Plura, Morrica och jag har diskutera olika aspekter av skolutveckling och målstyrning i en annan tråd. Ibland känns det som om vi varit överens för att i nästa stund känna avgrunden öppna sig. Följ ett vindlande samtal i de 87 kommentarerna:
Förhoppningsvis är det inte slut!
Tysta tankar 
Härligt, A-M
LikeLike
Är det ett rekord i din blogg? Jag har kanske 20 kommentarer, men det är någon enstaka gång. Jag har nog ganska få kommentarer…. Du har väldigt många. Jag talade med en matematiker – han sa att människan är jämförande- på gott och ont – jag vilar mig just nu mot hans ord. GLäds med dig. A-M
LikeLike
Jag försöker motarbeta min tävlingsinriktade sida – det går inget vidare…
LikeLike
Oavsett vilken inriktning som person man har gör vi medvetet eller omedvetet jämförelser. De må var i privat livet som yrkeslivet.
Verkar vara någon mänsklig drift. Det är väl därför ord som avund, begär, m fl finns som beskriver den negativa sidan av jämförelsen.
Som logiker kan jag hålla med Anne-Marie, hela naturvetenskapen går ut att jämföra hypotesen med utfallet. vsb som man skrev längst ned när teorin bevisats.
Så vare sig vi strävar bort från jämförelsen eller inte finns den där i vardagen.
LikeLike
En del av frustrationen inom betygsdiskussionen handlar kanske om att vi försöker kombinera med absoluta kriterier men på ett grupprelaterat sätt?
Om själva essensen av betygsarbetet är att vara motiverande och sorterande måste naturligtvis jämförelsen stå i centrum. Idén med fasta kriter som förväntas ge information om prestation utmande en kraftfull makt och jag tror inte att upphovsmännen var helt medvetna om om det som Plura kallar “drift”.
Då kanske det vore ärligare att damma av det gamla systemet som gjorde livet lättare för lärarna som kunde koncentrera sig på sortering av barn vid betygsättningen – och använda undervisningstiden till vettigare aktiviteter än att gissa vad som kommer på nästa nationella prov?
Alternativet är att verkligen ta målstyrningen på allvar – men då riskerar skolan att bli ett ultraindividualistiskt projekt.
Så frågan är om det finns utrymme för andra pedagogiska dimensioner än “tävling” i ett samhälle som bygger på konkurrens?
LikeLike
Svårt att säga om det finns alternativ.
Personligen använde jag det relativa betygssystemet för att “anstränga” mig att ta mig till nästa utbildningsnivå. Med andra ord det sa grunden inget om min kunskap eller förmåga att tänka. Bara hur bra jag varit att manipulerat systemet. När jag kom upp på KTH i början av 70-talet var det första gången i livet jag fick betyg efter vad jag presterat, inte hur jag låg till i förhållande till någon annan.
Individualistiskt, ja, men speglade vad jag kunde, inte vad jag lyckat konkurrerat ut andra med.
Nuvarande betygssystem är ju i sin grund ett målrelaterat betygssystem. När inspektörerna är ute på skolorna, har det sagts mig, får lärare och rektorer på tafsen för att man för mycket lutar sig mot meritvärderna. De senare har inget värde egentligen. Det är G, VG och MVG som ska gälla.
Säker rör jag till i getingboet, efter som detta är en gren det saliga MSU ansåg var skolans sämsta gren.
Synd att man inte riktigt förstått att dagens målrelaterade betygssystem bygger på kvaliteter i stället för kvantiteter.
LikeLike
Var inne på Skolindicatorn och hittade följande intressanta beskrivning av målrelaterade betyg på följande länk:
http://www.skolindicator.se/skolindicator/view.cfm?oid=1099&sat=no
LikeLike
Vi är nog överens om att det är två system som trivs sällsynt illa tillsammans.
Bengt Selgheds avhandling är ganska pessimistisk om implementeringsmöjligheterna – det kan handla om utbildning av lärare men han verkar luta mot att sorteringsfunktionen slår igenom och förvrider blicken hos alla inblandade (även barn och föräldrar)
http://www.fof.se/tidning/2005/1/larare-satter-ofta-orattvisa-betyg
Men jag är glad över att du ser ett tydligt informationsvärde i det nya systemet. Det borde jag också göra.
