I familjens ägo finns en skulptur som jag tycker mycket om. Den hjälper mig att sortera tankarna och jag använder honom som alter ego när det bli besvärligt. Min lille vän har en del egenskaper som jag behöver utveckla och nu börjar resan mot att integrera dessa i min personlighet.
Jag tänker för mycket – min lille vän har inget huvud och det är en enkel lösning.
Jag är besatt av handling och tror alltid att det finns snabba lösningar – min lille vän är notoriskt passiv och intar en registrerande hållning.
Jag är beroende av trygghet och vill gärna känna fast mark under fötterna – min lille vän sitter på en stol som balanserar på ett ben. Fötterna når inte ner till marken.
Alla borde ha en liten vän.
Ibland kan din Lille vän tyckas nästintill porträtt-lik en stam, vittnar om trädintresset va? för inte kan väl vännen vara förstockad? 😉
LikeLike
Det tycker jag var väldigt vackert sagt.
Andra har påtalat mindre poetiska likheter med sådant som ko9mmer från stjärten…
Vi håller fast vid stammen!
LikeLike
Ja visst, för inte kommer det från grenen väl?
LikeLike
Allt är i betraktarens öga – fast just i det här fallet är uttrycket sällan illa valt…
LikeLike