Julen har dominerats av obehagliga bilder från Gaza. 1 De flesta försök att förklara händelserna har slutat i ett uppgivet suckande och många tycks sätta ett orimligt stort hopp till Obama. Jag tänker att det finns ett samband mellan de stridande parterna som kanske kan ge en ledtråd till att förstå konflikten.
Som mentor besöker jag studenter som håller lektioner. Religionsämnet har på kursplanenivå färändrats till att handla mer om etik än kristendom – men i verkligheten biter sig de gamla historierna kvar under täckmantel av allmänbildning.
Judendom och islam har en gemensam bas i gamla testamentet. Ett centralt avsnitt är historien om Abraham som beordras av gud att skära halsen av sin son Isak.
I Gaza håller båda parter på att offra sina barn av kärlek till gud. Tyvärr dyker ingen räddande ängel upp och förhindrar blodbadet.
Tysta tankar 
Själv tillhör jag kategorin som varken suckar eller söker förklaringar, utan blir rasande arg, svär långa osande haranger och drabbas av impulser att åka ner, ställa mig mellan de stridande, räta på alla mina imponerande 163 cm (kanske tar jag med en låda att stå på) och vråla av mina lungors fulla kraft *Sluta! Gå och sätt er och skäms, du där, och du där, och du där, titta inte på varandra, titta inte på något mer än dina egna knän, och våga inte titta upp igen förrän du kan uppföra dig!!!!!!!!!!! Och våga inte peta på den där comradion för att smygprata med varandra, då får du skrubba gatstenar med din egen tandborste i fjorton dagar…. * (det sista sagt med hotfull röst)
Inte särskilt konstruktivt det heller. Men man känner sig så hjälplös!
LikeLike
Jo jag känner igen den reaktionen också!
Jag tänker att det kan vara värt att pröva…
LikeLike
Det skulle nog knappast göra situationen sämre…. mer konstruktivt är dock det, ännu så länge hemliga, projekt som planeras av en, likaledes ännu så länge hemlig, klass, där vare öre av intäkterna kommer att gå till Röda Korset. Ibland blir man stolt så man dansar fram!
LikeLike
Jag håller med Morrica. Det gäller att göra något för Röda korset eller Läkare utan gränser nu – heja hemliga klassen!
För mig är saken helt oreligiös i dagsläget: När man samlar ett par miljoner människor innanför en ny Berlinmur och bombar och skjuter ihjäl barn, skolor, grönsaksmarknader och ambulanser måste man göra nåt.
Själv ska jag demonstrera mot israelernas massaker på lördag när jag råkar vara i Sthlm.
Ja, det var kanske inte en kommentar på ditt inlägg, mer ett politiskt statement, men jag är så upprörd att jag inte kan låta bli.
LikeLike
Jo jag hejar också på hemliga klassen – kanske är försöket att se det ur religiös vinkel en form av uppgivenhet när politiken har blivit för svår. Jag vet inte var jag ska göra av min upprördhet, och jag brukade vara bra på att demonstrera.
Hoppas du får en bra demonstration. Risken finns att du hamnar i konstigt sällskap, men den kan vara värd att ta!
LikeLike
Jag förstår allt för väl – ibland hörs det uttrycket, men jag menar det.
Jag var i Stockholm idag, med i betygsnämnden på en disputation (om trädgårdshandböckers språkliga utformning, se där en bra sysselsättning för att slippa denna konflikt).
Det visade sig att det blev mottagning efteråt, så inte fan blev det nån demonstration. Nu på tåget tillbaka på Örebro. Och precis som du säger: jag som brukade vara så bra på att demonstrera 🙂
En gång i tiden gav jag upp det för att jag hamnade i konstigt sällskap, återigen precis som du säger. Jag minns att jag och en kompis tog en specialgjord flagga i ett VPK-tåg. Den var en protest mot Sovjets intåg i Afganistan och togs alls inte väl upp av många i det tåget. Det var mitt avsked till vänsterns ideologiska dumheter.
Ja, WTF, som det heter nuförtiden. Ibland väcks ens politiska ådra, och jag tror engagemanget är viktigt. Alldeles rätt kommer det inte att bli, men att vilja nåt utöver sig själv tror jag är ett slags civilisationens grundbult!
LikeLike
Det är alltid lättare att låta bli och jag beundrar de som ändå försöker hitta en form för sitt engagemang.
Jag är gammal nog för att ha vaga minnen av Vietnamdemonstrationernas förhandlingar om miniplattformar och annat som skulle minimera risken för kupper i demonstrationer, men det blev obehagligt styrt och politiserat åt andra hållet. Kanske finns det ändå utrymme för en ren fredsrörelse i frågan? Jag lyssnade på P1 konflikt i morse och blev inte mycket klokare – men en aning glad över att både Bildt och Garthon var en aning mindre förutsägbara än jag hade väntat. Och det var skönt att höra Jan Eliassons erfarna röst.
WTF… där fick jag tänka till! Då finns det nog hopp för mig!
Trädgårdsböcker låter som ett väldigt ….hmmm…. blommigt avhandlingsämne. Multimodaliten i dess prydno. Det är nog mer spännande än det låter!
LikeLike