Skolan har i uppdrag att fostra barn. Det är nödvändigt för att skapa en trygg miljö och de flesta lärare är överens om att detta är en nödvändig del av arbetet i klassrummet.
Skolan har inte i uppdrag att uppfostra föräldrarna. Historiskt har staten ofta försökt använda skolan till att sprida de goda medelklassnormerna till problematiska grupper som arbetar- och invandrarfamiljer. En del lärare har än idag svårt att avstå från den här maktutövningen.
När jag gick i skolan var det självklart att fröken kunde säga:
– På fredag ska era böcker vara klädda!
De föräldrar som inte hade köpt bokpapper och klätt sina barns böcker till den utsatta dagen riskerade ett tillrättavisande samtal från fröken, alternativt att bli uthängda på föräldramöten då den obligatoriska bänkinspektionen var en given höjdpunkt.
Själv minns jag det som ett lustfyllt tillfälle att få gå med mamma och köpa papper och försöka vika in flikarna på rätt sätt. Min lille vän, vars föräldrar inte lyckades knäcka koden för gott föräldraskap, har helt andra erfarenheter.
Frågan är var traditionen tog vägen? I vilka områden lyckas lärarna framhärda i att ställa krav på föräldrarna?
Ett forskningsämne om föräldrars delaktighet och inflytande – säljes till högstbjudande!
Tysta tankar 
Min hypotes är att traditionen att klä in läromedlen med bokpapper försvann strax innan läromedlen försvann helt eller delvis.
Det sista läromedel min äldste fick av skolan; ett alldeles eget exemplar att stryka under i och att behålla var cirka år 1999, när han gick i tvåan.
För övrigt undrar jag om inte lärarnas möjlighet att ställa krav på föräldrarna är lika stor som föräldrarnas delaktighet och inflytande. M.a.o nästintill obefintlig. Det är täta skott mellan hem och skola, säger min – sentida och begränsade – erfarenhet.
/Janis
LikeLike
Intressant hypotes – om man kunde öka inflytandet skulle det då ge utrymme för att ställa krav utifrån ett gemensamt intresse? Någon form av överenskommelse?
Går det att tänka sig skolan i ett icke-hierarkiskt perspektiv?
Är den då fortfarande “skola”?
LikeLike
Skolan är en institution och institutioner är trögflytande, men andra ord finns det mängder av implicita maktutövningsrester kvar.
Ta bara detta med ämnet idrott, där skolan varje år beordrar föräldrar att se över sina barns vinterutrustning. Längdskidor, skridskor med hjälm och ev, alpinutrustning skall i ordningsställas inför terminens idrottstimmar. Skolan kan ibland lämna ut ett datum för skidbytardagar eller på sin höjd låna ut ett par oslipade skridskor anno 1970. Kravet är att alla elever ska delta i alla vinteraktiviteter. Annars blir det bannor, med brev hem eller så tar man upp problemet på utvecklingssamtalet eller i värsta fall sänkt betyg i idrott.
Det finns mer om man gräver och synliggör, hmm ett intressant ämne…
LikeLike
Den vänliga maktutövningen ser så olika ut…
LikeLike