Akademisk floskeltopp

rodfargPå lösa grunder tror jag att vi är på  väg in i en ny fas. D-ordet och K-ordet  (Diskurs och Kontext) tappar mark och i stället seglar de meningslösa sammansättningarna upp som oväntade vinnare på den akademiska floskeltoppen. Jag presenterar en liten lista som är inspirerad av en stunds håglöst visionsarbete.

1) Medvetna satsningar
Har någon sett en omedveten eller medvetslös satsning? Jag vill gärna att ni beskriver den – för jag har ingen aning om hur det skulle  se ut eller gå till.

2) Studentaktiv undervisning
Uttrycket antyder att det skulle finnas någon form av undervisning där studenterna inte är aktiva och jag undrar om det verkligen är fråga om undervisning i så fall? Allt lärande förutsätter någon form av aktivitet och verkligt lyssnande aktiverar tidigare erfarenheter. Eller har jag missat något?

3) Det självständiga arbetet
En synnerligen obehaglig idé som har gjort sig bred inom högskolevärlden. Tanken skulle vara att stora delar av den övriga undervisningen skulle vara osjälvständig  – men att det skulle beredas plats för eget självständigt tänkande inom vissa väl avgränsade moduler. Jag menar att denna form av kompensatoriskt tänkande är en intellektuell härdsmälta av värsta slag.

8 thoughts on “Akademisk floskeltopp

  1. Ord är alltid ett intressant fenomen att diskutera.

    Jag som nyexaminerad lärare kan inte låta bli att reflektera och tänka över den tid då jag själv befann mig i de torra akademiska korridorerna.

    Här är ett ord som alltid förekommer inom de akademiska sammanhangen.

    “Process”

    Man använder ett ord, därefter lägger man till ordet process för att få självaste ordet eller innebörden att låta en aning mer “fancy”.

    Här är några exempel:

    “Utbildningsprocess”
    “Studieprocess”
    “Arbetsprocess”

    Det värsta ordet jag vet, är “utvecklingsprocess”.

    Utveckling i sig, är en process. Och en process i sig, är en utveckling. En tårta är fortfarande en tårta, trots att man lägger på ytterligare grädde på toppen. Inte sant? 🙂

    Like

  2. “lärandeutvecklingsprocess” ?

    Jag fattar – länge drabbades vi av en olycklig kärlek till presens particip och alla kurser fick den förargliga svansen “XXXXXXXXX och lärande”.

    Det var inte vackert och ganska onödigt på en lärarutbildning. Riktigt spännande hade det varit om det fanns kurser som hette “XXXXXXXX utan lärande”

    Hur ser du på ordet “reflektera”? Är det möjligt att rädda?

    Like

  3. Reflektera… Där har vi ännu ett vanligt förekommande ord inom akademins fuktskadade väggar. Ordet reflektera är lika utslitet och illaluktande som mina gamla fotbollsskor från lågstadiet.

    Men skor är skor, och skor måste användas – även om de kan vara utslitna eller illaluktande.

    Ordet “reflektera” går att rädda, men det måste ges lite andrum då och då, tror jag, ifall det inte ska riskeras å hamna i ordkyrkogården. 🙂

    Förresten, det finns väl ingen motsvarighet till ordet “reflektera” i det engelska språket (eller andra språk – förutom tyskan, tror jag – överhuvudtaget)? Har du t.ex. försökt få en utbytesstudent att “reflektera” över en särskild text? 🙂

    Like

  4. Egentligen skulle jag nog vilja spara uttrycket till att vi reflekterar över företeelser med hjälp av texter.

    Texten är ju i sig själv redan en reflektion som någon har gjort av något och det riskerar snabbt att bli metametameta-djupt!

    Jag har en lite lucka när det gälller utbytesstudenter – jobbar i grundutbildningsgruvan…

    Like

  5. Hmm faktiskt känner jag till ett antal satsningar som varit mer eller mindre “medvetslösa”, dvs satsningar som gjorts mest för att vara en fasad, utan eget syfte. Sådana som använts till att hålla upp ett skynke framför diverse misslyckanden. Det syns exempelvis inte att arbetsmiljön på en arbetsplats är under all kritik om ledarskiktet samtidigt ser till att sjösätta diverse pseudosatsningar och orera vilt om dem uppåt i hierarkin. Nu fick jag ett bra ord för dem.

    Like

  6. Okej – jag känner igen fenomenet. Frågan är om det är satsningen eller satsaren som är medvetslös?

    Vissa personers medvetande ger inte ens utslag på EEG och då är det nog svårt att beskriva personen som medveten.

    Men det du beskriver låter snarare som ytterst medveten defokusering!

    Like

  7. Hi hi – jag älskar det där – var är en medveten satsning? Kan man göra en omedveten satsning – det låter klurigt. Jag lovar hålla alla ögon och öron öppna för fenomenet – och kommer sända dig ett underlag så snart jag hittat ett.
    Man kan kräva en medveten satsning av andra – men då har man först skapat något fokus – så det finns något att vara medveten om… men det är väl något helt annat.
    Jag gillar tanken att man är medveten – för om man är det så skapas medvetenhet hos andra – men det tar ett tag innan det är så… svåra saker. Anne-Marie

    Like

  8. Idag handlar filosofiska rummet om “jaget” – alltså det som förföljer oss genom livet och som alla intryck silas genom…

    Frågan om “jaget” finns eller inte tangerar ju frågan om attt vara medveten. Bilden av ett jag bygger ju på en föreställning om att det finns ett medvetande med vissa gränser…

    fast nu blev det nog onödigt djup – jag får nog lyhssna några gånger om jag ska reda ut det här…

    Like

Leave a comment