Landets högskolor och universitet har fått kritik för heteronormativ undervisning och jag håller med. Alldeles för sällan utmanar vi våra föreställningar om manligt/kvinnligt och de gånger så sker är det ofta utifrån ett ängsligt och politiskt korrekt perspektiv. Vi förfasar oss över media och förtryckande idealbilder. Jag tror att det är svårt att komma under ytan och den auktoritära och rigida högskolemiljön inbjuder inte till att experimentera med roller. Samtidigt som regnbågsfestivalen pågick i Malmö prövade vi några gränser.
Förra veckan höll jag i en workshop som hade många olika syften.
1) Det är roligt att göra film – men då måste vi först befria oss från en del prestationskrav.
2) Det går att göra film snabbt – alla som varit med om en riktig filminspelning vet att det är ett oändligt gnetande med detaljer. Vår film gjordes under en timme och inklippen skedde direkt i kameran med bild-insertteknik VHS. Man får inte vara petig och full kontroll är inte idealet.
3) Det är spännande med populärkulturella referenser. Vi lånar energi från originalet. Musiken håller ihop infallen.
4) Det händer något med personligheten när jag får en mustasch. Hår behöver inte vara skamligt.
Jag har gjort åtta sådana här filmer på två dagar – och tycker fortfarande att det är en bra låt. Men jag är inte säker på vad videon handlar om. Inte i original och inte i vår version. Kanske någon kan hjälpa mig med tolkningen?
Tysta tankar 
Oh, jag tycker nog att full kontroll är idealet, att sträva mot, petnogaheten som norm. Ingen skulle väl köra en symfoniorkester bara sådär halvdant synkad?
Men ni lyckas leka fram nåt roligt och i bra rytm. Klippet när två ansikten i profil möts i närbild och sedan vänder sig mot kameran är fint.
Ser ut som om ni mestadls tagit fasta på de visuella uttrycken och försökt kopiera dem. Å därmed gömt individen i den trygga massan av kroppar o likadana mustacher.
Lite på den trygga sidan.
Jag gissar att det blev så sexigt som det kunde, där å då.
LikeLike
Det här är roligt. Men jag fattar inte vem du är… men det kändes roligt att se vad ni gör på lärarhögskolan. Jag ska genast göra en del av sakerna i min klass… men så få män där är. Var är alla män i lärarutbildningen undrar jag lite försynt. Anne-Marie
LikeLike
Jag var nog den dominante regissören… och därmed faller en del av uppgörelsen med heteronormativiteten.
För mig är det ett problem att digital teknik inbjuder till perfektionism – frestelsen att fixa till svajigheter i efterhand gör att det inte blir riktigt allvar under inspelningen. Men med gammal teknik är filmen färdig när lektionen är över. Ibland märks energin – ibland blir det lite väl klumpigt, särskilt som vi är så vanaq vid att jämföra med professionella produkter.
Då blir liksom allt skämmigt….
LikeLike
amen usch mats.. jaja roligt minne iaf 🙂
LikeLike
Det kanske ska tilläggas att inga studenter skadades vid inspelningen och att youtube var studenternas förslag och beslut.
LikeLike
Hi hi. Anne-Marie
LikeLike