Elza Dunkels skriver i Computer Sweden om faran med att överlåta tanken på bildning till Google. Jag har nog också en känsla av att bakom de fantastiska möjligheterna i sökmotorlandet öppnar sig en del skrämmande perspektiv.
Den största faran är väl en hotande fragmentariseringen. Allting går att reducera till en uppsättning fakta eller “information”. Berättelserna och sammanhangen försvinner. Detaljerna tar över.
Jag saknar också de uppslukande och prestigefyllda nattliga grälen om vem som egentligen spelade bas på singeln från 1969. Nu bryts förtrollningen genom några knapptryck och vi obotliga besserwissrar riskerar att avslöjas i vår ömkliga nördighet.
Tysta tankar 
Då är det skönt att upptäcka att inte ens Google (eller om det t.o.m. är Internet!?) har svar på allt.
Jag har nämligen fortfarande inte lyckats ta reda på vem den där “J. Paris” är, som tillsammans med Dan Reed skrev låten “Burning Love”, som man hittar som B-sida på “I’m so sorry”-singeln.
På tal om just singlar och musiknörderi, alltså… 😉
LikeLike
Äntligen hettar det till! Mitt liv har fått en riktning igen och jag vill gärna hjälpa dig.
Deezer gav 156 träffar på “Burning love”och jag hittade inte Dan Reed – Elvis dominerade
http://www.deezer.com/track/1131516
lycka till!
LikeLike