Jul är tevetid och vissa filmer är komprimerade tidsresor. Singing in the rain såg jag i femårsåldern hos farmor och minnesbilderna var vaga – men scenen när Gene Kellys kompis springer uppför väggar har förföljt mig genom livet.
Det finns väggar som är möjliga att springa igenom. Svårigheten är att veta vilka.
Och får man dem att skratta ibland är man en god väg på bit mot att förmedla kunskap.
LikeLike
Hej igen – jag älskade singin in the raaaaaaaaaääääääääääääägn…
LikeLike