LikeLike
Jo det var en optimistisk herre som ville mycket och väl
“Det innebär att det är elevens förmåga eller kompetens att ta till sig och hantera kunskaper som ska bedömas.”
Om jag redan har den förmågan behöver jag väl inte gå dit?
jag tänker att sådana här formuleringar spränger ramarna för den typen av kriterier som många skolor försöker bryta ner målen till.
LikeLike
Mats, hur i hela fridens dagar ska du kunna hantera kunskaper utan att dels ha baskunskaper att hantera dem med, dels kunskapsbaser av olika slag att relatera dem emot?
För att få och erövra dessa måste du ju gå dit ju =)
Betygskriterierna är alltför luddigt formulerade och allmänt hållna för att var något vidare instrument, men det är klantig utformning. Med ordentliga, tydliga och så långt det är möjligt otvetydliga kriterier skulle de kunna vara användbara på många sätt.
Istället för att flumma runt och mumla om måldiskussioner kring otydliga mål borde man från skolverkets och utbildningsdepartementets håll lägga krutet på att definiera vad målen faktiskt är, sluta låtsas som att det går att ta sig dit via charter utan istället inse att vägarna är legio och att det inte är deras sak att detaljstyra rutten. Det skulle underlätta mångas vardag.
LikeLike
Om jag redan kan behöver jag väl inte gå dit? Jag är kanske en sådan där nörd som har lärt mig allt på nätet och bakom garaget? Skolans kunskapsmonopol blir alltmer absurt och idag lär sig de flesta barn att läsa – trots skolan.
När jag började arbeta i förskolan var bokstavsträningen helig. Den fick vi i förskolan inte syssla med då det fanns en risk att vi skulle lära barnen f-e-l, och då kunde deras framtid utveckling riskeras. Idag är lek med bokstäver vanlig på många förskolor och de lyckas avdramtisera läsinlärning på ett bra sätt.
Två filmer jag har gjort:
http://homeweb.mah.se/~lumaol/kanalstr.mov
http://homeweb.mah.se/~lumaol/anno.mov
Så min poäng är att jag tror att det är fullt möjligt att arbeta med pedagogiska aktiviteter och tydliga mål i förskolan utan att skriva in dessa i läroplanen.
Nu över till något helt annat…
Jag hörde en vän berätta om ett samtal uppfattat på stranden i en av malmös välbärgade kranskommuner.
Ett gäng golfspelande föräldrarna diskuterade hur de skulle förhålla sig till risken att deras bara skulle få VG och därmed mista chansen till läkarutbildning. Goda råd utbyttes om hur man skulle lägga upp samtalen med läraren så att de insåg att de inte hade något val. (Typ VG-varning). Ingen av föräldrarna snuddade vid tanken på att kriterierna innebar någon form av beskrivning av kunskaper eller färdigheter och att betyget hade någon betydelse för den framtida möjligheten att klara en utbildning. Fokus låg självklart på den del av betygen som vi inte vill kännas vid : s-o-r-t-e-r-i-n-g!
– I värsta fall får man åka till rumänien…
LikeLike
För er som vill ha mera exakta mål i den framtida kursplanen. Nu har ni chansen att tala om för Skolverket hur det ska vara.
Kolla följande länk:
http://www.skolverket.se/sb/d/2626;jsessionid=ED099FF66BF6C7C4DCB683D9A5422321
Ni vet väl att Skolverket ska komma med ett förslag till ny läroplan och kursplan för grundskolan enligt beslut i riksdagen i mars i år.
LikeLike
Det är generöst av skolverket att släppa in fler i processen.
Jag hör inte till dem som längtar efter mer exakta mål – min vision pekar mot större autonomi och då finns det en uppenbar risk att detaljerade målskrivningar fungerar alltför styrande av undervisningen. Och då blir delaktigheten en formalitet.
LikeLike
Utan att svära i kyrkan, kan jag hålla med.
Dock tror jag det är en vits med att det vinns ett antal “kärnkrav” i kursplanen som måste innehållas för att få likvärdighet. Det var b la det Davidsson kon fram i sin utredning inför riksdagens beslut.
Han berättade så illustrativt att det fanns lika många linjaler där ute som det fanns skolor. Och inte nog med det de fanns lika många skalor. Det befrämjar ju inte likvärdigheten om du har allt för många mätskalor.
