Jag är färgblind. Det är en bra egenskap om man samtidigt är lat och har en tendens att slarva med påklädningen på morgonen. Det fanns alltså en tid när det kunde hända att jag gick på stadens gator i olikfärgade strumpor utan att skämmas. Färgglada omaka strumpor funkade ganska bra tillsammans med snickarbyxa och flanellskjorta.
Sen blir jag förälder och lärarutbildare. Jag upptäcker att mitt handlingsutrymme har krympt. Kanske handlar det om att vara ett föredöme för ett uppväxande släkte, men antagligen vill jag bara bli respekterad som vuxen och ansvarsfull. Och då finns det inget utrymme för olikfärgade strumpor.
Men man kan bli sugen.
Tysta tankar 
Jag är färgsäker. Men kan ha olika färger på strumporna – det betyder mest att den ena av strumpan är försvunnen. Det tycker jag är problem med strumpor. Att de försvinner ifrån varandra. En hamnar i ett annat färgbad då man tvättar dem…och vips har man väldigt olika färger på de strumpor som en gång gillade varandra väldans mycket. A-M
LikeLike
Jag har länge drivit tesen om ett parallellt universum där mina förrymda strumpor spelar dockteater i regi av Staffan Westerberg.
Det blir en sorts tröst när jag letar efter matchande par.
LikeLike
http://www.happysocks.com/
LikeLike
Tack Niklas – riktigt så ball är jag inte…
LikeLike
Jag har hört det kallas för “dagisbeteende” att vi svenskar ska springa omkring i strumpor inomhus. Och skulle vi inte ägna oss åt detta beteende så syns ju inte strumporna.
LikeLike
Som förskollärare är jag f-ö-r alla former av dagisbeteende – men det ställer ju vissa krav på strumpornas hållbarhet.
Apropå ingenting: Varför beskriver många kvinnor tubsockor som osexigt?
LikeLike
Apropå tubsockorna och sexighet: Jämför en helt naken person med en naken person iförd tubsockor och sandaler. Vilket plagg är det som gör att nudister inte är sexiga? Det är nog svaret på din fråga.
LikeLike