Leppe Sundewall är död. Han dubbade Kung Louis sång i Djungelboken och jag menar att han gjorde en stor insats för jazzen i Sverige.
Debatten om trumpet och genus känns ganska futtig ur den här vinkeln. Det svänger helt enkelt ruskigt mycket och jag har svårt att tänka mig en politiskt korrekt apkung.
På Youtube hittar jag bara den engelska versionen med Louis Prima. Den är nästan lika bra!
Tysta tankar 
Barndomsröst – dör den någonsin? Jag kunde hela Djungelboken utantill. Inlevelsen har åldern dock slipat av. Anne-Marie
LikeLike
Jo den sitter in i minsta paus i talavsnitten:
– Jaså eld – det är vad den rackaren vill…
Vi kan se fram emot att sätta upp en föreställning på ålderns höst. Fast kvinnorollerna är ganska lama.
Ha en skön vecka – lovfritt?
LikeLike
Såg djungelboken med dottern i lördags. Och idag körde jag LP’n en gång, bara för att konstatera att den knastrade och hoppade mer än jag kan tolerera. Men det gick i och för sig att dansa till ändå… 😉
LikeLike
Djungelboken är en av de största upplevelser jag hade som barn, sångerna, tecknade filmen, och alla ord man lärde sig. Hur fint som helst. Jag relaterar alltid till Djungelboken då jag ser hur snabba tecknade filmer är idag. Jag hänger inte med… men det ser jag som ett ålderstecknande… Anne-Marie
LikeLike
Det är något spännande med karaktären Kung Louise. Lömsk, förslagen och maktlysten – men fullkomligt oemottståndligt rolig och levnadsglad!
Kanske är det hemligheten bakom filmen. Att det finns något dubbelt hos alla. Till och med ormen är lockande!
LikeLike