LikeLike
Jag antar att du menar att det fanns avgörande skillnader mellan alla de där linjalerna? Att det fanns många linjaler borde inte vara ett problem. Kanske är det värre med de här skalorna…
Det känns som om vi har tagit ett varv och återvänder till mätbarhetens problem. Den gamla anekdoten om dåren som letar efter sina borttappade nycklar under lyktstolpen trots att han tappade sina nycklar i buskarna dyker upp:
– Ljuset är ju mycket bättre här!
Med en smula sorg konstaterar jag att likvärdigheten knäckte vi inte idag.
Imorgon?
LikeLike
Kan det vara så att likvärdigheten gäckar oss för att vi betraktar det hela från fel synvinkel, så att den tycks försvinna bland skuggorna?
Vad är vitsen med målen? Vad ska man ha dem till? På vilket sätt har eleverna nytta av att det finns mål, samma mål för alla förskolor/grundskolor/gymnasieskolor etc i hela landet?
Kan det vara en givande vinkel att börja betrakta saken ifrån?
LikeLike
Om jag tar upp tråden.
Likvärdigheten är skalornas problem. När kursplanerna infördes för en 15 år sedan infördes de över en natt, utan att staten utbildade pedagogerna. Sedan dess har företag dykt upp som gjort en del av arbetet åt pedagogerna. Till förtret för många.
Nej, jag tror definitivt inte på samma mål för de olika skolformerna för kunskapinhämtning.
Däremot bör kursplanerna för grundskolan vara så att de ger en jämförbarhet, nu är vi där igen, ur ett rättssäkerhetsperspektiv.
Den förkättrade betygssättningen är ju trots allt myndighetsutövning. I och med att skolan är kommunaliserad och obligatorisk bör det finns någon form av likvärdighet i bedömningarna från Smygehuk till Haparanda.
Sedan mål igen, det finns övergripande mål = läroplan och kursplan.
Och detaljerade mål som beskriver hur jag i min pedagogiska vardag ska jobba för att nå vad stydokumenten kräver av mig.
“Målvakten”, den som vaktar mål får se till att vi inte söker under lyktstolpen, för att det är enklast, utan verkligen ser till att söka svaret där det finns.
LikeLike
Jag känner att diskussionen pendlar mellan verklig seriositet och sommarlättja – men ska försöka hålla mig på banan.
Plura har naturligtvis rätt och mina erfarenheter från att ha diskuterat frågan med studenterna om hur de såg på bedömning säger mig att likvärdigheten är central. Om de får välja mellan att jag bedömer det enkla rättvis och det svåra orättvist väljer de flesta alternativ ett. Därför blir sådana moment som inte går att reducera till matriser hotfulla element i en högskoleutbildning. Om studenten inte förstår kriterierna är det dåliga kriterier – men det hade varit lättare att diskutera kriterierna om du hade gått kursen och läst litteraturen. Kriterierna blir en sorts spelplan och om de är otydliga hamnar läraren i underläge gentemot de studenter som har lärt sig att manipulera systemet under gymnasietiden.
Men det går att skriva enkla och tydliga kriterier och mål:
LIKA ORÄTTVISA FÖR ALLA!
jag ska försöka återkomma till Morricas omstart!
LikeLike
Det är tråkigt att du än en gång misstolkar det jag skriver, Plura, jag ska försöka uttrycka mig bättre i fortsättningen.
Att kursplanerna är illa utformade och lämnar besvärande mycket utrymme för alltför vidlyftiga tolkningar tror jag många pedagoger är överens om, och att flera av de företag som tycker sig ha ‘gjort en del av arbetet åt pedagogerna’ många gånger gjort saken ännu värre har sannolikt de flesta pedagoger också erfarenhet av.
Det tycks råda en viss begreppsförvirring i diskussionen här. Låt oss börja nysta i ett par ändar: vilka är de ‘detaljerade mål’ du menar beskriver hur pedagoger bör jobba i vardagen?
Kanske du skulle vilja förklara vad du menar med ‘samma mål för de olika skolformerna för kunskapinhämtning’ som du säger dig inte tro på?
Jag är ledsen, men jag har lite svårt att hänga med i ditt resonemang ibland, du tycks prata om flera saker på en gång.
LikeLike
Morrica jag gör ett försök. Det nationella målet för uppnående mål i svenska är: “behärskar det svenska språket och kan lyssna och läsa aktivt och uttrycka idéer och tankar i tal och skrift”.
