På fullt allvar hävdar min lille vän att jag har blivit alldeles för aggressiv och politisk den senaste tiden. Han menar att bloggen bör vara ett trevligt ställe dit man kan dra sig undan och njuta av det lilla livet.
Jag vet inte vad jag ska tycka?
På fullt allvar hävdar min lille vän att jag har blivit alldeles för aggressiv och politisk den senaste tiden. Han menar att bloggen bör vara ett trevligt ställe dit man kan dra sig undan och njuta av det lilla livet.
Jag vet inte vad jag ska tycka?
Jag tror på pendelrörelsen. Det kan ju inte vara trevligt jämt, heller…
LikeLike
Så sant. Utan mörker ser vi inte ljuset
LikeLike
Allting kan inte vara ljus och ‘kom nu får alla barnen bullar’.
För så ser inte världen ut.
Det visar du med ditt engagemang här på bloggen.
Med en glöd som få saknar!
Trevligt blir det ibland – självklart.
Men när det brinner av saker som måste få komma ut, låt det göra det!
Som jag har sagt förut.. Du tänker, har språket i dina händer och använder det!
Stort tack Mats för att du använder dig av dig och låter oss andra ta del av det!
Att lyssna på den lille vännen och vara i balans samtidigt –
DET är utmaningen!
Men jag är säker på att ni kommer att komma överens 🙂
LikeLike
Tack!
Överens vet jag inte – men än så länge talar vi med varandra under fredliga former!
LikeLike
ett vackert ljus med omgivning.
Bloggen ska väl vara det man vitt att det ska. 🙂
LikeLike
Din blogg kan väl vara både ett ljus i mörket och ett salt i förruttnelsen. Inser dock dilemmat. Å ena sidan, en sanning är en sanning även när den är outtalad. Å andra sidan, vi har ett ansvar för att saker som är fel kommer fram i ljuset. Balansakten är svår.
LikeLike
Öööh … måste erkänna att det frossar till i mitt, som jag hoppas är mänskliga, drag att vilja se lite mer privat, såväl stilla som provokativt, när bloggen går från de intressanta modiga inläggen till de av ovan nämnda natur. Om det inte vore så, skulle i alla fall jag tråkas ut. Underhållningskultur, jo, men va fan … blandning mellan högt och lågt är nödvändigt.
LikeLike
… Och kanske det modigaste.
LikeLike