Vi malmöbor har länge varit stolta över vårt vackra bibliotek. Idag läser jag om den radikala gallringen av böcker och planerna på att förvandla huset till ett upplevelsecentrum under det något inställsamma projektnamnet “the darling library”.
Länk till Sydsvenskan
Nu behöver jag kräkas och vill genast ha tillbaka den gamla tysta läsesalen – kör månglarna ur templet!
Tysta tankar 
*sjunger i moll* ingenting är längre som förut, alla gamla sanningar är slut…..
Vi går in i en ny värld, kunskapstemplen vittrar övergivna, prästerskapet och gudaskaran tycks ha att välja på att anpassa sig till det nya eller förtvina i glömskan.
Själv börjar jag fundera på en sidokarriär som anakronism
LikeLike
Pingback: Att skapa läslust « Christermagister
Min kommentar blev ett inlägg! 🙂
LikeLike
Notera att det specifikt är (“den manligt kodade”) fackliteraturen som bränns på bokbålet.
Notera projektnamnet: “Darling” (namnet attraherar inte pojkar).
Notera projektledarens bakgrund:
“skrevet bidrag til “Grib magten – om kvinder og ledelse”
“Folkebibliotekerne på det politiske marked”
http://www.kvinfo.dk/side/634/action/2/vis/1097/
Notera även:
LikeLike
Pingback: Behöver vi fler visioner? « Tysta tankar
Pratbubblan, tänk så olika man kan uppfatta samma sak. Facklitteratur tillhör den sortens litteratur som ju ofta åldras utan värdighet, forskning går framåt och gamla teser faller till fromma för nya rön. Jag vet inte varifrån du hämtar dina uppgifter, men av artikeln i sydsvenskan att döma rör det sig i minst lika hög grad som den ofta tidlösa skönlitteraturen. Det är sorgligt men man kan inte spara på allt.
Vet du, man skulle nästan kunna få för sig att du ser detta som en aggressiv attack mot manligheten på ett eller annat vis? Men det måste väl ändå vara en missuppfattning?
LikeLike
Det är nog bra att saker förändras och omorganiseras men måste man vada fram i konsultfloskler för det. Man skall omfatta allt men inga nya pengar skall till utan detta skall man få in via sponsring.
En ambitiös strategi för Stadsbiblioteket kan knappast bygga på en förväntan om fler kommunala kronor. Därför ska vi stärka våra möjligheter genom att ingå finansierings- och/eller samarbetsavtal med potentiella sponsorer, fonder m fl.
Om det nu är för at folk skall läsa mer vem vänder sig den nya satsningen mot. De som är som “borde” läsa mer eller är det en ”elit” satsning? Potentiella sponsorer vilka samhällssegment är de intresserade av att nå?
”Vi ska lära oss att tänka inom det digitala tänkesättets logik och göra oss av med det analoga.”
Och vad betyder det?
LikeLike
Läser kommentarerna i Sydsvenskan och känner igen mycket från skolans värld. Anklagelser om populism mot dem som försvarar traditioner gör diskussionen väldigt känslosam.
Även om maqn vill bryta upp gamla ämnestrukturer har jag väldigt svårt att känna förtroende för en organisation som döper arbetsenheter till “Unik förmedling”
“Unik” – romantiserad individualism
“Förmedling” – gammal kunskapssyn
I dagens tidning tycks chefen tro att det handlar om mängden böcker och väljer att lägga ut dimridåer: Papperna på bordet (eller böckerna i alla fall)
Om hon inte vet hur många ton det rör sig om bör hon avvakta – nu kommer granskningen att fortsätta tills hon tvingas backa,
LikeLike
Pratbubblan – jag är osäker på hur du menar, men det finns olika traditioner kring vad ett bibliotek egentligen är som kanske gör positionerna tydliga.
Min farfar satt i biblioteksnämnden i Burlöv på 20-talet och gjorde sig till ovän med alla genom att sprätta upp alla nya böcker (med tummen) och läsa dem i jakt på svordomar – innan de fick ställas på sockenbiblioteket. Det var uppenbart att politkerna såg biblioteket som ett sätt att inplantera goda vanor hos befolkningen.
Jag ser de nya idéerna som en direkt förlängning på farfars aktiviteter. Nu ska vi bibringas de goda idéerna om moderniteten. Borta är tanken på biblioteket som en lite anonym och neutral resurs där vi strövar fritt och gör upptäckter. Våra liv iscensätts och regisseras av upplevelsekunniga bibliotekarier som leder oss mot framtiden till ljudet av smattrande trumpeter.