Om jag skulle omsätta detta till min vardag, kunde det var ett detaljerat mål som:
“50 procent av eleverna i klass 9C ska ha väl godkänt betyg i svenska baserat på elevens egna IUP. Målet stäms av i slutet av höstterminen. Ansvarig för att målet nås är undervisande svensklärare.”
Detta mål är specifikt för den utbildningssituation läraren befinner sig i och är kopplat till det nationella målet i styrdokumentet läroplan.
LikeLike
Varför väljer du ut enbart en liten del ur målen? Beror det på att dessa är de relativt enkelt mätbara, avprickningsbara målen eller beror det på att du egentligen inte känner till målen fullt ut? Jag vet inte, men för tydlighetens skull, varsågod:
På skolverkets hemsida finner du både strävansmålen, uppnåendemålen samt betygskriterierna för de olika betygsstegen behändigt samlade på samma sida. Svenska finner du här: http://www.skolverket.se/sb/d/2386/a/16138/func/kursplan/id/3890/titleId/SV1010%20-%20Svenska
Kriterierna för betyget Väl Godkänd i svenska ser ut såhär:
“Eleven arbetar medvetet med sitt språk för att göra det mer uttrycksfullt, korrekt och tydligt både i tal och skrift.
Eleven argumenterar i diskussioner och grupparbeten för den egna åsikten, ställer frågor som hör till ämnet, lyssnar på andra och granskar sina egna och andras argument.
Eleven anpassar sitt sätt att läsa efter syftet med läsningen och efter textens art samt anpassar i både tal och skrift sin text till mottagare och syfte.
Eleven gör enkla analyser av innehåll och form hos olika slags texter och använder och behärskar bland annat ord för olika genrer och berättartekniker samt vanliga grammatiska termer.
Eleven använder skrivandet för att ge uttryck för tankar, åsikter och känslor och som ett redskap för kommunikation.
Eleven använder sig av olika källor för att bilda kunskap, granskar och värderar dem samt sammanställer sina resultat så att de blir tillgängliga för andra.
Eleven gör jämförelser och finner beröringspunkter mellan olika texter och tolkar och granskar budskap i olika medier”
Jag undrar också, det ‘detaljerade mål’ ur din egen vardag som du presenterar, vem sätter det? På vilket sätt uppfattar du att det är specifikt för den utbildningssituation läraren befinner sig i? För att det innehåller en hänvisning till specifika elever i en specifik klass? Och på vilket sätt, mer specifikt, anser du att det skulle vara till nytta för eleverna? För läraren? För arbetslaget? För skolan?
LikeLike
Vi måst pratat förbi varandra. När du pratar mål är det utifrån kursplanen som jag kan se det och det du länkat till. Kursplanen beskriver vilka resultat den pedagogiska processen ska ge men inget om hur den ska utföras.
Det mål jag beskrev är ett läroplansmål som sätter kravet på processen att lära och vad du som lärare ska mäta ditt arbete efter. Som i detta fall är nedbrutet till klass 9C. Kan lika bra var för ett arbetslag.
I målet har lärare och elever kommit överens om de individuella kraven, det du visade ovan, för att minst nå meritvärdena från förra året. Utifrån detta bestämmer läraren vilken pedagogisk metodik hon/han ska använda för att nå resultatet.
När du sätt målet ovan är det själva målformuleringen. Till detta måste kopplas vilket arbetssätt du som lärare eller lärarlag ska ha för att processmålet ska nås.
Att mäta målet är ju som du säger inte svårt. Nådde hälften av eleverna VG? Om inte, vad i den pedagogiska processen gjorde att det inte blev så? Om du överträffade vad berodde det på. Var kraven för lågt ställda eller…
LikeLike
Ursäkta mig, Plura, men vad säger du? Du vinglar från att använda en specifikt angiven kurs, svenska för åk 9, som exempel på vad du pratar om till att hävda att nej, du pratar om läroplanen utan att förefalla förstått skillnaden mellan uppnåendemålen i läroplanen och uppnåendemålen i kursplanerna.
Vilket önskar du tala om? Läroplanen eller enskild kurs? Vi kan prata om båda, men för tydlighetens och enkelthetens skull föreslår jag att vi tar ett i taget.
LikeLike