Fredagsfärger – brunt och svart

kor

Jag inser att min kokunskap är begränsad. Är detta långhornskor eller långhårskor? Visste ni att kor är kräsna?

När jag gick i skolan fanns bara SLB, SHB och fjällkor. Kanske är jag ett offer för den begränsade kunskapssynen i kursplanen för Hembygdskunskap? Ett svårt fall av etnocentrism.

Finns det någon blogg om kor? Jag skulle vilja diskutera dexterrasens kostvanor…

Mer Fredagsfärger

10 thoughts on “Fredagsfärger – brunt och svart

  1. LOL. Härlig text. Ja, inte lätt med horn och hår… Belgian blue är väl en väldigt muskulös variant, lite av kornas egen bodybuilder 😉 Dina två kohippies ser småvilda ut!
    Kul att du gillade fotot mitt 😉

    Like

  2. Det ser ut som Highland Cattle, långhåriga kossor som är både trevliga och sådär lite lagom inte tama. Texas Longhorn är högre, korthårigare, har rent absurda horn och ser dessutom mer korkade ut, men sägs vara trevliga de också och likaså lagom inte tama.

    Och jo minsann, kossor är innerligen kräsna kräk om de får hållas som de vill.

    Like

  3. Tack!
    Ibland är det en ren njutning att lära sig något – och upptäcka vilka oceaner av okunskap som finns inom mig!

    Intressant det där med att djur ser korkade ut – vad är det vi gör för projektioner som vi avläser som intelligens. Jag har tittat in i ögonen på en struts och anar hur den totala tomheten skulle kunna se ut….

    Like

  4. Någon struts har jag aldrig haft äran att möta tillräckligt ingående för att kunna ögonskåda. Kossor däremot är jag barnsligt förtjust i, och har varit sen jag som liten pilt lärde mig gå instängd i kalvkätten (för att jag inte skulle trilla i gödselrännan, där kan små barn nämligen försvinna för eviga tider och sånt är inte roligt)

    Like

  5. Det är intressant med kor, själv är jag lite rädd för dem. Jag tycker mig aldrig se vad de vill mig. Denna stirrande blick får mig att tänka att antingen är de dum eller så vet de något som jag inte vet….

    Like

  6. Stråhatt, visst är det intressant? Jag minns ett program från stenåldern ungefär, då Kurt Olsson frågade sina gäster om deras eventuella koskräck. Förvånandsvärt många led av detta problem.

    Kanske borde Mamma Mu och Kråkan vara obligatorisk läsning i förskolan för att lindra koskräck hos den uppväxande generationen?

    Like

Leave a reply to Jah Hollis Cancel reply