Jag stavar mig igenom titel och sammanfattning av Claudia Gillbergs avhandling (Skolporten)
Transformativa kunskapsprocesser för verksamhetsutveckling: En feministisk aktionsforskningsstudie i förskolan
Denna avhandling hade två syften. 1. Att i ett organisations, professions och pedagogiskt samverkansperspektiv studera några förskollärares möjligheter och hinder för utvecklingen av en genusmedveten pedagogik. 2. Att bedriva kvalitativ forskning utifrån antaganden om forskning för social rättvisa, som ett bidrag till metodologiutveckling. Följande frågeställningar belyste dessa syften: Hur skapar förskollärare utrymme för reflektion och kunskapsprocesser över tid; vilka individuella och kollektiva handlingar utför förskollärare över tid; vilka bidrag till verksamhetsutveckling kan en studie av detta slag göra? Med feministisk pragmatism som vetenskapsteoretisk grund tillämpades feministisk aktionsforskning som satte förskollärarnas frågeställningar i centrum. Under tre års tid ägde regelbundna träffar rum för gemensamma reflektioner, utvärderingar och planeringar av pedagogiska handlingar. Enskilda och gruppintervjuer, deltagande observationer samt en stor mängd mejl, telefon och brevutbyten kompletterade datainsamlingen. Den analytiska forskningsberättelsen växte fram under återkoppling till förskollärares handlingar och i ljuset av förskollärares diffusa professionstillhörighet. Handlingarna tolkades utifrån de i feministisk aktionsforskningsmetodologi inneboende principerna vad, vem och kritiska händelser över tid. Organisations och professionsteoretiska analyser visade att förskollärarnas handlingar varken erkändes som professionella av den kommunala arbetsgivaren eller föräldrarna. Förskollärarnas behov av professionell erkänsla var stort, men när den uteblev, visade sig det långsiktiga utvecklingsarbetet vara av stort värde, därför att förskollärarna lyckades åstadkomma pedagogiskt sett meningsfulla förändringar, vilket understryker den temporala aspekten av organisatoriska förändringar underifrån. Förskollärarnas kollektiva handlingar började rota sig i en gemensam värdegrund. Formen av utvecklingsarbetet att samarbeta med en allierad utifrån var avgörande för skapandet av utrymme för reflektion och kollektiva handlingar. Kollektiva handlingar möjliggjordes i hög utsträckning tack vare enskilda deltagares mod att bryta tystnader om orättvisor i den egna verksamheten. En slutsats är att det är möjligt att åstadkomma organisatoriska förändringar över tid genom en radikal öppenhet för agency. Transformativa kunskapsprocesser kan åstadkommas om erbjudanden till ett genuint deltagande i ett förändringsarbete lämnas och mottas. Genom en problematisering av termer som handling, deltagande, emancipation, social rättvisa och kunskap gjordes ett metodologiskt bidrag till feministisk aktionsforskning.
Skolporten är en bra sida för att orientera sig i ny forskning. Frågan är om dessa sammanfattningar (eller abstracts, för den som föredrar låtsasengelska) verkligen lockar till läsning. Jag ler i mjugg åt några ofrivilligt komiska formuleringar och hisnar lite inför några pretentiösa meningar och kommateringsmissar. Samtidigt känner jag igen en del intressanta aspekter – den här längtan efter erkänsla är en stark drivkraft som också gör kåren sårbar för trender.
Jag är lite imponerad över att det som Gillberg beskriver som “en forskningsberättelse” är så oblygt heroiserande av den egna insatsen. Är detta verkligen “feministisk pragmatism”?
Förskollärarnas kollektiva handlingar började rota sig i en gemensam värdegrund.
Hade de ingen sådan tidigare?
Formen av utvecklingsarbetet att samarbeta med en allierad utifrån var avgörande för skapandet av utrymme för reflektion och kollektiva handlingar.
Forskaren ikläder sig rollen som “allierad utifrån” – det var en ny variant. Var tog det kritiska förhållningssättet vägen?
Kollektiva handlingar möjliggjordes i hög utsträckning tack vare enskilda deltagares mod att bryta tystnader om orättvisor i den egna verksamheten.
Enskilda deltagare visar mod – är de övriga fegisar?