Det finns uppenbara likheter med diskussionerna om skolan – vad ska vi ha den till i ett samhälle där all kunskap finns överallt. Med vilken rätt tolkar vi lärare (eller bibliotekarier och journalister) världen åt folket?
LikeLike
“kan tänka sig ett barnbibliotek sponsrat av McDonald’s”…
Nu blev jag riktigt illamående!
LikeLike
Om vi inte anser oss ha råd att ha ett vettigt barnbibliotek utan måste tigga till oss ett sådant från McDonald då är det illa. Tycker överhuvudtaget att det är illa om vi inte anser oss ha råda att ha allmänt bibliotek utan att gå med tiggarstaven hos enskilda kapitalintressenter.
•Marknadsplatsen – basaren?
Spelar på marknadens dynamik och kolorit och retar vår konsumentgen.
Barnen måste samla poäng på McDonalds för att få låna x antal böcker t.ex?
LikeLike
“Med vilken rätt tolkar vi lärare (eller bibliotekarier och journalister) världen åt folket?” Med ingen rätt alls, världen är och vår uppgift i den stora helheten är att visa för människor hur den ser ut, från så många olika perspektiv vi någonsin kan hitta, och helst ett par till vi inte hade upptäckt tidigare.
Vi säger ibland att naturen är grym när den låter ensamma ekorrungar svälta ihjäl utan att fått hoppa från en enda tallegren, rörande renkalvar rövas bort av järvar eller luddiga lamm bli vargars frukost, men naturen är omtanken personifierad i jämförelse med den obönhörliga kallsinniga tankegång som ligger bakom marknadsekonomi.
Kanske är det ett försök att behålla lite mänsklig värme i en kall värld som ligger bakom det som sker?
LikeLike
Hej Morrica – hur tänker du? Jag förstår inte var den mänskliga värmen skulle komma ifrån?
I min världsbild är biblioteken en fristad från kommersialism och stress. Kanske romantiserar jag de gamla tysta mörka klosterliknande husen med sina kufiska och en aning skrämmande tjänare (bibliotekarierna).
Nu tycks de har tröttnat på töntstämpeln och vill vara en del av stadens aggressiva marknadsföring. Försöken att hitta en slagkraftig slogan på bloggen är rörande i sin troskyldighet.
Jag ser en auktoritär sida i all denna välmenande omsorg – vi ska komma in i upplevelsecentrumet och samtidigt matas med budskap om hur bra allting är i den bästa av alla städer.
P.S. Min kommentarer på din blogg fastnar inte. har jag sagt något olämpligt?
LikeLike
Biblioteken har i bästa fall varit ett bra instrument för folk som har kunskapen att på egen hand undersöka världen. Det vanliga har väl varit att man går på biblioteket för att finna den kunskap som individen är ute efter. Man blir lite misstänksam om biblioteket ser som sin främsta uppgift att servera färdigförpackade ”upplevelser” från ”biblioteksscenen” åt en publik.
Darling Library – vad menas egentligen? – Elsebeth Tank
”Det ska sägas att vi har letat efter en god svensk översättning av Darling Library. Det är en svaghet, att vi (ännu) inte lyckats med det. För att tydliggöra att vi är fullt medvetna om vår tillhörighet och förankring i den svenska kulturen, har vi berikat ’Darling Library’ med tillägget – för liv, lust och lärande.”
”Älsklings biblioteket” ?
Nog borde det gå att få till något med älska eller låter ”älska” lite väl känslosamt, det blir inte så personligt eller äkta när man säger det på utrikiska?
Om chefen på biblioteket tycker det är OK att låta McDonalds sponsra/driva barnbiblioteket som skall betjäna våra barns läsintresse har jag mycket svårt att se hur dessa idéer om ”externa partners” är ett försök att ”behålla lite mänsklig värme i en kall värld”. Jag tycker det tyder på raka motsatsen man vill sk marknadsanpassa sig. Bloggen och policydokumentet känns ytligt, konstruerat och full av plattityder.
LikeLike
Ungefär såhär tänker jag:
Bibliotek, liksom offentliga parker, vackra torg, friluftscener, grönområden, skateparker, lekplatser, öppna stränder etc är på samma gång de delar av en stad som gör den levande och de delar av en stad som ger rekreationsmöjligheter även till de människor som inte har guld i sin huva. Dessa platsers värde mäts inte i pengar, de ger ingen ränta eller avkastning, snarare tvärtom. Tvärtom, de kostar en del att hålla i stånd, hela 5% av en genomsnittlig kommuns bugdet är en siffra jag hört nämnas – ergo, de är olönsamma investeringar.
