Det jag saknar minst från min förskoletid är vissa pretentiösa fackuttryck som vi försökte förstärka en ung yrkesidentitet med. Det värsta ordet är nog matsituation, men tamburkontakt och jagsvag väcker fortfarande obehag.
Så när en arbetskamrat frågar om min matsituation idag, känner jag hur magsäcken drar ihop sig.
Jag är inte längre hungrig.
Tysta tankar 
Jo, vi har många “situationer” i förskolan. Och visst kan de lätt få ett löjets skimmer över sig när man ställer sig på utsidan och kikar in. Men att de lever kvar tyder ju på att de är praktiska.
“Matsituationen” har t.ex. väldigt få användbara synonymer. Jag har i alla fall svårt att hitta gångbara alternativ…
LikeLike
Måltid?
Fruktstund?
Det är något med det där “situation” som jag anar ska “hanteras”…
LikeLike
Håller med Janne, själva poängen med ett fackspråk är ju att underlätta kommunikationen för dem som är i facket. Ett slags talets stenografi, om någon är gammal nog att minnas vad det är för något.
LikeLike
Njaeouiä…
Jag är nog rädd att en viktig funktion i fackspråket är att exkludera andra. Jag misstänker att det är en tunn fernissa av civilisation över den nakna makten.
Ett sätt att trycka ner föräldrar t.ex. ?
LikeLike
Mats, ibland ser jag oss sitta på varsin klippa på varsin sida om ett brådjup, du och jag. Vi ser så olika på världen ibland att det hisnar.
Häftigt.
Jag kan tänka mig att en och annan, särskilt nyetablerade inom facket, använder sig av språket på så sätt, men i längden? Nä, jag är skeptisk. Ytterst skeptisk. Visst kan fackspråket uppfattas som exkluderande för den som inte är med ‘i gänget’, i synnerhet när det används vid kommunikation med någon utifrån, men jag kan inte se någon situation där det är huvudpoängen med det.
Ta ett uttryck som ‘matsituationen’ t ex, som inkluderar så mycket mer än bara själva ätandet, måltiden, fruktstunden eller vad det nu råkar röra sig om. Handtvättandet före och efter, det sociala klimatet, barnets eventuella aptit eller brist därpå, allergier, vanor hemifrån, platsen för situationen, tiden det tar, stämningen och så mycket mer jag är säker på att en riktig förskollärare (dvs inte jag) kan fylla på med. Allt detta sammanfattas behändigt i ett enda ord. ‘Puttes matsituation!’ *suck* och den andre förskolläraren är genast med på noterna, trots att h*n inte ens jobbar på samma avdelning. Lille Putte är ju en pigg och glad filur här ute på gården, men i matsituationen! *argh*
Stenografisk kommunikation.
Eller?
LikeLike
OK – kanske finns det ett litet behov av fackspråk. Särskilt om begreppen är tydliga och väl definierade.
Du argumenterar väl och jag får väl krypa ner från den där klippan. (så djup är väl inte klyftan?)
Problemen tror jag uppstår när vi som är i jargongen inte förstår att orden ibland har den här förtryckande funktionen.
I min värld är det mest diskurser och kontexter som vi lärare använder för att trycka ner studenter – i all välmening!
LikeLike
Visst är det lätt att glömma att alla inte är lika inne i ens eget facks stenografi, avsiktligt ibland men förmodligen oavsiktligt för det mesta.
Ett brådjup är djupt som tusan, men man kan alltid gå runt och mötas vid sidan av.
Tjo!
LikeLike
Brådjup… är det där man blir stupfull?
jag googlar
13 900 vid sökning efter bråddjup
414 vid sökning efter brådjup
Jag tror det är samma ord!
LikeLike
Kolla här!
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/40/10085.html#BR%C3%85DDJUP
LikeLike
Visst behövs det “facktermer”. Men mest absurt blir det när man kör den jargongen till barnen. Jag minns att jag reagerade på sånt när jag gick utbildningen, men jag kommer inte idag ihåg vad det var, tyvärr. Men det är kanske så ord får en spridning. Även om de inte förstår den fulla betydelsen av begreppet.
Hur skulle du i tamburen förklara för en förälder vad jagsvag är?
LikeLike
Intressant diskussion. Det finns absolut en problematik närvarande när fackjargongen (för det är ju trots allt fastslagna termer vi talar om, väl?) spiller över på t.ex. föräldrarna eller barnen.
De kan rimligtvis inte känna till den djupare innebörden i den mångdimensionella “matsituationen” och ordet blir laddat med makt. Vi har en utbildning, vi kan det här.
Frågan är om vi använder termerna som maktuttryck, eller om det är ett spill – vilket jag lutar åt att tro…
LikeLike
Jag vill också gärna tro att fackuttrycken är ett uttryck för kompetens eller behov av stringens.
Jag vill, jag vill, jag vill…
LikeLike
Jag kan tänka mig att vi lär oss de där begreppen, men vi lär oss inte hur vi ska “översätta” dom för andra. Det blir lite som att slänga sig med uttryck på ett främmande språk för att man inte kan något motsvarande på svenska. Så i de flesta fall är det varken makt eller förtryck, tror jag.
LikeLike
Kanske är det mer som smä vinkningar?
LikeLike
Matsituation, frisparkssituation, målsituation …
LikeLike
måltidsbeteende?
LikeLike
Antar att det är barnens beteende du syftar på. “Barnens måltidsbeteende var högljutt idag!”
LikeLike
Det blir väldigt underligt om man använder terminologin för vännerna under påskmiddagen.
“gästernas måltidsbeteende under matsituationen var något avvikande”
Jag tänker att vi inte ska objektifiera i onödan!
LikeLike