Vår nye högskole- och forskningsminister Tobias Krantz säger sig vilja prioritera kvalitet framför kvantitet. Jag menar att det är en naiv dikotomisering av ett allvarligt ämne. För att säga det enkelt: UTAN BAS INGEN TOPP!
För mig som arbetar med lärarutbildning som är en s.k. akademisk professionsutbildning är problemet av handfast natur.
- Jag vet att 500 studenter har sökt till vårt huvudämne och åldersspår som har 300 utbildningsplatser. Här sker den första sorteringen
- Jag vet att många av de blivande lärarna kommer från hem utan studietraditioner och att de behöver mycket stöd under de inledande terminerna.
- Jag vet att en del av dem som avbryter sina studier skulle ha kunnat bli utmärkta lärare
- Jag vet att barn, föräldrar, kommuner behöver kompetenta och engagerade lärare
Å andra sidan finns det saker som jag inte har en aning om
- Jag vet inte hur många som kommer att fortsätsätta sina studier på masternivå, men gissar på fem?
- Jag vet inte hur många som kommer att antas till forskarutbildning, men gissar på en?
- Jag vet inte hur många som kommer att förnya tänkandet kring läraryrket genom att skriva en banbrytande avhandling, men gissar på en vart tionde år?
När nu Tobias Krantz säger sig vilja prioritera kvalitet och en satsning på eliten är jag en smula orolig för att han har tagit ställning emot kvalitet i grundutbildningen och låtit sig förföras av forskningsromantiska tongångar.
Kanske behöver vi en särskild minister som intresserar sig för akademiska professionsutbildningar
Tysta tankar 
Jag gick lärarutbildningen för några år sedan och tyckte det var fantastiskt kul och stimulerande. Men…jag och mina kollegor har nyligen “kompetensutvecklat” oss med en kurs köpt av Lärarhögskolan i Malmö.
Jag är förtvivlad…
Den man som höll de två första tillfällena använde sig av ett power-point program som var fullsmäckat med text. Jag inte vet syftet med det, eftersom han pratade hela tiden. Mycket förvirrande och inte ett dugg stimulerande. Denna man fick också en del klagomål vid andra tillfället.
Fjärde och sista tillfället dyker mannen i fråga upp igen tillsammans med en medförfattare till den bok de tyckte vi skulle läsa. Damen gick igenom LTG-metoden. Det är inte någon ny metod. Hon pratade som om hon fortfarande arbetade i skolan men det kändes inte rätt. När jag kom hem var jag tvungen att kolla upp hennes ålder. Damen i fråga är snart XX år (Mats gör ett lamt försök att avidentifiera kritiken) och hon håller fortfarande i utbildning som om hon var uppdaterad…katastrof!!!
Jag tycker att lärarhögskolan behöver tänka om över vilka föreläsare de använder sig av och även hur de förmedlar sin föreläsning. Bara för att man går forskarutbildning betyder det inte att man kan föreläsa om det i tid och evighet…
Ursäkta mitt klagomål, men det kändes skönt att få klaga lite.
LikeLike
Det är ok – jag känner mig inte träffad.
Hoppas du har bättre tur nästa gång!
LikeLike