Jag läser om en ny antologi kring fejkade orgasmer och känner mig mer än lovligt oinsatt (vad jag vet!) Samtidigt är det oerhört provocerande att tänka tanken fullt ut.
– Om det är möjligt att ljuga i dessa situationer – vad finns det då kvar att tro på
Det roligaste avsnittet i Seinfeld tycker jag är då Elaine avslöjar för Jerry att det faktiskt aldrig gick för henne under deras förhållande. Kontrollmänniskan Jerry förvandlas till en drypande studie i förnedring och han bönfaller om att få en sista chans att visa sin förmåga att tillfredställa henne.
Antologin består av kvinnliga röster – någon borde skriva ett manligt svar. Hur är det att utsättas för dessa lögner? Jerrys reaktion ger en ledtråd.
Annars klarade jag mig bara hyfsat på Svenska dagbladets Seinfeldtest. Jag är ingen fullfjädrad nörd. Än.
Tysta tankar 
I och för sig, fenomenet säger förmodligen något om systemet, mer än vad det säger om varje enskilt fall.
Den kollektiva skräcken för impotens tycks ge denna omnipotens som kräva dessa saltade orgasmer.
Just därför tycker jag att det är intressant vad Viagra kan göra för saken. För hur många av de här förmildrande åtgärderna handlar egentligen om att Han ska känna sig tillräckligt potent, alt. hur han ska tampas med skräcken att inte känna sig.
Det finns en “Penisens kulturhistoria” också … handlar en del om hus å monumentalism.
Men, om hon gör det för sin egens skull, typ: hur hämmad och frigid är jag som inte får orgasm? då blir ju förstås viagragrejen ganska arbetsam.
Inte utan att man undrar när det blev inne med orgasmer. Nån beläst som kan sin kvinnolitteratur kunde kanske berätta vad som har skrivits om fenomenet. Men, antar att det varit rätt strikt censurerat.
Naturligtvis ska man vara förtäfflig och säga att man måste kommunicera. Men, det gör ingen sommar, eftersom alla redan vet det.
LikeLike
Kanske hamnar jag i en viss bekäftighet när jag lägger fokus på en kommunikativ nivå och väljer att blunda för maktaspekten och kulturhistorien.
Men om båda parter spelar upp ett spel för den andre och ingen egentligen vill vara där… Kan det bli sorgligare?
Trenden att skylla allt på medier och porrfilmer tror jag är lite för enkel – till sist borde varje människa vara lite ansvarig för sina handlingar. Och här blir det svårt att kompromissa…
LikeLike
Å då kan man ju bli extremt relativistisk och fråga om det här med autentisk, äkta, sann är en essentialism vi avskaffat?
😉
LikeLike
Jag är inte beredd att ta det steget.
Finns uttrycket nyessentialism? Annars gör det det nu!
Samma sak när det gäller musik! Jag står inte ut med tanken på att jag inte kan skilja på äkta och falsk känsla!
Ge mig gift eller drömmar att leva av….
LikeLike
Allt har nog ett neo, det cirklar runt runt runt …
Men du tänkte nog på ligg inom äktenskapet …
Ursäkta: jag har länge tyckt att din blogg är så bra;)
LikeLike
Gulp – jag som bygger hela bloggidén på en tänkt skarp gräns mellan privat och personligt!
Mitt postmoderna alternativego skulle naturligtvis kunna utbrista: Busted…
Men risken är naturligtvis stor att någon tror att det verkligen handlar om mig.
LikeLike