Lärarutbildningens fasad mot norr
Poeten Bob Hansson beskriver sina dubbla känslor inför mansrollen
Jag nickar instämmande och funderar över om det är möjligt att utvinna kraft ur denna instängdhet
– Vi behöver diskutera kön utifrån ett manligt perspektiv. Inte lägga oss platta inför det kvinnliga perspektivet. Vi ska reclaima den klassiska maskuliniteten och frigöra oss från den stereotypa, fantasimördande typen av manlighet.
Förstora bilden
En kamrat har sågat ner en gammal halvrutten bok – jag står på stubben och försöker säga något viktigt.
Tysta tankar 
Jag vet inte… Han gör många intressanta och på samma gång giltiga observationer om manlighet, men han förlorar mig när han talar om sin “smärta i att inte leva upp till den maskulina normen”.
Jag är måhända barnsligt naiv när jag inte känner igen mig i det behov av att passa in som han talar om, och det förvånar mig dessutom när hans egen smärta över detta krockar med hans självvalda yttre. Måste han kanske skapa den här smärtsamma upplevelsen av inlåsthet för att bevara kontrasten och förbli udda i ett alltmer heterogent samhälle där även fotbollskillar sminkar sig och rödhåriga poeter riskerar att bli lite mer vemsomhelst?
Jag tor det här handlar mer om Bob själv än om män i allmänhet…
LikeLike
Jag vet nog inte vad “män i allmänhet” är och har lite svårt att följa din koppling till hur han ser ut.
Den grundläggande frågan kanske ligger på ett djupt individualistiskt plan – rätten att vara den man är! Samtidigt som man inte vill hamna i essentialistisk manlighet eller inställsam likhetsfeminism…
Bob försöker hantera den dubbelheten på ett spännande sätt och jag är i princip för experimentell androgynitet.
Tror jag.
Korta stunder.
LikeLike
Jag tror att kraften man kan utvinna av liknande ärliga uttalanden skulle komma av att fler insåg att det inte är så enkelt som att “kvinnan är offer i det samhälle som mannen har skapat”, utan att det mer handlar om att vi alla som lever just nu är påverkade av tidigare generationers värderingar; och att såväl kvinnor som män både hjälper till att upprätthålla systemet och ibland är “offer” för det… En tydligare känsla av att vi alla sitter i samma båt skulle kanske kunna öppna många ögon och underlätta vardagen…
LikeLike
P.S. Mitt utropp “Det är dags att männen tar tillbaka sin frihet och kräver att bli respekterade för den de är, och inte efter hur de klär sig!” i inlägget “Slipstvång” var ju inte bara ett skämt. Jag vet inte hur många gånger jag har svurit över den påtvingade manliga klädnormen både vid festligheter och till vardags…
LikeLike
Min slutsats är att han är indoktrinerad, upp till tänderna, som påstår att det finns ett patriarkat och som dessutom drar alla män över en kam. Jämför “medan den svenske mannen är tillknäppt” med “många kvinnor i Sverige lever också upp till de traditionellt maskulina värdena”. Här lyckas han med konsstycket att generalisera in alla män i den tillknäppta rollen samtidigt som bara “många kvinnor” lever upp till den. Eftersom han har köpt teorin om patriarkatet är den tillknäppta rollen naturligtvis ett manligt fenomen trots att svenskarna, generellt sett, anses vara ett tillknäppt folk, oavsett kön (ser personligen inte något negativt med att vilja ha det tyst och lugnt). Jag är övertygad om att han med: “vi ska reclaima den klassiska maskuliniteten” menar att han köper genuspedagogernas teorier om den sociala konstruktionen, att pojkars tävlingsinstinkt är ett sociologiskt fenomen (inte biologiskt). Hans “reservat” är ju faktiskt regnbågssöder.
LikeLike
Patriarkat – patriarkalt tänkande?
Jag tänker att det finns en del nyanser som är värda att gräva i.
