Jag letar efter en sådan där stor träräknesticka som hängde i taket på min barndoms skola. I ett anfall av desperation söker jag på Tradera under “samlarsaker övrigt”.
Den första träffen gör mig helt knäsvag – en okänd samlarvärld öppnar sig! Budtiden går ut om tio timmar.
Tysta tankar 
Det här var oroväckande! Här tittar jag in för att läsa några svavelosande inlägg om exempelvis lärarutbildningsutredningen. Och vad hittar jag? Jo, rost och kriminalvårdens tofflor! Vad är nu detta symtom på?
Läser med ett fniss Dina spekulationer om morgondagens “pedagogiska antikviteter”. ;-))
Undrar om man inte kommer att fascineras av de hyllmetrar med meningslöst kvalitetsutvärderingsplanehelvetesmateriel som står där och dammar. Sånt som ingen någonsin tittat i sedan de producerades.
Jag undrar om jag ska gå in och lägga ett bud på tofflorna, först som sist! Lika bra att vara förberedd för alla eventualiteter. Vi brukar spekulera i det här i huset om inte alternativet till att försöka leva på den mycket torfiga pension som vår generation erbjuds, är att begå något lagom brott och bli försörjd av staten. Maten på våra fängelser lär ju vara bättre än på skolorna. Kanske inte pastan kommer på tallriken via golvet.
LikeLike
“kvalitetsutvärderingsplanehelvetesmateriel” – suck! Ja det är med besvärad rysning jag bläddrar i visionsdokument och andra kommunala hyllvärmare från 90-talet.
Tror du att det är en trend som håller på att blåsa förbi? Eller kommer det i den nya lydnadskulturen var mer av direkt kontroll? Vi förväntades i alla fall formulera någon form av viljeinriktning…
LikeLike
Hos oss så accelererar trenden för närvarande och har antagit gigantiska proportioner. Den har nu ätit upp i stort sett all kompentensutv. tid under den gångna höstterminen och vad värre är, i stort sett all arbetslagstid. Utan möjlighet att få det normala återkommande stödet i arbetslaget så blir lärarjobbet åter ett ensamjobb som jag trodde att vi skulle slippa.
Jag ställer upp på att formulera viljeinriktning men det kan inte vara rimligt att tvingas göra det om och om igen på ett sätt som saknar relevans i det dagliga jobbet i klassrummet. Jag har inga problem med att någon kontrollerar att jag gör ett bra jobb eller att eleverna kan det de ska kunna. Men det måste gå att göra snabbare och effektivare än det här eviga tröskandet där vi tvingas sitta och stapla meningslösheter på varandra.
Vi behöver verkligen arbetslagstiden för att stötta varandra i det vanliga jobbet istället och planera för sånt som vi verkligen gör.
LikeLike
Jag lider med dig – till sist tror jag att den dimension av läraryrket skulle kunna kallas omedelbarhet är en nagel i ögat på alla beslutsfattare. En stor del av yrket handlar om att våga fatta snabba beslut i oförutsägbara situationer. Och då är planerna ett ringa stöd – kanske t.o.m. ett hån om visionen är alltför avlägsen.
Jag drabbades tidigt av den stora ledan i de här diskussionerna och ser problemet i att försöka styra genom implementering. Till sist stod vi där med ett taffligt dokument och frågade cheferna:
– Är det så här ni vill ha det?
Lika förnedrande för alla…
LikeLike
“Läraryrkets omedelbarhet” som en nagel i ögat på beslutsfattare! Det tar jag till mitt hjärta. Det var inte bara en god beskrivning av lärares vardagsverklighet, det var också vackert uttryckt. En får tacke!
LikeLike