Ändå är de ovärderliga.
Jag tänker vidare: om jag varit bibliotekarie ställd inför ekonomins kallsinniga vinsttänkande hade jag föredragit sidoinkomster, i form av restauranger, uthyrningsbara lokaler, sponsorer (i desperata lägen skulle jag eventuellt kunnat tänkt mig McD som sponsor under förutsättning att jag sluppit den synnerligen obehagliga clownen, men det behöver jag tänka över grundligt), föreställningar av obibliotekisk slag då och då etc framför att ersättas av något lönsammare där kunskap och rekreation ersätts av tomma flabb och den utan monetära tillgångar lämnas ute i kylan.
Jag är antagligen för romantisk och idealistisk i min tolkning.
ps jag vet inte varför kommentarer halkar av min blogg, det har varit så i ett par dagar och gäller fler än dig. Jag ska försöka sanda den. Prova igen, och igen är det enda råd jag kan ge.
LikeLike
Aha – du tänker att restaurangerna och föreställningarna skulle kunna generera inkomster och öka besökstalen. Det är möjligt. Jag minns diskussionen på Sven Nilssons tid om att placera filialer i köpcentrum i en iver att nå ut till folket. Det lyfte aldrig.
Jag som är dagens största cyniker tror att bibliotekarierna vill vara balla och trendiga. En del kommentarer om “papperskramare” antyder att det föreligger någon form av ställningskrig mellan fraktioner och att chefen har polariserat positionerna ytterligare. Man är liksom för eller mot framtiden… (Och mot vill man ju inte vara)
LikeLike
Vi arbetar och producera nyttigheter för mänskliga behov, bibliotek, offentliga parker etc är också sådant. Vi kan förstås skala bort allt som inte är absolut nödvändigt för vara livsuppehållande, det behövs inte så mycket. Om man pratar om bibliotek, parker etc som något ”onödigt” som inte genererar avkastning har man väl ändå missat något, vad är det för skillnad på att tillfredställa dessa behov jämfört med alla andra mänskliga behov som rent puritanskt kan ses som ”onödiga”?
Om vi inte vill att biblioteken skall kosta mer skal vi ju inte heller locka dit fler brukare. Jag antar att biblioteket inte kan ta mer för uthyrning av restauranglokaler än andra fastighetsägare, det torde bli ett marginellt tillskott till driften.
Vad det gäller bibliotek torde den ekonomiska nyttan av att ha ett sådant tillgängligt för medborgarna vara av gott ekonomiskt värde. Man kan naturligtvis inte avläsa samhällsnyttan av sjukvård och bibliotek i deras resultaträkningar men man måste vara synnerligen trångsynt eller ideologiskt förblindad om man inte skall förstå att det genererar ekonomisk nytta. Vad det gäller skolan är det väl uppenbart, det är bara att titta sig omkring i värden där man inte har undervisning av sina barn har man inte heller mycket ekonomisk utveckling, skolan är ekonomins motor. Sen har BNP den egenskapen att den inte mäter offentligt och privat på samma sätt, det offentliga tas upp till nettokostnad och produktivitetsutveckling blir inte synlig, att det tex inte skulle ha funnits stor produktivitetsutveckling inom sjukvård och skola är rent nonsens.
Klart att bibliotekschefen inte kan ställas till ansvar för den ekonomiska politik som bedrivs här i landet. Kommunpolitikerna har ju anställt denna chef för att man vill ha de egenskaper som hon uppvisar och jag förmodar att hon nu levererar vad man förväntat sig av henne.
I de ekonomiska beslut som styr samhället finns det knappast sk marknadsekonomi. Det är inte marknadsekonomi som skapar de ekonomiska förutsättningar vi har i samhället utan politiska makroekonomiska beslut som reglerar ekonomin. Har man ständig åtstramning av ekonomin får man utbudsöverskott på arbetskraft och utanförskap vilket naturligtvis utarmar den gemensamma ekonomin för de många när potentiell tillväxt stryps, lägg därtill skattesystem som gynnar vissa och missgynnar andra. Detta har inget med den ekonomiska modellen om prissättning på marknaden att göra utan är helt vanlig politisk makroekonomisk styrning av samhället.
LikeLike
Jo, man kan ju tycka det, Lasse.
LikeLike
Mats, jo det kan nog ligga något i det också, vad vet jag? Det blir ju ofta fel och ganska larvigt när någon försöker göra sig cool.
LikeLike