Som förskollärare har jag en ganska kluven inställning till allt som liknar pyssel. På Österlens loppmarknader finns mycket som ligger i gränslandet mellan terapi och kultur.
Min samling av korsstygnstavlor är liten men svårplacerad.
Mer tisdagstema
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Tysta tankar 
Wow! Så fräsig!
// Anna
LikeLike
Vilken vacker tavla… Vilket jobb! Kul tolkning…
LikeLike
Det här måste i allafall vara ett fint, vuxenpyssel,L
Ha en bra dag!
LikeLike
Ja men jag måste strax komm dit !! Jag samlar souvenir dockor och jag har besökt den där loppmarknaden i Stockholms trackten (mins inte nu vad den hette men där var också säljare från olika nationaliteter)
Din bild är mycket finn !!! och mycket intressant. Tänk om man sku göra sådan till egen trädgård. MYCKET INSPIRERANDE BILD !!!!!
LikeLike
Jag gillar ditt bidrag. Lite originellt. Jag håller med dig om korsstygnsverkens svårplacerbarhet men blir ändå varm av min nyvunna kärlek till dem. Och gillar även den du lagt upp :).
LikeLike
Ligger mycket jobb bakom det där, snyggt //Ha det
LikeLike
Vilket piller 🙂 men vackert.
Det är ju som terapi för själen att pyssla.
LikeLike
När det kommer till korsstygnstavlor så beror nog mycket på själva motivet också. Det finns mycket fint och mycket annat… 🙂
LikeLike
Förstå så pilligt! Fräck som attan, tycker jag. 🙂
LikeLike
Men så snyggt det var med stenarna. Riktigt läckert. Korsstygn kan vara svårplacerade men charm det har dom. 🙂
Ha det gott.
LikeLike
Snyggt – kanske inte riktigt min stil men… å andra sidan har jag origami på min blogg idag så… 🙂
LikeLike
Så otroligt vacker! Vilket tålamod…
Kramen.
LikeLike
Nu blev jag imponerad! Att orka och klara av att göra en sådan tavla! Har sett en del som göra saker av färgat sand, vilket är nog så imponerande, men då är ju materialet lite mer lättarbetat också får jag för mig…
LikeLike
Ha ha…jag tror att jag förstår vad Du menar med en kluven inställning till pyssel. Jag är också i grunden förskollärare. Minns att jag en gång blev bjuden på en liten elevs födelsedagskalas. Jag tackade ja med en viss nyfikenhet och häpenhet. Blev dock lite lätt fnissig när jag förstod att jag var bjuden som lekledare. Jag som aldrig tyckt om att leka med barn!! Bara att arrangera bra leksituationer! Mamman skulle bara ha vetat. Helt klart blev jag en barlast genom hela kalaset.
LikeLike
MIn kommentar blev lite rumphuggen. Jag ville uttrycka att det finns många fördomar om förskollärarjobbet, ja ungefär så.
LikeLike
Usch – att bli inbjuden som lekledare!
Det kanske går att fundera över var mamman fick idén ifrån? Tänk om du sände ut signalen: “Inga som älskar pyssel, lek och barn”
Gränsen mellan professionalism och idioti är förfärande tunn….
Ha en skön pysselfri helg!
LikeLike