Jag fick ett Mail från Torsten Ek som är värt att sprida.
Vill uppmärksamma er på följande och hoppas att ni tar upp det på bloggen:
Lärarnas riksförbund talar gärna om hur viktigt det är att lärare i kommunala och fristående skolor vågar säga sin mening i samhällsdebatten och på jobbet, inte minst för att vara trovärdiga när de lär ut demokrati och yttrandefrihet till eleverna.
När det gäller medlemmarnas egen tidning Skolvärlden går man motsatt väg. Enligt LR:s riktlinjer ska tidningen ha en fri och självständig ställning inom förbundet men denna frihet har nu kringskurits.
Förbundsledningen har klubbat nya riktlinjer som kräver att ordföranden Metta Fjelkner intervjuas varje gång Skolvärlden skriver om skolpolitiska frågor. Man talar om vilka evenemang som ska bevakas och hur ofta tidningen ska skriva om förbundets interna föreningar. Allt detta är avgöranden som i varje fri och självständig tidning ligger på ansvarige utgivaren/chefredaktören.
Vän av fri debatt frågar sig om Skolvärlden är till för lärarna som vill ha en allsidig belysning av fackliga och skolpolitiska frågor, eller för ordföranden och hennes kamrater i förbundsstyrelsen som vill ha ut Sanningen enligt Fjelkner.
Läs om hotet mot den fria journalistiken i senaste numret av Journalisten. Tidningen ägnar en nyhetsartikel och hela ledaren åt Skolvärlden.
/Thorsten Ek
Här är länkarna:
Tysta tankar 
Jag fick också ett mail… har läst och funderat. Jag kanske gör som du gör – publicerar det i sin helhet! Anne-Marie
LikeLike
Mats Ek och Tysta tankar (och Journalistens chefredaktör) har en syn på fackförbundspress som inte har stöd bland Lärarnas Riksförbunds medlemmar och ombud, som vid senaste kongressen motionerat om att tidningen måste ses över då den inte speglar medlemmarnas syn på skolan, eller granskar skolan som man förväntar sig.
Nedan några inlägg i diskussionen om Skolvärlden på Journalistens hemsida som förtjänar att läsas:
“Martin Sjögren
Jag håller inte med. Ett fackförbund liksom ett företag väljer vilka kanaler som ska finnas för att kunna föra ut det budskap man har. Det är också viktigt vem som är talesperson. Jag ser det som ett försök att skapa struktur kring hur informationsflödet ska ske ifrån fackförbundet. Där är ju faktiskt tidningen Skolvärlden en självklar kanal för Lärarnas Riksförbund.”
/…/
“Nicklas Vinthagen
Snacka om elitistisk demokratisyn. Hur kan man tycka att anställda journalister har högre legitimitet och är bättre lämpade att representera medlemmarna än deras egna förtroendevalda i kommunikationen med medlemmarna. Slutsatsen kan bara bli att journalistförbundets medlemmar ska betala 25 miljoner kronor per år så att Skolvärldens redaktion kan leka obundna journalister, tycker jag som är lärarstuderande.”
Egentligen är det mycket enkelt och bör kunna förstås även av journaliststudenter och idealistiska journalistföreträdare, eller “fackförbundsätare”.
Om en tidning inte levererar det man kommit överens om, så kan redaktören och journalister välja att antingen följa uppdraget eller ta sin Mats ur skolan och starta en egen tidning.
LikeLike
Jaha – det här ser vi verkligen ur olika synvinklar.
Vill LR:s medlemmar ha en megafon så ska de anställa informatörer – inte journalister.
I min världsbild är det viktigt att hålla isär delarna.
1) Opinionsarbetet bör bedrivas på avgränsad plats i tidningen. Här styr chefredaktören som naturligtvis är ytterst beroende av ett nära samarbete med styrelsen.
2) Nyhetsarbetet bör bedrivas i största möjliga oberoende från den politiska delen av organisationen.
Om inte LR förstår detta bör de nog ta en grundkurs i demokrati. Eller skicka ut sina kommunikeer i lösbladsform – jag har svårt att se organisationen som en del av det offentliga samtalet.
LikeLike