Birro skriver om sin kärlek till sina bloggar och hur mycket de har betytt för att utveckla hans skrivande. Han skriver också om den mörka baksidan med anonyma humorsidor.
Jag håller med om det mesta men sätter ett frågetecken för ordet “blogghat” – det finns inget särskilt blogghat. På samma sätt som det inte finns någon “nätmobbning”. Det är samma avarter av mänskligt (eller omänskligt) beteende som letar sig in i nya former.
Grundregeln blir allt viktigare: VAR SNÄLL – SÄRSKILT I SAMMANHANG DU RISKERAR ATT MISSUPPFATTAS!
Ord är mäktiga och när jag läser Birro inser jag att det är lätt att såra men svårt att trösta.
Klickbar bild

Jag håller med dig Mats,
Hittade en bok till dig i Almedalen – om genus och konst – den delades ut så jag tog en till dig – Anne-Marie
LikeLike
Du ser vad vänligt det kan bli i bloggosfären – man tänker på varandra. A-M
LikeLike
Tack, den ser jag fram emot!
Jag har inte mött det där hatet och tycker att de flesta är förvånansvärt vänliga. Kanske kan det vara så att vi projicerar våra bästa sidor i bloggen…
LikeLike
Det tror jag – våra bästa sidor visar vi upp och … lite fint tycker jag. A-M
LikeLike
Allvarligt talat så tror jag att anonymiteten är en farlig frestelse för många – bilden av ansvarslöshet och fri aggressivitet är kanske en flykt från individualismens tvångsmässiga jagbesatthet. Då blir nätet ett skuggland och kanske också en riktigt obehaglig plats.
Å andra sidan är ju genomskinligheten extremt uppfordrande. Alla handlingar är möjliga att generalisera och möjliga tt granska utifrån ett moralfilosofiskt perspektiv.
Då får man verkligen anstränga sig för att leva upp till sin förmenta godhet!
LikeLike