Jag har gjort ganska många rockvideofilmer med barn och studenter. Ofta har vi hämtat inspiration från berättande filmer på MTV. Ett vanligt grepp är att växla mellan olika plan med band som spelar och någon form av historia som utvecklas fragmentariskt under tre minuter.
De senare åren har det blivit svårare att hitta förebilder. Skivbranschens kris gör att produktionerna blir färre och lusten att experimentera tycks avta. MTV visar konstiga tosseprogram och det har blivit svårare att slötitta på rockvideor.
Förra söndagen knuffade jag för Beyonce If i were a boy och idag ramlade jag över den fantastiska dansvideon Single ladies. Konstigt nog känns det nyskapande med en film utan handling, kulisser eller effekter. Bara dans och ett sanslöst sväng.
Jag skulle gärna vilja kunna dansa som Beyonce i högklackat. Det ser inte så svårt ut…
Denna sidan av mig själv har jag inte haft kontakt med tidigare!
Tysta tankar 
OMG! shes sexy, indeed… 🙂
Men det här med musikvideo, MTV som kanal har kanske spelat ut sin roll, eller när jag sist kollade, riktat sig på, om vi är grova generalister, “svart musik”: rap, hip hop, cross-overs.
Vad är huvudsakliga syftet med musikvideos, egentligen?
Den förra du visade, Beyonce’s med ambitiöst berättaranslag är förstås en av de nyare genrer vi ser, påkostat, för en stor marknad, ett par brott med repliker, ett tydligt syfte, och en vilja till budskap. Och i den diasporan exemplet ett intressant försök att problematisera könsroller. Men, för oss som konsumerar mycket bilder och ljud ganska ointressant, när ska vi ta oss tid att titta, liksom?
Men, jag som gillar dans söker febrilt efter musik och “dans” på tuben. Jag har upptäckt att jag är så barnsligt förtjust i de lite mer råa, mer amatörmässiga videos som man kan hitta. Oftast tänkta för en annan marknad än “hela världens plånböcker”, utan mer en lokal målgrupp som kan koderna i sub-kulturen.
Billig teknik, men så mycket charm och upptäckarlust. Se här ett exempel, hur etnisk-dans, som föds i en kontext, far vidare, hittar nya “marknader” och sen dyker upp, som min vän berättat att t.ex. Passa Passa brett ut sig på klubbar i east London, från Jamaica, från Afrika. Finns ocks en Arabisk subkultur(straffbar i Saudi) med samma slags fokus på rump-skak, men minns inte det arabsika namnet nu:
Passa passa:
Som utvecklats ur bl.a. Soukous,
jmf: Shakira
Å så originalen i bellydance, å west african dance…
Kolla bara, här!
De långa tagningarnas estetik, är oslagbart 🙂
LikeLike
Tack för tipsen – här ska kollas!
(upptäckte att kommentarer med flera länkar skickas till moderation – nytt för mig!)
Jag skulle gärna gärna göra mer dansfilmer med barn – problemet är att bildinsert-teknik med gammal vhs funkar dåligt när det gäller att få synk och snabba klipp. Kanske går det att göra ett grundspår och sen klippa in mot det.
Men jag tror bara det är jag som jobbar så primitivt fortfarande – det är något visst med att göra film direkt i kameran tillsammans med en klass.
Det känns underligt att musikvideo skulle vara en död genre – den verkade så levande för något år sedan… Det kanske är som med jazzen?
“It´s not dead – it just smells funny”
LikeLike
Ojdå – många rörliga höftpartier blev det i Pasa pasa. Inte så mycket melodi men mer energi! Kul
Soukos – ljuvligt avspänt. Det verkar helt okoreograferat och fullständigt synkroniserat med små diskreta handrörelser som förstulet berättar något. Och vilken härligt lågbudgetbakgrund!
Shakira – uhu – vad var det? Nån sorts hopklipp av med Steve Vais musik? Det blev för mycket Bada Bing!
Och så bröllopsfesten från Mali som är helt annorlunda. Kollektiv och ytterst påklädd med en underbar spontan kraft. Jag har kompisar som varit på danskurs där och känner igen en del av rörelserna. Dit vill jag gärna åka!
LikeLike
Det som är spännande, tycker jag, är hur mycket kontext och förstås de estetiska ‘valen’ spelar roll för hur något uppfattas.
Rörelserna har ju samma ursprung …. ändå.
Shakira, visst va den underlig, men tycks va ett ihopklipp av dansrörelser, för hon dansar – mycket och bra, men inte alltid i alla videos. 🙂
LikeLike
Ja kanske har alla rörelser samma ursprung – i alla fall de som har någon form av botten i höftpartiet. Sen finns det ju sådant som Riverdance som försöker frikoppla övedrkropp och underkropp från varandra. Skrämmande….
Kanske är det min bristande kontextkännedom som gör att jag tolkar en del av danserna som avsiktslösa. Under ytan bubblar det säkert av mening och tradition. Under min korta karriär (nåja) som västafrikansk dansare minns jag hur ledaren vägrade att berätta vad en av danserna handlade om. Det var fullständigt otänkbart att kvinnor skulle dansa en rituell hyllning till manlig omskärelse.
“och så tar vi fram den heta stenen…”
LikeLike