Genus är viktigt – frågan är på vilket sätt? Min manlighetsserie har försökt vrida och vända på begreppet, men jag tror att det finns en uppenbar risk att frågan om kön blir överhettad och uttjatad. Varför betonar jag tillhörighetsfrågan?
En nyttig tankeställare får jag av att läsa i Lärarnas tidning om två personer som inte finner sig enkelt tillrätta i något kön. Tillhörighet är kanske viktigt för barn i en viss ålder,men kravet på att passa in i mallen kan bli kvävande.
KIM GRANVIK upplever och definierar sig som könlös, vilket också kallas intergender eller nongender, och har tidiga minnen av att vilja ha ett könsneutralt namn.
– Könlöshet är jättesvårt för människor att ta till sig! Ibland har jag önskat att jag var transsexuell, för det verkar vara lättare för andra att förstå vad det är.
Kim går första året på Lärarhögskolan i Malmö och tycker att det, i stort, har gått bra.
– När jag gjorde min första praktik berättade jag för hela lärarlaget att jag var en transperson. Sedan berättade jag för alla klasser, både 7:or, 8:or och 9:or, och det gick hur bra som helst. Jag brukar säga att jag vill bli kallad för »hen«, men att »han« också är okej.
– Jag kan inte nog poängtera hur mycket jag önskar att det inte var så viktigt för oss människor vilket kön en individ har!
De slutorden behöver jag fundera vidare över. Länge. Myten om min egen fördomsfrihet får sin dagliga och nyttiga törn av Kims utmaning.
Tysta tankar 
Jag tycker inte att det är så viktigt vilket kön en individ har i många fall…men hen gör ju en väldigt stor grej av det genom att tala med kollegor och elever…men jag vet ju inte hur Kims “könlöshet” yttrar sig förstås… Spännande!
LikeLike
Som jag ser det “yttrar” den sig inte alls – men vetskapen om att personen inte vill tillhöra våra traditionella kategorier skapar både intresse och oro.
Kim erbjuder ett bra tillfälle att träna på sin fördomsfrihet, eller rättare sagt att bli medveten om hur beroende av konventioner man (jag) är.
LikeLike
Men vem vill egentligen tillhöra “traditionella kategorier”? Kanske är det bara olika områden för revolution genom tiden? Antagligen fick dina föräldrar arbeta en del med sina fördomar inom något annat område när du växte upp… Eller? 😉
En helt annan sak, i den här videon kan man verkligen studera “manlig mystik”…
LikeLike
Den kloka insikten måste vara att vi inser vad ordet gradualitet innebär.
Vi har en verklighet med två dominanta kön, men dessutom ett stort antal varierande naturliga “övergångsformer” mellan dessa två tyngdpunkter.
Det enda sättet att fullständigt acceptera och förstå detta måste vara djupare kunskaper i evolutionens grundprinciper.
En pedagogisk variant är att använda ordet “det tredje könet”. Problemet med detta är att det tredje könet då får stå som samlingsbenämning för ett sort antal gradualiteter, vilket kanske inte är så “rättvist”.
Frågan är hur vi skall göra.
Människans behov av stereotyper är ju också en evolutionärt processad egenskap.
Vi har således en konflikt mellan psykologiska behov/egenskaper, dvs i detta fall gradualitet och stereotyper.
Men det är en del av den selektion som vi har att leva med. Dvs kampen mellan egenskaper som vi själva inte valt.
LikeLike
Tagit del av tänkandet här – I Finland har de väl inte något namn för han eller hon -.eller minns jag fel – kanske är det också språkligt.. jag famlar mest efter mina egna tankar… vet inte riktigt. Det viktiga är också att vi är medvetna om att det inte är så lätt och att vi faktiskt måste diskutera det här pedagogiskt – alltså I SKOLAN!
A_M
LikeLike
Jag har också svårt att göra det här till en principiell fråga. Till sist gäller det mötet med en människa och min respekt för de val hen gör.
Om jag förstår dem eller inte borde vara sekundärt. Men jag är mycket intresserad av den oro som det obestämda väcker.
LikeLike
Att “göra en stor grej av det” som transperson är ofta nödvändigt för att folk ska förstå att det är allvar, varför och hur och så. Cispersoner (Cis=inte trans) gör ju också en stor grej av sin könsidentitet väldigt ofta, och även av de könsidentiteter de tror att andra har.
Skillnaden är att man inte behöver komma ut som cisperson. Det är ingen som ställer sig upp och berättar “Jag vill att ni ska veta att jag identifierar mig som kille och vill bli kallad Stefan och han. Jag föddes visserligen med en biologiskt manligt kropp, men jag har aldrig känt mig som kvinna eller något annat”
LikeLike
Tummen upp! 🙂
LikeLike
Pingback: “Jag föddes visserligen med en biologiskt manligt kropp, men jag har aldrig känt mig som kvinna eller något annat” « trollhare
Nämen, det är ju jag! 😀 Vad roligt att artikeln ansågs värd att läsa och reflektera över!
LikeLike
Visst är det du!
Roligt att du är så generös med dina erfarenheter.
LikeLike
Jo, tycker det är viktigt att visa att detta finns. Och det känns bra att kunna vara en förebild – framförallt för unga – och tala om att det är helt okej att känna såhär och att vara öppen med det.
LikeLike