:
– Visa mig en nöjd bonde och jag ska visa dig en nöjd lärare!
I år tror jag att chansen finns.

Men så fint- man får sätta ord på det man själv vill – skogen som vildmark… det gillar jag. Men den bild du visar är marken som balplats…dans kanske. Må gott Mats, A-M
LikeLike
Vildmark ja….
Kommer ihåg en studieresa till Nederländerna på 70-talet. Vår guide berättade stolt om de skogar man hade i Holland. Och definitionen för holländare var tio stycken….och gröna var de, för landet är ju vatten sjukt. Man häpnade…..
LikeLike
Det krävs inte så mycket grönt för att jag ska gå igång. Dessutom går jag gärna l-i-t-e vilse!
LikeLike
Visst – grönt är skönt – som vi sa när jag gick i skolan.
Och visst utan att gå vilse hittar man inte nya saker. Det är lite svårt i en skog med bara 10 träd.
Undra om holländarna är som de är, för de inte kan gå vilse i skogen….
LikeLike
Jag jobbade på Östra fäladens förskola som låg nära sjukhusparken. Där fanns en skog som var fem meter bred och 700 meter lång.
Vi kallade den “Djupa skogen” (utan referens till fantomen) – det var snarare ett geometriskt begrepp. Tror jag.
Menar du att holländarna är besserwissrar – för det tror jag man blir om man aldrig vågar gå vilse!
LikeLike
Utan någon vetenskaplig anlays, kan jag tycka att vissa av den är just “besserwissrar”. Samtidigt har jag inte mött något folkslag som är så toleranta. Om det beror på månghundra årig tradition eller på att de bor så förbolt tätt, vet jag inte.
Fast jag har bevistat “Djupa skogen” i Norrland. Då kan man snacka om att gå vilse och hitta underbara nya upplevelser.
Tack och lov för vilsenheten både i skogen och pannkakan!
Det är misstagen som blir framgången…..
LikeLike
Bättre att gå vilse i granskog än i björkskog, där man inte ser ett barr och det inte finns en kotte att fråga om vägen
Allt prat om djupa skogar inspirerade mig till att leta reda på en bild av hur skogen ser ut där jag växte upp:
http://www.naturvardsverket.se/ImageVault/Images/id_899/conversionFormat_0/scope_4/webSafe_1/ImageVaultHandler.aspx
LikeLike
Det påminner om den norska teveserien om omöjliga platser att livnära sig på? Typ hissa upp geten med linbana.
Var det en sådan där borg som rövara inte vågade anfalla?
Men fint!
LikeLike
Rövarna i Skuleskogen var ökända för sin förmåga att försvinna spårlöst, jag tror inte fogdarna fann geten ens. Med sån förmåga behöver man inga borgar =)
Det är ett rätt vackert landskap om vintern också:
LikeLike
Aha – jag älskar oväntade kunskaper! Nu vet jag en aning om Skule
http://www.naturvardsverket.se/Att-vara-ute-i-naturen/Nationalparker-och-andra-fina-platser/Nationalparker/Skuleskogen/
LikeLike
*ler strålande* visst är det vackert? Det är det absolut vackraste landskap jag någonsin sett!
LikeLike
Det verkar svårodlat…
LikeLike
Det kräver enträget röjande, det gör det. Skogen är ständigt närvarande och tar tillbaka marken om man inte sköter om den, jorden är karg och växtsäsongen kort. Det är ett annat slags liv än det man lever på den feta, öppna skånska jorden.
LikeLike
Ungefär som i mina trakter. Det finns stengärdsgårdar som är åtta meter breda och tanken svindlar när jag försöker föreställa mig arbetsinsatsen.
Det tog aldrig slut!
LikeLike