Huset fortsätter att surra av rykten om varsel och uppsägningar. En version är att beslutet redan är taget och att det nu enbart är en teknikalitet vem som ska gå. Trots att propositionen om nya lärarutbildning inte är presenterad beskrivs processen som apolitisk och ostoppbar. HSV är tillsynsmyndighet och därigenom bortom direkt politisk kontroll. Riksdagen har delegerat makten till tjänstemän som nu skapar egna regler. Uppbyggnaden av landets högskolor var ett politiskt projekt – raserandet sker på tjänstemannanivå.

Den fackliga linjen är att arbetsbrist måste påvisas utifrån de existerande uppgifterna. Arbetsgivarens önskan att möta kommande krav genom att säga upp adjunkterna har inget stöd i lagstiftningen.

Till detta kommer myten om den för stora kostymen. Jag har ofta haft moraliska svårigheter med att försvara det låga antalet lärartimmar i kurserna och känt personligt ansvar för de studenter som inte fått det stöd de har rätt till. Samtidigt som mål och ambitioner skruvas upp har resurser överförts från grundutbildning till andra områden. Det uppstår ett trovärdighetsproblem i mötet med studenterna som är svårt att reparera. De studieovana grupper som var så viktiga att locka till högskolan sorteras tidigt bort.

I stället för “för stor kostym” upplever jag mig avklädd in till den paljetterade stringtrosan. Det kan bli spännande föreläsningar i höst.

“Bättre lyss till den string som brast…