En driven bloggskribent bör helst  befinna sig i ett lätt koleriskt tillstånd. Eftertänksamhet är ingen merit och ibland förvånas jag över min egen ilska och energi. Men det är en opålitlig kraftkälla och nu försöker jag distansera mig från bilden av mig själv som åsiktsmaskin.

Jag experimenterar med att säga:

– Jag vill inte!
– Jag har ingen aning!
– Jag bryr mig inte!
– Jag orkar inte!

Just idag har kolerikern förvandlats till sangviniker och jag prövar mig fram i lättsinnets värld. Går de två personligheterna  att förena i samma kropp?

Drömmen om harmoni kanske ska få fortsätta att vara en dröm. Antagligen är ilskan en del av mig själv – adrenalin som drog.

Kanske är det rädslan för likgiltigheten som driver mig. Där är det verkliga helvetet.

Jag ska läsa regeringens beslut om förskolelyftet och räknar med att harmonin är ett övergående stadium.