Jag och min orkester har ibland glädjen att få spela till dans. Då får jag utlopp för alla dominanta sidor och ofta har vi lika roligt som de dansande. Tanken är att med en fast ledning kan t.o.m. ringlekar bli en behaglig upplevelse.

Min passion för traditioner började för 20 år sedan på en västkustsk paradisö. Jag hade sett fram emot en traditionell svensk midsommar men möttes av en lapp i affären:

Årets midsommarfirande är inställt p.g.a. att ingen kan leda dansen

Då bestämda jag mig för att träna på den här speciella formen av ledarskap som innebär att med mild övertalning tvinga vuxna människor att göra något ganska pinsamt – och göra det med så fast hand att det upplevs som en förmån att få vara med.

Dagens julgransplundring var riktigt kul – de vuxna lysande lydiga och barnen lika underbara som barn alltid är när de tror att de ska få godispåse.

Sen kommer tomten och lugnet lägrar sig över församlingen.

På hemvägen diskuterar vi våra värsta godispåsebesvikelser. Vem kom på idén att lägga frukt i en påse? Någon minns ett surt äpple med bismak av gurka. Det går en skarp gräns vid russinpaket!