En slutsats är att det är möjligt att åstadkomma organisatoriska förändringar över tid genom en radikal öppenhet för agency.
Och här förstår jag ingenting längre – en radikal öppenhet för “kontor”? Eller har ordet agency någon annan betydelse som jag borde känna till?
Genom en problematisering av termer som handling, deltagande, emancipation, social rättvisa och kunskap gjordes ett metodologiskt bidrag till feministisk aktionsforskning.
Då hoppas jag att den feministiska aktionsforskningen blev glad!
Tysta tankar 
Hej Mats!
Du skriver:
En slutsats är att det är möjligt att åstadkomma organisatoriska
förändringar över tid genom en radikal öppenhet för agency.
Och här förstår jag ingenting längre – en radikal öppenhet
för “kontor”? Eller har ordet agency någon annan betydelse som jag
borde känna till?
Det pyttelilla jag har förstått (tror mig ha förstått) om agency/agens är att det handlar om att se agerande som medvetna handlingar. Att inte säga en sak är lika mycket medvetet val som att säga. Att inte göra en sak är lika mycket ett val som att göra. Och så vidare. Man kan ta exemplet med “valskolkare”; att ligga på sofflocket är lika mycket agerande i valsammanhanget som att gå till vallokalen. Att inte anmäla ett brott är lika mycket att agera som att anmäla ett brott.
Agensteorins bakgrund vet jag heller inte mycket om, men en väldigt väldigt lös gissning är att det kan hänga ihop med till exempel den feministiska teoretikern Youngs utveckling av Sartres teori om serialitet. Sociala kollektiv och de agensmiljöer inom vilka individerna har ett visst utrymme att agera…
Men sen vet jag inte om du undrade över agency egentligen, du kanske bara ville peka på den underliga meningen? 🙂
LikeLike
Tack – jo det finns mycket som man undrar över. Jag funderar över vad som skulle hända ifall jag tvingar studenter att läsa sådant här?
LikeLike
Oj, Lina har redan varit här! Själv skulle jag bara säga att en enkel synonym till agency kan vara “aktion”. En aktionsforskare kommer alltså fram till att aktion ( “And … action!”) är ett bra sätt att få saker att hända. Och så öppenheten för förändringen, förstås. /Janis
LikeLike
Man kan alltså åstad komma förändring om man är öppen för att det kan hända något?
Och den här handlingen ska helst vara medveten?
Problemet är kanske att jag är lite misstänksam mot den här uppdelningen i medvetna/icke medvetna handlingar. En feministisk härskarteknik har ibland varit att kalla alla de som inte delar åsikt för “omedvetna” och då blir handlingarna ingen “agency” eller uttryck för “literacy”.
Men jag är intresserad av individens upplevda handlingsutrymme – och tror kanske att det går att diskutera i existentialistiska termer. Men jag tror att dessa val äger rum hela tiden och vill ogärna se dem monopoliserade.
LikeLike
Några av dina invändningar känns snarare som kritik mot aktionsforskning som metod.
“kännetecken i aktionsforskning: dess engagemang i en forskningsprocess där tillämpningen av resultaten och utvärderingen av deras inflytande på praktiken blir en del av en cyklisk forskningsprocess”
Det intressanta med sådan forskning tycker jag är hur delarna blir svåra att skilja från varandra. Forskaren står inte längre utanför och betraktar utan är en del av en (forsknings)process. Vem äger då rätten till forskningsprocessen? Måste vi kanske definiera om ägande?
LikeLike
Det är nog sant – jag är lite undrande inför den här innanför/utanfördubbelheten som gör det så svårt att tolka för läsaren. Antagligen blir det lättare om jag läser hela avhandlingen och kommer in i procesen, men i sammanfattningarnas förenklade värld framstår det som närmast parodiskt.
Frågan är också om vad som är i fokus
1) Effekten av genuspedagogiken på barnen (pragmatismen)
2) Personalens upplevelser av att vara beforskade
3) Forskarens bidrag till processen
4) Den metodologiska tolkningen – generaliserbarhet
Det kanske hade behövts en forskare som stod vid sidan om forskaren och iakttog detta spelet (och så ytterligare en forskare utanför denne…)
Eller så bara kör vi våra glada agencys och ser vad som händer!
LikeLike