Patriarkat=makt och förtryck
Patriarkalt tänkande = är intresserad av vad det är för manlighet som har funnits genom historien. Jag försöker se samband mellan mig, min far o.s.v. och upptäcker vissa likheter som sysselsätter mig: t.ex. tanken på att det är viktigt att ha en plats där släkten och generationerna kan samlas…
Pratbubblan är ännu snabbare än jag på att dra slutsatser – ligg lågt med dina tankar om Söder! För mig låter det en aning fördomsfullt.
Jag ser gärna att vi inte diskuterar hur Bob “egentligen” är och försöker ha ett vidare fokus.
Hej Christer!
Det finns bara ett sätt att krossa den förbannade klädkoden – bryt mot den och le. Var beredd att betala priset att inte bli respekterad av fördomsfulla personer. Njut av att du har rätt innerst inne!
LikeLike
“Jag tänker att det finns en del nyanser som är värda att gräva i.” Jag respekterar det, men du utgick nog från fel artikel i så fall (?) 🙂
“Också som man är jag offer för patriarkatet.” – Bob Hansson
“Det är en markant skillnad på stämningen mellan Stockholms City och Södermalm för övrigt. Söder har verkligen en särskild plats i hjärtat… Queert, avslappnat och hemtrevligt på något vis. Att jag själv bor på Söder numera kanske gör sitt till, men det är en stor del av HBTQ-rörelsens mecka.” – Veronica Svärd
LikeLike
Pratbubblan, även om man inte köper hela teorin så måste man väl ändå hålla med om att det finns sociala normer som skapats utifrån kön? Normer om t ex kläder och känslomäsiga yttringar som inte grundar sig i biologi? Kanske är de nyanserna “värda att gräva i”?
LikeLike
Pingback: Genustips « Christermagister
christermagister, självklart finns könsroller. Det som saknas är däremot adekvat forskning om vilka delar som är sociala, och vilka som är biologiska. Genusforskningen duger inte. Jag tycker också att män skall få gråta, det är inte tal om annat.
LikeLike
Jo Pratbubblan – även om det saknas adekvat forskning och det mesta av genusvetenskapligheten är stollig så behöver vi inte gå in i polemik med denna i onödan. I alla fall inte här.
Jag vill inte göra Bob till hjälte utan nöjer mig med att han har skrivit en bok som tycks ta upp ett intressant ämne på ett personligt sätt. Personen Bob eller stadsdelen Söder har jag ingen relation till.
LikeLike
Jag respekterar det också. Är dock av en frispråkig natur och brukar inte bita mig i tungan, men lovar att lägga band på mig i fortsättningen. I alla fall här. 🙂
LikeLike
Juste – eftersom en så stor del av genusdiskussioner förs i ett upphetsat och hämndlystet läge vill jag gärna hitta någon form av eftertänksamhet och värdighet.
Men det kan också vara sommaren som gjort mig mosig…
Frispråkighet är bra – var rädd om den egenskapen!
LikeLike
Problemet är ju inte att man begränsas av normer, utan att man låter sig begränsas av dem.
Eller, för att uttrycka det lite klatchigare:
Genus är en social konstruktion, alltså finns det inte.
LikeLike
Vad krävs av en lärarutbildare? Inte lite uppenbarligen: http://info.uu.se/uadm/dokument.nsf/enhet/6279FC838A1F7BEEC125722D0023211D/$file/Genuslitteratur.pdf
Se Göran Persson utöva härskarteknik mot Maud Olofsson i riks TV: http://www.youtube.com/watch?v=JipBk3V0El0
LikeLike
S-kvinnor har just kommit fram till att det finns hela 33 HÄRSKARTEKNIKER, inte bara 5.
Här: http://www.socialdemokraterna.se/webben-for-alla/S-kvinnor/S-kvinnor/Aktuellt/Pressmeddelanden/33-harskartekniker–inte-bara-fem-Morgonbris-har-hela-listan/
LikeLike
Hej Tanja – vad är din poäng?
