Länk: Så blev staden styrd som ett företag
Först en bekännelse – jag var där! Jag arbetade i Malmö kommun samtidigt som den stora PR-maskinen drog igång. Cheferna skickades på sektliknande internat. Vi anställda fick detaljerade direktiv ur vi skulle svara i telefon. Den fula logotypen ersatte alla andra. Vi skulle samlas under parollen: Mångfald, Möten, Möjligheter.
Sedan drog det iväg och idag är mottot: Välfärd för alla – det dubbla åtagandet.
I dagens Sydsvenska presenteras en avhandling som hyllar den här kampanjen. Artikeln är en orgie i okritisk journalistik och jag baxnar inför aningslösheten.
Kommunen satsade stora summor – 17 miljoner kronor – för att de 20 000 kommunanställda skulle lära sig att tala väl om det nya Malmö och dess förvandling till en kunskapsstad.
Det beskrevs på sina håll som ett slöseri. Men ”ute i stadsdelarna förstår man nu bättre varför staden lägger hundratals miljoner i Västra hamnen, medan vårdtagarna inom äldre- och sjukomsorgen har det svårt och fattigt”, säger stadsdirektören Inger Nilsson i avhandlingen.
Jo – vi är några som fortfarande håller kvar vid den åsikten!
Enligt Bo Sjöström, tidigare stadsdelschef i Hyllie, ledde denna internutbildning till större förståelse bland de kommunanställda för den kostsamma seglingstävlingen America’s Cup. Regattan var det enskilt största pr-projekt som staden och regionen gav sig in på. Det syftade till att sätta Malmö på kartan tillsammans med Turning Torso. Men det var samtidigt den satsning som orsakade störst konflikt, sannolikt därför att projektet inte hann förberedas tillräckligt grundligt, finner Tove Dannestam.
Ingen internutbildning i världen kan ändra min åsikt – regattan var ett femstjärnigt bedrägeri och PR-fiasko. Forskaren bekymrar sig över att projektet inte var tillräckligt väl förberett. Jag tror att det finns utrymme för en djupare analys.
Sammanlagt är artikeln ett svårslaget rekord i hundaktig journalistik i sin presentation av distanslös forskning. Så går det när segrarna skriver historia.
Förhoppningsvis är avhandlingen bättre än artikeln – och det finns en viss risk att jag är orättvis mot Tove Dannestam.
Tysta tankar 
“…detaljerade direktiv ur vi skulle svara i telefon…”
Jo, det där är bekant. Att svara tog otroligt lång tid med all information som skulle fram och risken att den som ringde inte visste var han/hon hamnat blev överhängande.
Vi uppmanades att svara i stil med:
“Du har kommit till X kommun, skoldistrikt X, förskolan X, avdelningen X och jag heter Janne. Vad kan jag stå till tjänst med?”
Men det effektiviserades ganska omgående till:
“Förskolan X, det är Janne…”
LikeLike
Wow – jag trodde Malmö var unikt!
Den företagsekonomiska doktrinen “stärka varumärket” kanske är global…
LikeLike
Jag fick också betänkligheter kring att avhandlingen verkade vara okritisk. Djupt problematiskt om så är fallet, men dock inget förvånande i så fall. Tyvärr. Svensk samhällsvetenskaplig forskning är som den är.
LikeLike
Du uppfattade alltså inte tonen i artikeln som raljant sarkastisk? Det gjorde jag, jag råkade nog läsa med Michael Moore som speakerröst i huvudet =)
LikeLike
Ojdå – jag måste nog träna på min ironidetektor.
Ekonomiredaktionen är annars väldigt mild i tonfallet.
LikeLike
hej! jag uppmanar er alla att kika närmare på avhandlingen – det finns en stark diskrepans mellan Sydsvenskans framställning och själva forskning.
vänligen //Sarah
LikeLike
Tack – det är säkert ett bra råd! Jag har hört från annan källa att det lär finnas nyanser.
http://hdl.handle.net/2043/7271
Spännande när journalistik och forskning möts. Kanske onödigt spännande…
LikeLike
Å andra sidan var det inte hennes avsikt att vara kritisk. Hennes syfte var att blottlägga politikernas idéer och hur dessa kan betecknas som Stadspolitik. Det är kanske du som inte var smart nog att förstå studiens avsikt?
LikeLike
M, eller så var det hon som inte förmådde formulera sig tillräckligt väl för att kommunicera sitt syfte.
Detta är ett vanligt problem i avhandlingar, läsarna söker en agenda och tolkar in en sådan även där, eller kanske rent av i synnerhet där, forskaren försökt hålla sig så neutralt iakttagande någon människa någonsin kan.
LikeLike
Jag “vilar mitt fall” när det gäller vem som är smart eller inte.
Förhållandet mellan forskaren och journalisten (och rubriksättaren) är ett annat ämne.
Jag tror det är svårt att försöka förhålla sig neutral till projektet “skapa myten om den framgångsrika staden”. Då kanske det bara handlar om att fokusera på den informationstekniska sidan av projektet?
För mig är det här en moraliska fråga – men det kan hända att jag befinner mig en aning för nära.
LikeLike
Forskning och moral har inte så mycket med varandra at göra.
Forskarens uppgift är att ta reda på något, undersöka något, utesluta och bekräfta slutsatser och effekter alldeles oavsett vad resultatet av forskningen kan leda till.
Tillämpningen av resultatet är den moraliska frågan, och ligger på andra.
LikeLike
Då skyller vi på journalisten som placerade resultaten i ett politiskt spänningsfält.
Samtidigt reproducerar vi myten om den värdeneutrala forskningen?
LikeLike
Nej, vi konstaterar att den är en myt, men att forskarna trots att de är människor inte kan tillskrivas ett moraliskt ansvar för hur deras resultat används, på ett vis analogt med hur asfaltläggare inte rår för att någon kör för fort på vägen där han gjort ett bra arbete.
LikeLike
Det känns lite orättvist att diskutera avhandlingen utan att ha läst den – jag slängde in en brasklapp i grundinlägget.
Antagligen finns det en handledare som har skurit bort allt som liknar subjektivitet från texten och produkten kanske då förtjänar att kallas “ren” eller beskrivande.
Sådan forskning lämnar i bästa fall över tolkningen till läsaren.
LikeLike