De borgerliga tidningarna kämpar vidare för att återupprätta utbildningsministerns heder. Knepet är relativisering. I dagens Sydsvenska beskriver Kennet Andreasson hur de två stora fackliga organisationerna också har varit slarviga med sanningen.
Av tradition har fackliga organisationer sett eländesbeskrivningar av skolan som en väg att pressa fram resurser och det finns anledning till omprövning av denna taktik. Trovärdigheten är nog viktigare på sikt.
I avslutningen tar Kennet Andreasson till de fula knepen och misstänkliggör Björn Elmbrants kunskaper utifrån ett stavfel. Billigt Kennet – på gränsen till desperat.
Jag kan inte låta bli att tänka på Allan Edwalls klassiska visa:
Den stackars lille Kennet
blev liksom nödig, han,
men Kennet missa spännet
så allt i byxan rann.
Du stackars barn som är i nöd
av skammen färgas kinden röd,
sa mor till lille Kenneth
som blev liksom i nöd.
I en tid när knappt 15% av våra studenter läser en riktig morgontidning känns det viktigt att ställa krav på Sydsvenskan. En hederlig ledarsida som inte är helt uppbunden till regeringens politik vore en nåd att stilla bedja om.
Åhh Allan! Han fattas oss. Vilka fina minnen du hittar till oss.
LikeLike
Oops. Menade inte att vara anonym…
LikeLike
Allan Edwall, det är mycket mycket minnesvärt, Anne-Marie
LikeLike
Lite magsurt tycker jag, jag upplevde den sista meningen i Kenneths artikel som en liten blinkning till vad ämnet handlade om, skolkunskaper.
Björn Elmbrant tål det nog, speciellt som han till skillnad från Björklund driver politik från en icke folkvald pulpet.
LikeLike