Har det någon anknytning till ämnet?
LikeLike
Man kan mycket väl se frågan så här:
Att socialt konstruera kön (genus) är en biologisk drift som brukar benämnas “sexuell selektion” eller “könsurvalet”. (genusvetarna pratar om “att göra kön”.)
Det genusvetarna ständigt glömmer (eller inte fattat) är att konstruktionen av kön är en “oändlig process” som följer sociotopens utveckling / förändring samtidigt som som vårt genetiska arv ständigt fungerar som en underliggande GPS.
En biologisk drift kan inte upplösas.
I den stund att kvinnan ändrar sina metoder att göra kön så kommer mannen med automatik att förändra/förskjuta sina metoder.
Dvs ett slags socialt perpetuum mobile.
Men genuspedagogiken har fullständigt missat Darwins andra bok om Könsurvalet. (Genusdagis som strävar efter den enkönade varelsen är dömd att misslyckas. Det är helt enkelt en biologisk omöjlighet)
Vi strävar efter jämställdhet samtidigt som biologins kraftfält ständigt söker komplement och motsats.
Kvinnan väljer män med ett immunsystem som inte är lika utan komplementärt.
Allt är i grunden kemi och signaler.
Upplevelsen av socialt genus är enbart en mänsklig representation av kemin och signalerna som behöver arbeta i ett funktionellt “spänningsfält”
LikeLike
“I den stund att kvinnan ändrar sina metoder att göra kön så kommer mannen med automatik att förändra/förskjuta sina metoder.”
Kan du förtydliga här: Menar du att mannen per definition är den som jagar/försöker behaga?
Är det så enkelt? Bilden av kvinnor som vrakar bland sexhungriga parningsberedda hanar känns förlegad.
På ett plan är väl båda könen dömda att dansa en evig parningsdans och jag har svårt att se kvinnor som givna förare. Även om jag vet att många (särskilt antifeminister) tycks mena att det är orättvist att de inte får ligga – trots att de är snälla och rara.
LikeLike
Mats
Jag kunde ha skrivit “vice versa” så hade du inte behövt missförstå när det gäller skapandet av socialt kön.
Det är nog ett sk “självorganiserat system” dvs ett dubbelriktat “reglersystem” i att göra kön.
Själva partnervalet som du mer verkar tänka på anses dock i första hand ligga hos kvinnan vad gäller det slutgiltiga beslutet.
Kan nog vara lite svårt att uppleva i det verkliga livet.
Men stämmer den evolutionsbiologiska hypotesen om energiinvestering så bör kvinnan stå för det slutgiltiga beslutet.
Utgår jag från min ungdoms erfarenheter så stämmer det klockrent. Grabbarna trugade och tjejerna valde.
Förlegat kan inte vara ett riktigt ord om vi har att göra med biologi. Men är den biologiska hypotesen felaktig så kan det väl bli förlegat med tiden.
Att vissa män dessutom våldtar tyder väl också på att valet ligger hos kvinnan. Annars vore det väl tvärtom.
LikeLike
Jo det där trugandet är väl ett bekant fenomen – och jag anar en sorts samband till våldtäkter som är en förlängning av förnedringen. En sorts maktlöshetens obehagliga triumf och hämnd.
Kanske är det poänglöst att försöka bedöma halten av biologi i beteenden av det här slaget. Men det finns risker att det här med manlig drift uppfattas som legitimering av galna beteenden.
Jag tror att jag väljer att leva med en teori om självständiga individer som väljer varandra av lust. Det känns bättre så.
Men i bakgrunden tickar evolutionen och de som blev över undrar vad som hände…
LikeLike
LikeLike
Oj.
Ojojoj!
Ojojojojoj!
Så bra – och kul – och lite sorgligt…
LikeLike
Han är sån, Loke Nyberg.
LikeLike