Nu är det slut på tramset. Jag inser mina begränsningar och tar hjälp från Blekinge, Norrland och Kirseberg. Erfarna skogsmänniskor med goda och djupa svampkunskaper ska leda mig till de säkra ställena.
Alla förutsättningar är perfekta och skogen vimlar av oätliga svampar.
Vi lämnar den vildvuxna skogen och sneglar på Carl Pipers välskötta marker: kalhygge, välgallrad björkskog, högväxt gran.
För att fullända förnedringen jagas vi av kor över våtmarken.
Jag vet – de är bara nyfikna. Frågan är om korna vet?




Man vet aldrig. Men röde greven kanske har svaret.
LikeLike
Den röde grevens kor mjölkas i datorstyrda anläggningar med robotar som känner av juveravstånd och anpassar maskinerna – det här gänget är rester från småbrukartiden och lever ett bekymmerslöst betande liv. Åtminstone fram till slakten…
LikeLike
Muvo! Tänk sånt teknologi det finns.
Och se på den grå med den ostyriga luggen, hon som kikar fram lite skälmst sådär, vilken kontemplativ blick!
LikeLike
Riktigt snygga svampbilder Mats!
LikeLike
Tack – tyvärr går de inte att äta…
LikeLike